lördag 30 oktober 2010

Videoanalys

Efter många bilder med vinklar och avstånd markerade (jag tror programmet heter Siliconcoach; tränaren drar bara streck och ser vinklar längder, det verkar ganska komplicerat), ser jag klart vad problemet är. Den här bilden togs under mitt första besök hos tränaren, innan jag hunnit få några råd. Det är helt klart att jag inte skjuter ifrån ordentligt och att jag sätter ner foten framför tyngdpunkten och därmed får en bromseffekt. Streckgubben anger ideal position.

Slow motion

Här är en mycket illustrativ video som visar hur en elit marathonlöpare sätter ner foten.

fredag 29 oktober 2010

New York Marathon och Haile Gebrselassie

Det här är inte mycket intressant artikel, även för mig som inte springer mer än halvmarathon. Jag hade ingen aning om att marathonlöpare kunde tjäna mycket pengar på att springa eller att någon kunde ha problem med att springa med andra (det är det som gör att jag aldrig kan komma upp i samma resultat på träning som på tävling).

torsdag 28 oktober 2010

Teknik

Idag fick jag en session med min tränare igen. Jag har aldrig sprungit med någon så bra förut, han kunde prata oavbrutet utan en flämtning. Vi sprang 7 km med snabba intervall med fokus på hög löptakt, även när vi sprang långsamt. Han vill att jag ska komma upp i 95 steg per minut, vilket känns jobbigt eftersom jag har långa ben.

Vid några av intervallen kändes allt helt rätt. Jag var helt avslappnad i axlarna, förde armbågarna bakåt och därmed skapade en slags gyroeffekt, och jag kände hur roligt det var att spring fort. Så den avslappnade känslan var det jag verkligen kunde tillgodogöra mig idag. Tekniken måste komma före antalet mil (som nu är 5 per vecka, högst).

Videoanalysen sen visade att allt har blivit bättre jämfört för tre veckor sedan. Problemet är dock att jag sätter ner hälen först, om än mindre än förut, vilket gör att farten bromsas. Det finns två positiva sidor av en dålig teknik: att jag kan springa som jag gör utan skador betyder att jag har starka ben som kan ta många Newton för många i varje steg, och framför allt, att det nu finns möjlighet till extrem förbättring.

Jag hittade en Youtube video som ligger nära det jag försöker göra. Jag är dock inte helt säker på höft och bäckenrotationen och bakbenet måste skjuta ifrån ordentligt om det ska bli någon bra fart. Dock kan det vara svårt att göra det som föreslås i videon utan att själv få se video av sig själv.




Min tränare varnade också för jag erfor för flera månader sedan: att springa barfota eller med mycket tunna skor, kan vara farligt. Jag kände i knäna hur hårt det var redan efter 100m. Men att det är nyttligt eftersom hälnedsättning blir omöjlig.

Dessutom sade han något som var mycket uppmuntrande, speciellt när det kommer från någon som har deltagit i flera IronMan tävlingar, inklusive Hawaii: Om man fixar simningstekniken, behöver man inte gå till poolen tre gånger i veckan.  Man vinner inte simmomentet men kommer inte sist heller. Jag ska undersöka om han har rätt.

tisdag 26 oktober 2010

Inomhussäsongen

Nu börjar snart inomhussäsongen. Jag har inga prolem med kylan, men det är inte roligt att springa i snö.

Jag bävar inför den här simträningen jag ska åta mig. Och detta är bara början, sen följer ytterligare ett tufft program. Jag uppskattar inte att plaska i klorerat vatten och titta på kakelplattor, men det är skönt efteråt. Det är som med vissa osmakliga grönsaker, det är nyttigt.

Mitt mål är att simma 800 meter snabbt för att klara en sprint triathlon och inte komma för långt efter i de övriga momenten (cykel och löpning är inga problem). Dock simmar jag långsamt och blir trött snabbt.

Men för bara två år sedan kunde jag inte ens simma 25 m i crawl. Senast jag försökte gick det i alla fall 300 m utan att jag behövde stanna.

Prylar

Det är två prylar jag önskar hade varit tillgängliga när jag var yngre: digitalkamera så jag hade tagit flera bilder och nu sluppit scanna gamla kort; och en pulsklocka som mäter fart och kan spara resultaten. (Jag tror inte det varit bra för mig att ha internet eller en mobiltelefon: det hade blivit för mycket distraktion.)

Den stora fördelen med den klocka jag använder (det råkar vara en Garmin men det finns flera andra märken som har samma funktioner) är att jag kan jämföra mina träningspass, se hur långt jag sprungit både i tid och fart. Att kunna se på en karta var man sprungit är inte så intressant en vanlig träningsvecka hemmavid, men kul när man tränar eller tävlar någon annanstans.

söndag 24 oktober 2010

Små lopp

Petra Månström sätter fingret på en viktig aspekt av löpningen: tävlingar är viktiga, men det behöver inte vara gigantiska evenemang med 10,000 deltagare eller fler.

De små loppen ger tävlingserfarenhet även om man inte går ut för fullt, och eftersom det finns så många av dem spelar det ingen roll om man är förkyld en vecka: det kommer alltid ett nytt lopp. (Det är annat om man förberer sig ett halvår för "Den stora maran".) Man träffar folk och kan testa olika strategier för tempohållning. Jag har fortfarande problem med 5km distansen, även om det är den som jag är bäst på enligt Age-Grade Calculator, då jag går ut för hårt och slaknar på slutet. Men tack vare många smålopp springer jag bättre och bättre.

Jag har också problem med min Garmin ibland. Klockorna har en egenhet, det kan kan ta tid att först hitta tillräckligt många satelliter för positionstrianguleringen. Ibland måste jag vänta i ett par minuter innan jag kan börja springa, men ibland går det direkt. Dessutom går klockan i viloläge om man inte har startat tidtagningen. Det hände mig i en tävling häromveckan. Men det finns en inställning man kan ändra så man undviker det.
Hälsoblogg