Träning då och nu

Tränaren Pete Pfitzinger har jämfört sina träningsråd från 90-talet med vad som anses korrekt idag. Inte så mycket har hänt på trängsfronten, men i några fall hade han fel: innan träning är det bättre med dynamisk strechning än statisk; det är inte bra att dricka för mycket vatten under ett lopp. Men annars hade han i princip rätt i allt han skrev då.

Simning

Idag fick jag en simlektion av ett proffs, en som simmat oavbrutet i tre mil i öppet vatten och tävlar i och coatchar simning. Han hade också en videokamera och kunde bevisa att mina stil är helt ojämn. Min högerarm går alldeles för långt åt vänster och ger en ojämn stil. Andningen är inget vidare heller och troligen skälet till ojämnheten. Däremot var mina simtag helt ok, mycket tack vare pullup träningen.

Det är svårt att bli en bra simmare om man inte lärde sig ordentligt som barn.

Som väl är det inga problem om jag inte kan tävla i triathlon. Löpningen går bra just nu och alla triathlontävlar jag vill delta i har även en duathlon klass.

Jag hittade en utmärkt Youtube video som visar extremt väl hur man andas:

Hälspark

Jag har länge funderat över den höga hälsparken hos elitlöpare. Inom Pose-löpning tränas t o m sparken, som i den här överdrivna videon. Jag har aldrig förstått vitsen tills jag läste den här artikeln. Hälspark är inget man behöver lära sig, det kommer automatiskt när man springer riktigt fort.

Kamikaze maraton?

Jag har ingen aning om hur östafrikansk träning fungerar mer än det jag skrivit tidigare. Men om det är som Matt Fitzgerald säger, är det ett problem. Och för oss amatörer kan man lära sig något: det är bättre att anpassa tempot till sin egen förmåga.

Stressfrakturer

Jag har aldrig haft en stressfraktur, men här är en fin artikel om man skulle råka få en.

Snabbt pass

Efter att uteslutande ha tränat på sena eftermiddagar under den sista tiden sprang jag tidigt på morgonen idag. Planen var 10km i lugnt tempo, men löparformen kändes oerhörd så jag ökade farten och sprang på runt 47 minuter. De sista kilometrarna i 5k tempo.

Jag har aldrig sprungit 10k så fort på träning tidigare, men det var något med halvmaran förra helgen i kombination med två fartlekspass under veckan (som kändes mycket tunga eftersom jag föredrar att springa på morgonen) och en vilodag igår som gjorde att allt fungerade. Hade det varit en tävling hade jag lätt slagit mitt PR eftersom jag började i lätt uppvärmingstempo och korsade flera trafikerade gator.

För proffs, t.ex. Molly Huddle, är det svåra att pricka in formtoppen. För mig spelar det ingen större roll. Det viktigaste är snarare att inte bli skadad. Men något lärde jag mig idag: Kombinationen av ett långt intensivt pass, vila och kortare hårda pass fungerade alldeles utmärkt som uppladdning. Skillnaden mellan en seg eftermiddag och en utvilad morgon var också slående.

Veckan inför nästa halvmara ska jag ta det lite lugnare, men behålla intensitet i några pass. Och kanske träna när jag är trött, kanske efter ett Crossfit pass.