Simfunktionär

Eftersom barnens simklubb (som alla andra antar jag) kräver att föräldrarna måste medverka vid hemmatävlingar med mer eller mindre intressanta funktionärsuppgifter: sälja kaffe, ta inträde, eller den mest intensiva uppgiften av alla, ta tid. Varje tävling kräver tjugo tidtagare per fyratimmarssession, trots att tidtagningen är automatisk. Skälet är att det ska finnas backup on något går fel. För att undvika det jobbet (det är inte kul i längden) har jag genomgått den officiella funktionärsutbildningen och är nu kvalificerad att döma under tävlingar. Enda nackdelen är jag kan få känna av grupptrycket att även hjälpa till vid tävlingar där mina barn inte medverkar.

Det blev en del diskvalificeringar idag, åtta stycken trots att jag jobbade på bana 4 och 5, dvs två av de snabbaste banorna (alla deltagare är seedade efter sin bästa tid och mittenbanorna 5 och 6 vid en 10 banorsbassäng som den idag är de snabbaste). Samtliga mina diskvalificerar rörde bröstsim, och alla var barn under 8 år. Det är inte så roligt att diska de små, men det är så de lär sig. Det måste vara samma regler för alla. Och alla simmar i flera grenar så diskas man i bröst kan man komma tillbaka i fristil (vilket inte betyder crawl, utan vad som helst, eller ryggsim där man får använda vilka ben eller armrörelser som helst bara man håller sig på rygg). Jag gillar det med simningen, de har ordning: en tävling för barn har samma precis samma grundstruktur beträffande regler, tidtagning, starter och domare som OS.

Den tredubbla tidtagningen ger en indikation hur viktig tidtagningen är. Ingen ska behöva simma om ett heat för att en klocka eller en sensor inte fungerat. Jag gratulerade en klubbkamrat som vann sitt heat och tävlingen, men det brydde han sig inte om. Han slog inte sitt PR, och kunde därmed inte höja sin nationella rankning.

Det som gör bröstsim så svårt är detaljerna. Reglera lyder, och jag har markerat i fetstil vad som är speciellt svårt:

407.2 Från första armtagets början efter start och efter varje vändning ska kroppen hållas i bröstläge. Det är inte tillåtet att rulla över i ryggläge vid något tillfälle. Från start och under hela loppet ska varje simtag bestå av ett armtag och ett bentag i den ordningen. Alla armrörelser ska vara liksidigaoch i samma horisontella plan utan avvikande rörelser. 

407.3 Händerna ska föras framåt tillsammans från bröstet i, under eller över vattnet. Armbågarna ska vara under vattenytan utom under sista simtaget före vändning och målgång. Händerna ska föras tillbaka i eller under vattenytan. Händerna får inte föras bakom höftlinjen utom under det förstasimtaget efter start och vändning. 

407.4 Under varje fullständigt simtag måste någon del av simmarens huvud bryta vattenytan. Huvudet måste bryta vattenytan innan händerna vänds inåt i den vidaste delen av andra simtaget. Alla benrörelser ska vara liksidiga och i samma horisontella plan utan avvikande rörelser. 

407.5 Fötterna måste vändas utåt i den drivande benrörelsen. Rörelser iform av saxspark, crawlspark eller nedåtgående fjärilskick är inte tillåtna, med undantag för vad som sägs i 407.1. Att bryta vattenytan med fötterna är tillåtet om det inte följs av en nedåtgående fjärilskick.

Detaljerna om en fjärilskick vid start och vändning kan man klara sig utan i början. Men simsättet sammantaget är det komplicerat och mitt eget bröstsim skulle troligen inte godkännas. Det är ytterligare ett skäl att jag är emot bröstsim som första simsätt, förutom att det är svårt lärs tävlingsbröstsim inte ut i vanliga simskolor, så om man vill fortsätta med simning på en tävlingsnivå man totalt lära om sin teknik.

Nemesis

Jag läste den här artikeln för några månader sen när den publicerades i tidskriften Triathlete. Nu finns den tillgänglig online.

Det är en betraktelse av en professionell triathlete som beslöt sig för att träna simning med ungdomslaget och fann sig själv spöad av en 14-årig flicka vid varje träningspass. Han kom att kalla henne Nemesis.

Bara några veckor efter jag läst den upplevde jag något liknande: några hundra meter från mållinjen i ett litet 5km lopp blev jag omsprungen av en liten 13-årig flicka. Det är verkligen inte vanligt att så unga flickor springer så fort, 1km ja, men sällan 5km. Att bli omsprungen av 17-åringar det är helt ok. De ska springa fortare än medelålders män. Men 13-åringar?

Men jag återhämtade mig och fick självförtroendet tillbala. Läxan är tydlig: underskatta aldrig en motståndare om än aldrig så liten.

Men simning är annorlunda. Börjar man tidigt med riktig träning bör man kunna slå de äldre som inte fått den möjligheten. Jag väntar bara på att min 8-åriga dotter ska slå mig på 100m frisim. På pappret gör hon det redan, men det är med tävlingsstart och i 25 yardsbassäng mot min tid i en 50m pool med start i vattnet och egen tajmning.

Simning - ett år senare

Förra sommaren skrev jag några kommentarer efter en artikel i DN om förslaget att lära ut crawl istället för bröstsim som det första simsättet.

Nu har det gått ett år med min nu åttaåriga dotter i simklubben och jag har inte ändrat uppfattning. Jag har blivit en aktiv simpappa som utan att lägga mig i (tränarna är helt enkelt så mycket bättre än jag själv) följer utvecklingen och jobbar som volontär under tävlingarna.

I tävlingssimning, i alla fall inte i hennes klubb, betonas inget simsätt (under den intensiva sommarträningen övar de ett simtag per dag under veckans fem träningspass), och det är alldeles tydligt att bröstsimmet är den stora svagheten tillsammans med fjärilsimmet för de allra flesta. Hennes bröstsim är inte ururselt: hon har simmat 100m under en tävling och det såg relativt bra ut, men det gick inte snabbt och hon var alldeles utmattad efteråt.

Crawla kan hon göra hur mycket som helst och hon gör med lätthet det jag inte kan: andas på båda sidor vart tredje simtag. Andningen är ju det stora problemet i crawl och många barn i hennes ålder har problem, men de barnen har fler problem i bröstsimmet. Ofta är simmar barnen fjäril bra, problemet är bara att de inte orkar ens 25m. Jag ser även lite äldre barn som har problem med crawlandningen: de lyfter huvudet vid varje andning, men det verkar vara ett ganska enkelt fel att rätta till. Bröstsim däremot är så komplicerat att kräver en enorm koordination med svåra explosiva rörelser både i armar och ben.

Ryggsim går också bra för de flesta. Problemet är ofta att barnen inte simmar rakt, men det är inget att oroa sig över vid den här åldern.

Dara Torres

Här är en länk till den första videon i en serie om den amerikanska olympiska simmaren Dara Torres, och här är den andra. Den tredje delen är inte speciellt intressant och den fjärde har inte kommit än.

Videorna är visserligen sponsrade av ett chokladmjölksföretag, men om man bortser från det är det intressant att se hur intensiv träningen är på yttersta elitnivån.

Tufft simpass

Det är hårt att gå upp klockan 5 för att hinna till simträningen kl. 6, men när man väl är i vattnet är det inte så dumt. Idag testade jag mina nya simfenor och de fungerade som det var tänkt: motståndet i vattnet ökar vid sparkrörelsen genom den större ytan, så man får en rejäl workout i benen, å andra sidan går det mycket fortare så man får också en känsla för hur det kan kännas att simma fort. Ytterligare en fördel är att man stretchar fotleden.

Uppvärmningen löd på 6x200m intervaller med olika moment, crawl, ryggsim, spark, pullbouy. Sedan blev det ytterligare intervaller, 16x25, med olika intensitetsgrader och som avslutning 2x(150 spark + 50 snabb crawl). Det blev inte exakt den föreskrivna sträckan för mig, men nästan, 1550m blev det, vilket är det längsta jag någonsin simmat. Nu finns det ingen återvändo, det blir en triathlon under 2012: när jag var i Florida förra veckan köpte jag en våtdräkt. Synd bara att den enligt anvisningarna inte kan användas i klorerat vatten. Såvitt jag förstår är det lättare att simma med våtdräkt än utan, ungefär som att använda en pullbouy, så målet blir bara att kunna simma 800m utan att stanna; tanken är att det blir lättare under tävling (om man undviker den värsta trängseln). Om det går bra kanske jag försöker med en olympisk distans, 1500m simning. Cycklingen och löpningen blir ju inga problem.

Simning

Efter morgonens pass i poolen var jag helt slut. Uppvärmingen löd på 200x3 (crawl, spark, medley utan fjäril för min del). Sen blev det 50x9 spark. Det fixade jag helt enkelt inte. Det blev bara 3 set. Sen kom ett fullständigt absurt set: 75m x 4: första intervallet, 25 hårt, 50 långsamt; sen 50 hårt 25 långsamt; 75 hårt; 75 långsamt. Och sen togs det om från början igen (två gånger till för de andra). Avslutning, lugn crawl 50m + 50m spark på rygg x 5.
Och det här var för oss i den långsamma banan.

En klubbkamrat yttrade det jag redan kände på mig: det är svårt att börja med simning vid vuxen ålder. Han har sett f.d. ungdomssimmare som inte stoppat tårna i poolen ens på 20 år och lagt på sig 30kg som när de väl kommer i vattnet kan simma ursnabbt utan träning. Det handlar bara om teknik. Det är inte rättvist... Men jag känner hur värdefull den här träningen är: det är långt ifrån vad jag brukade göra i poolen, simma några länger tills jag blev trött. Nuförtiden är det bara uppvärmningen.

Combo workouts

Efter ytterligare en dryg timme med simklubben inser jag att man kan lära sig mycket som löpare från simträning. Igår blev det 50 fristil + 50 kickboard + 100 "något annat simsätt" (=bröstsim eller ryggsim) detta 6 gånger som uppvärmning. En löpuppvärmning består ofta av några minuter dynamisk stretching samt lätt jogg. Jag tror att sådana här workouts, är mycket användbara, istället för bara springa en lång runda.

Jag ska springa idag för första gången sedan maran och känna hur formen är. Det kommer inte att bli speciellt intensivt, men jag ska ändå undvika en tråkig standardlöptur.

Simning: börja med crawl eller bröstsim? 3

Det här är en fortsättning på två tidigare inlägg. Det närmast föregående är det här.

Nu har jag sett min sjuåriga dotter gå från hyfsat crawl som hon lärde sig för ett år sedan, till riktigt fint crawl efter två intensivkurser i somras, en timme, fyra dagar i veckan under sammanlagt fyra veckor. Hon är nu med i simklubben och visar sig ha bättre teknik än de flesta i gruppen 6-8 år. Hon kan andas korrekt och har fin bålstabilitet i vattnet. Hennes bröstsim är inte speciellt bra, och hennes ryggsim är går inte rakt, men just att få till crawl, det snabbaste och effektivaste simsättet vid en sådan tidig ålder tror jag är riktigt bra. Det är användbart, både för att rädda liv och för att ha en rolig hobby. Jag har nu tränat själv med seniorerna. Jag är sämst förstås, men jag ser hur stor glädje som finns bland klubbkamraterna. De är riktigt bra på något, tävlar, och håller sig i god form. Men även de bra simmarna behöver jobba med detaljer så övningarna i morse utgick från varianter av "sidkick", för att förbättra balansen i vattnet. Det var mycket svårt för mig, speciellt med en aning träningsvärk efter loppet i söndags och en 10km runda igår.

Jag är nu helt övertygad om att det inte är svårare att lära sig crawl än andra simsätt. Istället ger enkelheten och effektiviteten i crawl att det är det bästa att börja med för de allra flesta.

Jag försöker komma ihåg detaljerna i min egen simundervisning. Jag gick i simskola när jag var 6. En gång i veckan var det nog. Kursen var helt inriktad på att kunna simma 25 meter, vilket jag kunde om än med snabba okontrollerade bröstsimtag. Inget blev egentligen annorlunda på lågstadiet, mer än att vi simmade längre, 200m, tror jag, och inkomporerade några livräddningsmoment, dykning och märkestagning. Simning blev något man skulle klara av, och det är inget fel med det: något man kan plocka fram om det skulle behövas, livräddning, t.ex. Men det fanns ingen i skolan, och jag kommer inte någon av mina klasskamrater under något år därefter, som höll på med simning. Inte ens i kustartilleriet lärde man ut simning ordentligt, utan använde den fina poolen i Vaxholm för intensiv och ganska tramsig vattengympa en gång i månaden.

Jag tror att simförbundet missar många talanger genom det sätt som simning lärs ut i Sverige. Men det är ingen tvekan om att Sverige haft stora framgångar trots detta. Men det skulle kunna vara bättre.

Här är ytterligare ett inlägg.

Simning

Efter informationsmötet för min dotters simklubb pratade jag med tränaren för seniorerna och blev inbjuden att träna med dem ett par gånger för att se om det är något jag vill hålla på med.

De tränar fem dar i veckan kl. 06:00-7:30 och jag lyckades gå upp och ta mig till poolen i morse. Träningen var oerhört intensiv. De flesta verkar ha tränat och tävlat sen barnsben och gör otroliga övningar (fjärilsim med en arm, t.ex.) och håller ett krawltempo som ser ut som OS, i alla fall för en amatör som jag, eller simmar längder som sälar med ett minimalt antal simtag. Det är ingen tvekan om att jag skulle förbättra min simning otroligt mycket och att en sprint triathlon vore ganska enkel att fullfölja efter några månaders träning (jag simmade nästan dubbla sträckan idag, 1100m blev det, längre än jag någonsin gjort i hela mitt liv; och muskelgrupperna i axlarna är helt färdiga nu). Mitt mål, om jag går med, skulle bli att simma ekonomiskt och så tekniskt perfekt som möjligt för att inte förlora för mycket tid in i T1 i en triathlon.

Tränaren var uppmuntrande och tyckte min teknik var helt ok, förutom en obalans som jag redan kände till och har jobbat med, högerarmen gå över mittlinjen när jag sätter ner handen.

Problemet blir att hinna med löpningen och cycklingen, en balansgång som varje triathlete brottas med. Men jag gillar att kunna ägna mig åt en träning som inte sliter så mycket på benen (det gjorde visserligen det idag efter 300m benspark med planka, men det är andra muskler än de som används för löpning). Ett större problem är nog tidpunkten för träningen och de uppoffringar som krävs av familjen, men mina planer är inte mycket jämfört med Phelps (som min nyblivne tränare har jobbat och tränat tillsammans med):

Simning och triathlon

Hempa10 kommenterade just att jag skriver om duathlon. Skälet att det inte har blivit några triathlontävlingar är min simförmåga. En olympisk distans kräver 1500m simning, vilket jag nog skulle kunna klara i en pool med lite vila då och då, men inte med 50 andra i öppet vatten och vågor. Dessutom har det varit så varmt den här sommaren att våtdräkt inte varit tillåten, ett verktyg som skulle hjälpa mig att hålla underkroppen i horisontellt läge och därmed simma betydligt effektivare.

Efter två dödsfall i New Yorks triathlon, olympisk distans, för några veckor sedan kom den här artikeln. Det är alltså riktigt farligt att delta i en triathlontävlings simmoment (cycklingen är helt ofarlig heller, som skrev om tidigare) om man inte klarar stressen av att bli sparkad, tappa simglasögonen eller få kallsupar med saltvatten.

Simning: börja med crawl eller bröstsim? 2

Det här är en fortsättning på detta inlägg.

Nu har min sjuåriga dotter klarat en nivå till i simkursen. Vad de nu gör de närmaste två veckorna är intensiv simträning: De fyra simsätten samt sidestroke (av någon anledning jag inte förstår), i kombination med flyt- och vattentrampnings- och dykövningar. Det verkar som kombinationen av simsätten ger bra effekt. Alla simsätt har sina fördelar och barnen verkar få en säkerhet i vattnet. De simmar dessutom mycket, runt 300m per dag, vilket är mycket mer än vad jag gjorde i den åldern. Jag tror att hon kommer bli en betydligt bättre simmare än jag själv som i princip bara simmade bröstsim med lite ryggsim tills för bara ett par år sedan.

Fortsättning följer i detta inlägg.

Simning: börja med crawl eller bröstsim?

Simning, mitt sorgebarn. När jag ser de långsammaste simmarna i en triathlon känner jag nog att jag skulle kunna simma betydligt fortare. Men de snabbaste simmarna i senaste tävlingen, där jag bara gjorde duathlonmomenten (löpning, cyckling, löpning), simmade 800m på 12 minuter. Det är visserligen långt över världsrekordtid, men i tiden ingår också att springa upp på land och till cyckeln (runt 200m i det här fallet). Jag känner mig inte tillräckligt snabb och säker i vattnet: Det är svårt att simma i öppet vatten med fullt av folk omkring som också vill fram så fort som möjligt. Detta är skälet till att jag inte tävlar i triathlon. Däremot har jag funderat över simningen de sista åren, och jag simtränar, har arbetat med en simtränare, samt har en dotter som går i amerikansk simskola.

Många av de negativa kommentarerna till TT-artikeln i DN om att rekommendera simskolor att lära barnen crawl först bygger på missförstånd. Det är inte jobbigare att crawla än att simma bröstsim. Tvärtom. Världsrekordtiderna är lägre för crawl än för bröstsim. Det betyder helt enkelt att crawl är ett effektivare simsätt. Och det är därför de flesta långdistanssimmare (som Diana Nyad som har föresatt sig att simma från Cuba till Florida, 165km) använder crawl. Men det är inte det diskussionen gäller.

Bröstsim är inte enkelt som många vill göra gällande. Många simmare och tränare anser det är det svåraste simsättet. Det är många detaljer i koordinationen, fot- och benvinklar, etc. Och sånt är svårt för barn. Återtagningen sker under vattnet och bromsar därmed farten. Även knäskador är relativt vanligt hos aktiva bröstsimmare.

Min dotter lär sig inte bara crawl utan även ryggsim (som är enkelt för henne), men även fjärilsim med betoning på kicken för att utveckla känslan för vattnet (vilket också kommer till användning när man tävlingssimmar, se den första videon nedan). Det är också relativt enkelt för henne.

Fördelen med crawl som det så korrekt står i artikeln är att övergången från det intuitiva sättet att simma till ett av de fyra simsätten går lätt. Det första min dotter fick lära sig var att doppa huvudet under vattnet. Flyta, blåsa bubblor och hundsim kunde hon sedan tidigare, så steget sedan till att lyfta armarna över vattnet vid återtagningen var inte alls stort. För henne är andningen inte det stora problemet, men däremot balansen i vattnet då kroppen vrider sig. Hon går dock oerhört snabbt framåt. Men de få gånger hon försökt bröstsim har det inte fungerat alls. Detaljerna måste fungera separat innan det kan sättas ihop och bli till en helhet. Hon kommer att lära sig det också, det är jag säker på, men det kommer att ta längre tid.

Bland de kritiska kommentarerna fanns en som överensstämmer med mina erfarenheter, av det enkla skälet att jag inte lärde mig crawl tidigt:

Crawl förutsätter att man har tränade muskler för simsättet, jag är föredetta tävlingssimmare och behärskar crawl utmärkt, men eftersom jag inte simmat crawl på flera år kommer jag ungefär 100 meter innan jag är helt slutkörd och får byta simsätt. Med grundläggande förmåga att simma bröstsim och med kass kondition i övrigt kan man simma flera kilometer. Med grundläggande förmåga att simma crawl och kass kondition i övrigt kommer du 50 meter.

Flera kilometer tror jag är en överdrift, men diskussionen gäller ju vilket simsätt man ska börja med, inte om man helt ska avstå från bröstsimmet: Simmar man i öppet vatten t.ex. måste man ju kunna hålla huvudet ovanför vattenytan under kortare perioder för att inte simma fel och crawlkick fungerar inte bra för att trampa vatten. Och det är väl inget fel på tanken att hålla uppe konditionen och styrkan så att simma 200m crawl inte känns som att springa en marathon.

De som påstår att crawl är svårare verka bygga kommentarerna på sina egna erfarenheter. För bara fyra år sedan skulle jag ha hållit med dem (då jag knappt kunde crawla 25 meter). För barn är det inte svårare, utan lättare. Jag önskar att jag hade fått lära mig crawl tidigt och inte halvdant bröstsim. Då hade jag kanske varit en hyfsat snabb triathlete nu.

Det är det frågan egentligen gäller: ska sexåringar lära sig bröstsim med dålig teknik eller crawl med bra teknik först?

Att kunna simma snabbt och effektivt är dock inte bara en fråga om att kunna tävla, eller om liv eller död. Det finns också ett värde i sig själv att kunna utföra något riktigt bra. Och precis när det gäller att lära sig spela ett musikinstrument så är det bäst att börja när man är liten. De jag känner som lärde sig crawla väl som barn verkar kunna ta upp simsättet igen utan problem och med en underbar teknik även om de inte simmat på länge.

Här är en video med Michael Phelps. Och här en lugnare, också med Phelps. De visar enkelheten med en perfekt teknik och hur vackert det kan vara.

Jag skrev ett tillägg till det här inlägget.

Simning

Idag fick jag en simlektion av ett proffs, en som simmat oavbrutet i tre mil i öppet vatten och tävlar i och coatchar simning. Han hade också en videokamera och kunde bevisa att mina stil är helt ojämn. Min högerarm går alldeles för långt åt vänster och ger en ojämn stil. Andningen är inget vidare heller och troligen skälet till ojämnheten. Däremot var mina simtag helt ok, mycket tack vare pullup träningen.

Det är svårt att bli en bra simmare om man inte lärde sig ordentligt som barn.

Som väl är det inga problem om jag inte kan tävla i triathlon. Löpningen går bra just nu och alla triathlontävlar jag vill delta i har även en duathlon klass.

Jag hittade en utmärkt Youtube video som visar extremt väl hur man andas:

Simning för återhämtning

Den här korta artikeln hänvisar till en vetenskaplig studie där det visar sig att det är bättre att simma för återhämtning än att bara vila.

Triathleter har nog misstänkt det länge.