måndag 18 juli 2011

Duathlon

Då var den tredje duathlontävlingen avslutad på en av årets varmaste dagar, över 30 grader och hög luftfuktighet.

Först något om missödet, inte mitt eget som i de två tidigare loppen (en punktering och två fall med blodiga knän och en arbåge som resultat), men en medtävlare. Efter ungefär halva cyckelloppet dirigerades alla cycklister över på vänster sida. Mitt i vägen låg en kvinna på magen mot asfalten. Jag har ingen aning om hur allvarligt skadad hon var. Hon var omgiven av människor som verkade veta vad de gjorde så jag stannade inte. Jag hörde ingen helikopter så förhoppningsvis var det inte livshotande. Men det drog ner stämningen på loppet. Jag kunde inte tänka på något annat under återstoden. Om hur farlig sporten är och hur lätt olyckor kan hända, och det behöver inte resultera i oaktsamhet. Någon nämnde efteråt att hon kört i en grop i vägen från den hårda vintern och förlorat kontrollen.

Men hur som helst gick det bra, sex minuter snabbare än samma tävling i fjol. Jag cycklade i löparskor och tjänade därmed nästan två minuter; möjligen förlorade jag på att jag fick mindre tid att pusta ut mellan momenten. Men det verkade inte ha negativt påverkat min cyckling speciellt mycket. Det gick snabbare än i fjol på samtliga momenten, och i fjol hade jag cycklat betydligt mer pga av en löparskada. Men efter loppet var jag trött och blodtrycket sjönk rejält så fort jag satte mig ner så jag blev riktigt yr när jag reste mig upp. Det här loppet var betydligt jobbigare än mina senaste halvmaror. Ett av skälen kanske är att jag gick ut för fort, 4:12 tempo för de första 3km, 29km/h på cyckeln men bara 5:07 tempo för de sista 8 kilometrarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hälsoblogg