torsdag 21 mars 2013

Kilan blir mainstream

Kilian Jornet och ultralöpning har nu blivit mainstream efter en lång artikel i New York Times Magazine.

söndag 17 mars 2013

Triathlon-löpning

Jag är fortfarande skadad och kan inte springa, så det blir mycket cykling och styrketräning (inte mycket simning just nu eftersom barnens simklubb gör uppehåll på några veckor och jag drar mig för att åka till poolen själv). Men jag har i alla fall fått en tid hos en ortoped som ska undersöka mina knän.

Det är inte så kul att titta på löparvideos eller läsa om löpning just nu när jag har ställt in flera tidiga lopp. Men den här är intressant i alla fall och hur de bästa IronMan-kvinnorna spring på Kona.

måndag 25 februari 2013

Träning och förkylning

Kan man träna när man är förkyld frågar Marathon.se, och svarar att med en lätt snuva bör man ta fyra dar träningsledigt.

Det rådet har inte någon vetenskaplig förankring. 

För några år sedan sammanfattade den här artikeln den aktuella (minimala) forskningen och slutsatsen är helt klar: om man inte har några symptom mer en snuva, bihålekänningar, d.v.s. inga problem med lungorna och ingen feber, kan man träna som vanligt. Vid en studie förvånades forskarna stället av att prestationen inte gick ner vid träning under förkylning, även om sjuklingarna kände sig trötta på löparbandet.

Även Mayo-kliniken ger liknande råd.

Själv använder jag pulsklockan när jag träning under förkylning. Om pulsen stiger för mycket vid lågintensiv träning, slutar jag bara över tanken på hjärtmuskelinflammation.

fredag 15 februari 2013

Lisa Nordén intervju

Här är en fin intervju med Lisa Nordén. Hon berättar om årets planer som innebär färre ITU tävlingar och en fokusering på halv IronMan och sin nya coach Craig Alexander. (Om allt går vägen och mitt knä blir helt återställt för löpning, kommer jag också att göra halv IM debut i år.)

torsdag 14 februari 2013

Förkyld

Nu har jag varit förkyld i nio dar. Jag började med att ta det lugnt med lågintensiv träning, sen ökade jag, men har nu tagit två vilodagar. Inget hjälper så jag ger upp. Ikväll får det bli crossträning. Det gamla rådet att inte träna om förkylningen sitter under halshöjd, har fungerat tidigare. Jag har ingen lungkänningar och pulsen är normal. Jag har bara ont i halsen och biohålorna.



lördag 9 februari 2013

Ligger lågt

Löpningen ligger nästan helt nere nu: jag är förkyld, det är snöigt och kallt, och jag har fortfarande känningar i knät. Däremot blir det mycket cykel och maskiner typ rodd och stairmaster. Jag försöker hålla en träningstid på runt 20 timmar i månaden och 10,000 kcal för att inte förlora formen.

Däremot läser jag en hel del och drömmer om våren. Den här texten handlar om amerikanske tränaren Alberto Salazar som jag skrivit om tidigare.

söndag 3 februari 2013

Vinterträning och 910XT

Jonas Colting twittrade för några veckor sedan att han skulle skriva ett blogginlägg om varför han hatade sin träningsklocka Garmin 910XT. Jag såg aldrig något inlägg. Men det här är varför jag gillar min Garmin:

Den levererar precis vad den lovar. Det är ingen flådig gåbortklocka i guld. Det är ett träningsredskap för multisport. Man måste ladda upp den ganska ofta, speciellt om man använder satellit-positioneringen. Den bästa recensionen av den finns som vanligt hos DC Rainmaker

Den har en funktion som jag först nyligen börjat använda: efter varje pass får man ett värde för "Training Effect" mellan 1,0 och 5, där 1 är ingen träning alls och 5 är överdriven träning. Den mäter antalet hjärtslag per tidsenhet och alltså konditionen, inte styrka. 2 betyder att man behåller konditionen, 3 att man ökar den något, och 4 att man ökar den kraftigt.

Efter mitt marathonlopp i höstas var värdet 3.5, medan det blev 5 efter duathlontävlingen i augusti. Högre intensitet ger alltså högre värde, medan lägre intensitet även under en mycket lång tid ger ett lägre. Men det är meningslöst att alltid försöka nå så högt som möjligt utan träningen måste varieras. Jag försöker nu få in ett tufft pass (>4) per vecka. Det är svårt när jag inte springer. Mitt knä känns visserligen helt bra, men jag vill inte belasta det för mycket än. I fredags hittade jag träningen som gör att jag kommer upp i 4,3 efter bara tio minuter: stairmaster, trappmaskinen. Jag var nära maxpuls och svimfärdig (inte riktigt på samma nivå som trapp-proffsen). Det kändes oerhört bra efteråt. Knäskadan jag gjort min träning intressantare: jag testar nya maskiner och metoder, och kör mer högintensiv träning.

Dagens workout på cykel (inomhus) hade jag inte kunnat drömma om för bara några månader sedan. (NP betyder normalized power, ungefär medelvärdet fast kalkylerat med några matematiska skillnader; FTP Functional Threshold Power, den effekt jag kan hålla under en timme; IF, Intensity Factor, hur hård träningen var, proportionen mellan FTP och NP). Klicka på bilden för en större och tydligare version.

söndag 27 januari 2013

Glad ändå

Efter 16km tävlingen för två veckor sen fick jag ont i knät, så ont att jag nästan gick till läkare. Jag haltade även jag gick. Jag trodde jag hade en riktig skada på ett ledband, men det var nog bara en släng av tendonitis. Men efter en vecka blev det bättre och nu skulle jag nog kunna spring igen. Det är bara det att jag inte vill. Det totala avbrottet från löpningen har gjort att min cykelform förbättrats markant, från en FTP på 200W till 221W. Dessutom har jag återupptäckt simtekniken Total Immersion, alltså simma helt avslappnat utan onödiga rörelser och med total fokus på att undvika vattenmotståndet. Häromveckan simmade jag 1200m utan att stanna och utan att känna den minsta trötthet. Det gick inte speciellt fort, men min form var fin hela vägen och jag slutade eftersom jag var uttråkad. Den bästa beskrivningen jag läst är den här, om Tim Ferriss som från att ha varit rädd för vattnet nu simmar obehindrat.

Det är svårt att hålla igång alla tre momenten i triathlon samtidigt, men två går utmärkt och kompletterar varandra.

tisdag 22 januari 2013

Ett misstag?

Det här blir det sista jag skriver om Lance Armstrong på ett tag (tills något nytt händer i den här soppan till saga). Var det ett misstag att erkänna hos Oprah? Det verkar så, grundat på en opinionsundersökning i Florida. Men det beror ju förstås på vad som sades. Jag hade nog känt lite sympati om han hade varit helt ärlig och svarat på alla frågor och inte förolämpat Betsy Andreu, t.ex. Erkännandena verkade vara så strategiska så att han om han får en tidsbegränsad avstängning skulle kunna tävla relativt snart.

lördag 19 januari 2013

Efter Oprah

Även om de långa post-Oprah analyserna inte kommer än på ett tag finns det saker att säga:

New York Times analys är för negativ mot Oprah. Även om jag inte såg färdigt båda programmen så fanns det flera tillfällen då hon följde upp. Armstrong hade bestämt sig i förväg vilka frågor han skulle svara på. Frågan om episoden i Indianapolis 1996, då Betsy Andreu hörde honom erkänna doping inför läkarna, t.ex., besvarades inte alls av Armstrong. Jag tror inte skulle hjälpt om frågan upprepats. Det är få nu som tvivlar på att episoden verkligen ägde rum, och det är talande att Armstrong vägrade ge ett uttömmande erkännande.

Den här analysen från The Inner Ring är den bästa jag sett hittills och den har också en länk till Betsys kommentarer på CNN. Den ställer en rad frågor som Armstrong måste besvara för att det ska bli tal om någon "closure". En annan fin betraktelse kommer från journalisten Paul Kimmage som fick lida en hel del för att han berättade sanningen.

På frågan om bestraffningen var rättvis svarade han att livstidsavstängningen ("the death penalty") var väl hårt. Men då måste man fråga sig, om inte Armstrong förtjänar straffet – den som kategoriskt förnekat alla anklagelser ända tills den mest omfattande rapporten presenterades, och som hotade, förolämpade, och drog inför rätta alla som yttrade något om hans skuld under åtskilliga år, och som han erkände använt alla kända dopingpreparat och metoder, och som blivit kolossalt rik på kuppen – vem förtjänar det då?

onsdag 16 januari 2013

Inför Oprah 2

Nu har så mycket läckt ut om intervjun med Lance Armstrong att själva intervjun kan bli en västgötaklimax: han erkänner och ångrar sig, men han lovar också att vittna mot maffiabossarna i UCI. Men jag kommer titta på den i alla fall.

Här är en fin betraktelse av Steve Magness som jobbade med Lance under en kort period när han försökte komma tillbaka till triathlonsporten. Han har samma åsikt som jag: Lance är desperat för att kunna tävla igen.

måndag 14 januari 2013

Inför Oprah

För den som vill spekulera ytterligare, här är ett fascinerande blogginlägg som föreslår frågor Oprah kan ställa (även från andra genom länkar till ytterligare artiklar) men även de problem som kan uppstå i dagens "come clean" intervju med Lance Armstrong. Här är ytterligare en artikel av den journalist som skrev det största försvarstalet för Armstrong efter det att han blev avstängd (men innan rapporten blev offentlig). Texten innehåller bland annat följande mening:
Whatever he says, subtract by a thousand, divide by two, then three, then multiply the whole sum of bullshit by zero.
Armstrong har alltså inte bara skadat de som slog larm om hans doping (och som fick om inte sina karriärer förstörda så åtminstone allvarligt skadade) utan även några av hans fans.

Jag vet inte om programmet streamas live då det sänds på torsdag, men jag antar att vi alla kommer att få höra om det efteråt…

Årets första tävling

Jag har börjat inse att jag bor i en bra del av USA, norra Ohio. Antalet tävlingar, både löpning och triathlon, är enastående stort och deltagarna är ofta nära elitnivån. Fram till april kan man hitta tävlingar nästan varje vecka och därefter blir det flera i veckan fram till november.

Idag blev det årspremiär i en tävling jag sprungit två gånger tidigare, Dave's 10 miler, runt 16,1km. I år var det 40-års jubileum. Vinnaren brukar springa på runt 55 minuter. För två år sen var det blåsigt, i fjol var det kallt men soligt, och idag mulet med duggregn. Men temperaturen på runt 7 grader kändes behaglig. Tyvärr gick det en dryg minut långsammare än i fjol. Första halvan gick som planerat, men sen gick det utför. Även om jag tränat mycket cykling och lite CrossFit och simning, hjälpte det inte eftersom löpningen har blivit oerhört eftersatt p.g.a. kylan och snön. Men det blev en fin träningsrunda med en takt som underskred mitt nya målmarathontempo med målet 3:30 – min kvalificeringstid för Boston Marathon (om än inte den tiden skulle räcka för att ta mig in på startlisten).

Dave's Running är skoaffär, men inte vilken som helst. De arrangerar runt tio lopp om året, sponsrar ett löparlag samt arrangerar marathonträning för amatörer. Engagemanget för sporten har gjort att jag blivit en ganska lojal kund och köper lite löparutrustning online. Jag har tidigare varit ganska elak mot skoaffärer, men i det här fallet har de ett syfte. De sponsrar t.o.m. två Kenyaner som får jobba deltid i en affär och träna resten.

fredag 11 januari 2013

Värmeslag och vätskebalans

Återigen kom ett lysande blogginlägg från The Science of Sport. Den här gången om värmeslag och vätskebrist under träning. Likt Tim Noakes anser Ross Tucker att vätskebrist inte är en avgörande faktor vid utmattning och även död under löparlopp, det är en myt som skapats av läskföretagen, och även stigande kroppstemperatur under träningen utgör en orsak. Men det finns fall där det är hög kroppstemperatur förekommer: om man är dåligt tränad och under stress.

lördag 5 januari 2013

Ju fler kockar

En artikel i SvD rapporterar om en brittisk undersökning som jämför näringsinnehållet mellan några färdiglagade rätter och recept från några populära matlagningsprogram. Resultatet blev att de färdiglagade målen var bättre, även om ingen av kategorierna motsvarade WHO:s mål.

De många kommenterarna till den mycket korta artikeln är kritiska och insinuerar att slutsatserna är problematiska (Jonas Colting går ytterligare ett steg och frågar om forskarna blivit mutade av livsmedelsindustrin).

Problemet med SvD:s artikel är att den är för kortfattad. Studien i sin helhet i BMJ är betydligt tydligare, men visar också stora problem. De har bara jämfört energi och macronutrients, d.v.s. enligt deras definition: fett, protein, kolhydrater och salt, samt dessutom fiber. Det som är chockerande för kritikerna av studien är att inga andra näringsämnen tas med. Jag tror att det är en del av en nödvändig begränsning av forskningen. Det som är överraskande är istället hur energirika de är, upp till 800 kcal, och framför allt att inget alternativ var bra: "No recipe or ready meal fully complied with the WHO recommendations."

Att mäta fiberhalten kanske inte i sig tillför så mycket i frågan om näringsinnehåll, men lite fiberinnehåll visar att andelen råa grönsaker är låg.

Och till Jonas Colting, som det står i slutet av artikeln:
Competing interests: All authors have completed the ICMJE uniform disclosure form at www.icmje.org/coi_disclosure.pdf (available on request from the corresponding author) and declare: no support from any companies for the submitted work; no relationships with any companies that might have an interest in the submitted work in the previous three years; and no non-financial interests that may be relevant to the submitted work.

Lance Armstrong

I går publicerades en intressant artikel i New York Times (med en kort notis i DN) som, med inside information, hävdar att Armstrong funderar på att erkänna sin dopning. Skälet är att han vill tävla igen och genom att erkänna skulle han kunna få kortare avstäningstid, typ 4 eller 8 år istället för livstid i alla olympiska sporter. Å andra sidan riskerar han då fängelse för mened, då han måste ha ljugit i en federal undersökning när han hävdade att han var oskyldig.

Intressant är även att läsa kommentarerna till artikeln. De är inte förlåtande, utan cyniska och fördömande. I alla fall NYT:s läsare verkar ha tröttnat på alla turer. Jag tror dock att Armstrong är desperat, desperat att få tävla igen och beredd att göra allt för att det ska bli möjligt.

fredag 4 januari 2013

Över och undervikt

De vetenskapliga hälsorapporterna tycks dugga allt tätare. Senast gällde det en metastudie som jämförde överviktiga med icke-överviktiga (som jag förstår det: BMI övervikt mot normal- och undervikt). Undersökningen är säkert korrekt i ett stort statistiskt perspektiv, men den enskilde med ett MBI på 24 bör not inte äta mer socker för att gå upp i vikt. Här är en artikel som ger alternativa förklaringsmodeller till resultatet. Jag tycker framför allt att följande argument övertygar:

2. Death risk is the wrong standard. So what if fat doesn’t correlate with mortality? It still correlates with many diseases, which may ultimately affect mortality. Some studies covered by the JAMA review tracked people for up to 15 years. Others tracked them for as few as five years. Anyone who made it to that point counted as a survivor, regardless of diabetes, heart disease, or other conditions that may have contributed to death after the study ended.
5. Some kinds of fat are worse than others. At the moment, scientists seem to agree that while belly fat is bad for you, butt and thigh fat might be safe or even beneficial. So instead of focusing on BMI, we should measure your waist-to-hip ratio, body-fat percentage, blood pressure, blood lipids, glucose, and cardio-respiratory fitness.
12. Overweight doesn’t mean you’re getting fat. It means you’re resisting obesity. "In a society prone to both epidemic and increasingly severe obesity, it may be that those who manage to remain in the 'overweight' class are, in fact, those who are actually doing quite well," says David Katz, director of Yale’s Prevention Research Center. So instead of seeing these people as formerly thin folks with bad habits, we should see them as fat-prone folks with good habits. How this squares with the notion of overweight as a gateway to obesity—a warning echoed by Katz—isn’t clear.
Frågan är dock hur stor statiskt roll den här listan spelar.
Hälsoblogg