Salt

I dagens DN finns det en fin artikel om saltets negativa inverkan på hälsan. Jag har inga medicinska kunskaper, men jag håller med artikelförfattarna grundat på egna erfarenheter: Jag har själv dragit ner på saltet de senaste fem åren och mitt blodtryck har fallit rejält (90/50). Jag tränar mer förstås, så det bidrar säkert, men jag ser inga som helst negativa effekter av mindre salt.

Vi saltar ingen mat hemma. Inget salt i pastavattnet, eller något annat, med hembakat bröd som enda undantag (fast med halva mängden mot vad det står i receptet). När vi började smakade all mat ganska trist, men man vande sig. Nu är det tvärtom. Färdiglagad mat smakar alldeles för salt.

Tidigare i år tog jag en rutin-checkup med alla tänkbara blodprover och saltnivån låg precis rätt, trots att jag då hade tränat och tävlat i mycket varmt väder, upp till 30C, och bara druckit små mängder träningsdryck. För mig var det alltså svårt att få saltbrist.

Det är troligt att det finns ytterligare en fördel: genom att salt restaurangmat inte smakar bra, äter vi mindre ute och när vi äter ute äter vi bättre (ingen pommes frites längre).

Sisu och crossfit

Nyligen har jag blivit inspirerad av Crossfit. Jag lyfter inga tunga vikter precis, men jag gillar intensiteten och de enkla övningarna: pullups och burpees, t.ex.

Här är en trailer för en fantastisk dokumentär om crossfit-fenomentet Mikko Salo, som dessutom innehåller utmärkta definitioner av "Sisu".

Kallt

När jag var ute och sprang förut i kylan tänkte jag på Wim Hof, "The Iceman". Då kändes det bättre (samt det faktum att jag provade mina nya Yaktrax dubbar och de fungerade alldeles utmärkt på alla underlag, inklusive asfalt och ren is). Mot slutet var jag så varm att jag var tvungen att ta av mig vantarna.