lördag 5 mars 2011

Löpform

Här är en podcast med några verkligt kunniga löpare och tränare som diskuterar löpform: Pete Larson (bloggare) and Steve Magness (Alberto Salazars assistent), Ian Adamson (från Newton Running, en skofirma).

De håller med om några grundläggande principer: fotnedsättningen ska inte ske framför tyngdpunkten, däremot kanske inte 90 steg per minut det ultimata för alla löpare.

Det är verkligen värt att lyssna på hela programmet.

fredag 4 mars 2011

Crossfit Endurance Ironman

Jag är inte helt övertygad om att CrossFit fungerar för längre distanser, men det är i alla fall intressant att studera.

De medverkandena i den här videon, bland andra CrossFit Endurance grundare Brian MacKenzie, uttrycker tydligt att det inte fungerar för världseliten, men för amatörtriathleter som vill träna lite mindre.

onsdag 2 mars 2011

Knäproblem och maraton

Det här en en fascinerande artikel skriven av en maratonveteran. Vad som förundrar mig mest är att det finns så lite forskning på knäskador och löpning av kortare lopp en maraton (jag förutsätter att han kan forskningslitteraturen).

Men trots kirurgiska ingrepp ångrar han ingenting. Löpning har varit en för viktig del av hans liv.

måndag 28 februari 2011

Maraton, motivation och glädje

Idag har Petra ett utmärkt inlägg om maratonlöpning och motivation.

Jag läste igen en artikel jag diskuterat tidigare, men den är så bra så den förtjänar att tas upp igen. Författaren Jonathan Beverly hävdar att för de flesta (och vi pratar inte elitlöpare här) är maratondistansen inte den bästa av flera skäl, de viktigaste är:

1. Man försummar löptekniken och fokuserar för mycket på antal km per vecka, så man kommer upp i drygt 30km under den långa rundan några veckor före loppet. Av det följer att det är lättare att bli skadad.

2. Ett maratonlopp kräver så mycket återhämtning, flera veckor kanske (och det stämmer med min erfarenhet efter det enda maratonlopp jag sprungit). Efter en halvmara är jag ute och springer igen två dagar efter loppet och efter en vecka känner jag mig starkare än före tävlingen. Jag gillar också att det finns betydligt fler kortare lopp. Man behöver inte satsa all sin energi på ett stort maratonlopp som ligger månader framåt i tiden.

Bara för att man struntar i maraton behöver inte betyda man lägger av. Det är utmanande att springa andra distanser också. Att slå personligt rekord på 5k är svårt för de flesta som hållit på med löpning i flera år.

Men det är klart, det är något med distansen och namnet, ungefär vad Ironman är för en triathlete: ett styrkeprov man ska ta sig igenom. Jag måste erkänna, om jag lyckas kvalificera mig för New York Marathon, eller kommer med genom lotteriet, kommer jag att träna för distansen och springa loppet. Jag vill se New York till fots och uppleva stämningen.

Motivationen kan man dock förlora även om man springer kortare lopp, och detta även om det går bra. Efter ett par PR känns det ibland som om man hamnat i en jakt efter förbättringar som egentligen inte betyder något, en slags existentiell meningslöshet: Vad spelar det egentligen för roll om jag kan springa 5k under 20 minuter när jag mår bra och kan springa på under 22 minuter?

Eftersom löpning är bra för kroppen för det mesta, så är att lägga av helt inte rätt väg att gå. Den här artikeln diskuterar i korthet en vetenskaplig studie om hur viktigt det är med den känslomässiga aspekten. Det måste kännas roligt att springa. Man ska inte låsa in sig i ett träningsprogram som tar bort glädjen. Jag gillar speciellt slutklämmen på texten:

Naturally, to get the best results from training you have to do some hard workouts you dread and some workouts that address your weaknesses, which are seldom enjoyable. But in planning your training you should not be ruled by a sense of strict obligation to do only what is necessary to improve your fitness. You should also feel free to choose training patterns that you prefer, to act on hunches and even to be spontaneous sometimes. There is more than one right way to build a high level of racing fitness. And the new research we’ve just reviewed suggests that, among the collection of effective options, the best way may be that which you’ll have the most fun pursuing. Doing what feels right in your training will steer you around burnout by keeping your motivation level high, and by keeping your motivation level high it will enable you to train, and ultimately race, harder.

Junk miles

Junk miles (jag vet inget bra ersättningsuttryck på svenska, skräpkilometer låter inte bra), d.v.s. att springa ett pass som saknar funktion (uthållighet, snabbhet etc.), har diskuterats av tränare till och från. Den åsikt som dominerar varierar med trender, men till liten grad forskningsresultat.

Här är ett typiskt negativt argument.
Och här är ett positivt.

Jag vet inte vem som har rätt. Jag har sprungit mycket junk utan att bli skadad, men mina tider har då inte utvecklats speciellt mycket.

Jag har beslutat mig för att testa att dra ner och köra mer styrka och kvalitet. Det är alldeles för tidigt att säga om det fungerar. Den första riktiga tävlingen, en halvmara i mars, får ge ett preliminärt första svar.

Men en avgörande impuls var en artikel i Triathlete Magazine för ett par månader sedan (tyvärr inte tillgänglig på nätet). Där har flera triathleter övergått från långa pass till fokuserade styrkepass, och CrossFit inspirerad träning.

There were no 60-minute recovery runs or easy spins. "Recovery was sleep," she says. The training was shockingly intense—she had one interval workout that consisted of five one-mile repeats, each mile an all-out effort.

söndag 27 februari 2011

Sportsdrycker

Det här ämnet är inte så viktigt för mig eftersom jag inte springer marathons, men det är intressant i alla fall (och vid en olympisk duathlon eller triathlon är det nödvändigt att konsumera energi). Vid en halvmara är det inte brist på glukos (druvsocker) i blodet som är det stora problemet.

Här är två artiklar som bygger på nyligen utförd forskning som säger i princip samma sak, men betonar olika aspekter.

Under träning gäller inte den vanliga träningsläran. Kroppen behöver enkla sockerarter (monosackarider), komplicerade, sådana som finns i grönsaker, t.ex., är nödvändiga, men inte under löpning. En kombination av två olika enkla kolhydrater tillsammans visar sig förbättra effekten tack vare de använder två skilda proteiner för transporten till musklerna: glukos och fruktos (fruktsocker). Lägg där till kaffein som ökar sockerupptagningen i blodet. Slutsatsen är störande, minst sagt: Läsk är en utmärkt sportsdryck (och vanlig sportsdryck är förstås utspädd läsk med eller utan kaffein).

http://running.competitor.com/2011/02/nutrition/the-myth-of-sustained-energy_22298?utm_source=HPmarquee&utm_medium=running

http://www.drmirkin.com/public/ezine013011.html
Hälsoblogg