lördag 5 januari 2013

Ju fler kockar

En artikel i SvD rapporterar om en brittisk undersökning som jämför näringsinnehållet mellan några färdiglagade rätter och recept från några populära matlagningsprogram. Resultatet blev att de färdiglagade målen var bättre, även om ingen av kategorierna motsvarade WHO:s mål.

De många kommenterarna till den mycket korta artikeln är kritiska och insinuerar att slutsatserna är problematiska (Jonas Colting går ytterligare ett steg och frågar om forskarna blivit mutade av livsmedelsindustrin).

Problemet med SvD:s artikel är att den är för kortfattad. Studien i sin helhet i BMJ är betydligt tydligare, men visar också stora problem. De har bara jämfört energi och macronutrients, d.v.s. enligt deras definition: fett, protein, kolhydrater och salt, samt dessutom fiber. Det som är chockerande för kritikerna av studien är att inga andra näringsämnen tas med. Jag tror att det är en del av en nödvändig begränsning av forskningen. Det som är överraskande är istället hur energirika de är, upp till 800 kcal, och framför allt att inget alternativ var bra: "No recipe or ready meal fully complied with the WHO recommendations."

Att mäta fiberhalten kanske inte i sig tillför så mycket i frågan om näringsinnehåll, men lite fiberinnehåll visar att andelen råa grönsaker är låg.

Och till Jonas Colting, som det står i slutet av artikeln:
Competing interests: All authors have completed the ICMJE uniform disclosure form at www.icmje.org/coi_disclosure.pdf (available on request from the corresponding author) and declare: no support from any companies for the submitted work; no relationships with any companies that might have an interest in the submitted work in the previous three years; and no non-financial interests that may be relevant to the submitted work.

Lance Armstrong

I går publicerades en intressant artikel i New York Times (med en kort notis i DN) som, med inside information, hävdar att Armstrong funderar på att erkänna sin dopning. Skälet är att han vill tävla igen och genom att erkänna skulle han kunna få kortare avstäningstid, typ 4 eller 8 år istället för livstid i alla olympiska sporter. Å andra sidan riskerar han då fängelse för mened, då han måste ha ljugit i en federal undersökning när han hävdade att han var oskyldig.

Intressant är även att läsa kommentarerna till artikeln. De är inte förlåtande, utan cyniska och fördömande. I alla fall NYT:s läsare verkar ha tröttnat på alla turer. Jag tror dock att Armstrong är desperat, desperat att få tävla igen och beredd att göra allt för att det ska bli möjligt.

fredag 4 januari 2013

Över och undervikt

De vetenskapliga hälsorapporterna tycks dugga allt tätare. Senast gällde det en metastudie som jämförde överviktiga med icke-överviktiga (som jag förstår det: BMI övervikt mot normal- och undervikt). Undersökningen är säkert korrekt i ett stort statistiskt perspektiv, men den enskilde med ett MBI på 24 bör not inte äta mer socker för att gå upp i vikt. Här är en artikel som ger alternativa förklaringsmodeller till resultatet. Jag tycker framför allt att följande argument övertygar:

2. Death risk is the wrong standard. So what if fat doesn’t correlate with mortality? It still correlates with many diseases, which may ultimately affect mortality. Some studies covered by the JAMA review tracked people for up to 15 years. Others tracked them for as few as five years. Anyone who made it to that point counted as a survivor, regardless of diabetes, heart disease, or other conditions that may have contributed to death after the study ended.
5. Some kinds of fat are worse than others. At the moment, scientists seem to agree that while belly fat is bad for you, butt and thigh fat might be safe or even beneficial. So instead of focusing on BMI, we should measure your waist-to-hip ratio, body-fat percentage, blood pressure, blood lipids, glucose, and cardio-respiratory fitness.
12. Overweight doesn’t mean you’re getting fat. It means you’re resisting obesity. "In a society prone to both epidemic and increasingly severe obesity, it may be that those who manage to remain in the 'overweight' class are, in fact, those who are actually doing quite well," says David Katz, director of Yale’s Prevention Research Center. So instead of seeing these people as formerly thin folks with bad habits, we should see them as fat-prone folks with good habits. How this squares with the notion of overweight as a gateway to obesity—a warning echoed by Katz—isn’t clear.
Frågan är dock hur stor statiskt roll den här listan spelar.
Hälsoblogg