lördag 11 februari 2012

Snö och kallt

De kom då äntligen snön: men det var för lite för skidåkning och för mycket för en tävling idag. Det är inte värt att springa på okänt underlag i en tävling tidigt på säsongen som inte har någon betydelse mer än att visa hur det står till med löpformen. Istället blev det ett skönt inomhuspass på cykel. Jag skaffade en träningsvideo från en vacker landsväg i Louisiana (ungefär som den här) och cyklade på en timme innan jag blev trött i ryggen.

Här är trailern (musiken är extremt usel, de hade väl inte råd med riktig musik, så om jag gör det här igen får det bli med eget soundtrack).



Förutom en viss åksjuka, blev det ett inspirerande pass.

torsdag 9 februari 2012

"Snygg" löpteknik?

Igår frågade Petra vad snygg löpteknik är och om det spelar någon roll.

Jag tror frågan är felställd. Löpning är inte konståkning eller simhopp; man ger inte poäng för stil.

Däremot spelar det roll om ens löpteknik är effektiv, och för många är det effektiva även det snygga.

Att flaxa med armarna i sidled, t.ex., slösar med energi utan att man vinner något i fart (armarna måste röra sig sig framåt och bakåt förstås).

Men sen kommer frågan om det är värt att lägga om sin stil om man har en ineffektiv teknik. Mitt favoritexempel är Kim Smith, som ledde Boston Marathon under större delen av loppet i fjol, men var tvungen att bryta. Armrörelserna ser inte speciellt bra ut, men att totalt ändra det sätt hon springer på kanske resulterar i andra problem. Hon är på sån nivå och har sprungit så här såpass länge att det kanske inte lönar sig att byta stil, även om den skulle bli effektivare. (Här är en video där man kan se henne, runt 1:15, jag hittade ingen bättre video.) Dessutom springer hon kortare distanser också som 5k, där det inte spelar så stor roll om man slösar några extra kalorier på armrörelser. Många tränare anser att man inte ska ändra på det som fungerar, och hon är en löpare på världsnivå. Jag vill inte spekulera för mycket i enskilda fall, men en överdriven armrörelse kan skapa spänningar som fortplantar sig genom kroppen. Det effektiva kan även bli det skadefria.

Men andra tränare jobbar hårt med tekniken även för etablerade elitlöpare. Alberto Salazar är kanske det främsta exemplet. Hans metoder beskrivs väl i den här artikeln. Som han sa till Dathan Ritzenhein (som kom på fjärde plats i den amerikanska olympiska marathonuttagningen) "if we don’t change your biomechanics, I don’t think I can get you there."

En episode ur artikeln visar hur intensivt Salazar arbetar:

Comparing the video to one of Bekele, Salazar explained, had revealed several flaws in Ritzenhein’s form, including a problem with his elbow drive: the amount of thrust produced by the rearward pump of his upper arms. While Ritzenhein typically throws his elbows back at around a sixty-degree angle when he’s running hard, Bekele throws his back at almost seventy degrees—generating a correspondingly more powerful push. The comparison also identified a problematic gap between Ritzenhein’s knees at the moment when his front foot struck the ground. Freezing the frame, Salazar targeted a wedge-shaped space between Ritzenhein’s thighs. That gap reflected both Ritzenhein’s tendency to heel-strike and the sluggish recovery of his trailing leg. “It’s only in slow motion that you can see it, but that’s braking him,” Salazar said, leaning in to peer intently at Ritzenhein’s shorts. “There’s a little hiccup. He’s reaching too far forward with that heel.”

Och sen kommer en viktig observation från Salazar:

Salazar believes that a runner striking even slightly in front of his body will experience a momentary hesitation while the hamstring labors to pull his torso forward over the grounded foot. “It’s like having a square wheel on your car,” Salazar said. “Each time it comes around, there’s a moment where the car will lurch.”

För oss motionärer kan samma sak gälla. Det är jobbigt att lägga om stilen, och alla blir inte bättre av att göra det. Jag har dock själv gjort stora förändringar under det senaste året. Det var ett intensivt arbete, men resultatet blev bra och jag har inte haft några skador, och jag har satt PR på löpanade band. Den stora omläggningen var att inte sätta ner foten framför tyngdpunkten och därmed bromsa farten. En konsekvens blev att jag sätter ner mellanfoten först, men hälnedsättning i sig är inte det stora problemet (se det här inlägget, t.ex.), utan just det bromsande steget.

Att jobba med teknik och form anses vara nödvändigt inom simningen, där synkroniseringen mellan armar och ben i bröstsim hänger på bråkdelar av sekunder, för att ta ett exempel. Undervattenskameror är vardagsmat och varje pass som jag har sett (hos det lokala universitetslaget), har detaljerade teknikfokuserade pass. Jag tror att löpningen har en hel del att lära sig från simningen.

tisdag 7 februari 2012

Contador

Efter att bara ha läst enkla artiklar som påpekade enkla fakta: Alberto Contador, vinnaren av Giro d'Italia 2011 och Tour de France 2010, har fällts för dopning, fick jag se den här analysen. Den ger en fin bakgrund till regelverket hos World Anti-Doping Agency och den tillsynes egendomliga logiken i beslutet att trots Contadors extremt låga nivåer av dopningsmedlet Clenbuterol, är han ändå skyldig eftersom hans förklaring är osannolik. Texten är värd att läsas i sin helhet.

måndag 6 februari 2012

Chicago marathon 2012 sold out

När jag bekräftade min anmälan fick jag följande meddelande:

Thank you for registering. Registraton will be closing today!

Loppet är fullt efter mindre än en vecka. I fjol tog det 31 dagar.

Men än finns det några timmar kvar innan de stänger.

söndag 5 februari 2012

Crosstraining

Jag börjar mer och mer gilla mitt nya träningsprogram: löpning tre gånger i veckan (lång, intervall, tempo), med simning två gånger och cykling en eller två gånger. Det blir en eller ingen vilodag. Lite modifikationer blir det ibland p.g.a. vädret, med det är inga problem att träna sex eller sju dagar i veckan.

Jag är visserligen inte i kanonform än, men jag skulle nog kunna bränna av en halvmara på 1:45 om jag var tvungen. Om två veckor blir det två intressanta lopp som jag hoppas kunna delta i; de kommer att säga en hel del om formen: en engelsk mil tävling på lördagen och dagen därpå ett 25km lopp. Jag har aldrig tävlingssprungit en mile, men jag antar man går ut för fullt och ser vad som händer. För 25k gäller det att gå ut relativt lugnt för att sen öka för målet på under två timmar.
Hälsoblogg