Teknik

Running Times Magazine är verkligen en guldgruva för fina artiklar. Här är en om löpteknik.

Invändningen mot att förbättra sin teknik låter ofta så här:

If you're thinking, "That's all well and good for college runners and pros, who have all day for their running, but I have only an hour a day total for my running, so I'm better off spending that time just getting in the miles."

En timme om dan sju dagar i veckan, kan man ju drömma om; men invändningen från Pete Magill är helt övertygande:

"That would be a great argument," he says, "if it were true. But if you have only an hour a day to devote to your running, the first thing you've got to do is learn to run. If you bring bad form into your running all you're going to be doing for that hour a day is reinforcing bad form. If you spent even one of those days per week, or just a bit of time in those sessions, now you would be spending time actually training with good form, so instead of throwing away that hour every day you would actually be using it to train with the form that's going to apply to your race speed and to your efficiency when running.

Flow

När jag var ute och sprang förut kände hur allt stämde. Jag flög fram utan ansträngning och behövde inte tänka på varken löpsteg eller andning. Jag bara njöt av vädret som var ett par minusgrader.

Jag kom att tänka på begreppet flow, myntat av Mihaly Csikszentmihalyi, som var inne för några år sedan. 

Wikipedia har en utmärkt artikel om flow, och innehåller följande lista vad som karaktäriserar känslan:

1. Clear goals (expectations and rules are discernible and goals are attainable and align appropriately with one's skill set and abilities). Moreover, the challenge level and skill level should both be high.   
2. Concentrating, a high degree of concentration on a limited field of attention (a person engaged in the activity will have the opportunity to focus and to delve deeply into it).    
3. A loss of the feeling of self-consciousness, the merging of action and awareness.    
4. Distorted sense of time, one's subjective experience of time is altered.    
5. Direct and immediate feedback (successes and failures in the course of the activity are apparent, so that behavior can be adjusted as needed).    
6. Balance between ability level and challenge (the activity is neither too easy nor too difficult).    
7. A sense of personal control over the situation or activity.    
8. The activity is intrinsically rewarding, so there is an effortlessness of action.    
9. A lack of awareness of bodily needs (to the extent that one can reach a point of great hunger or fatigue without realizing it)   
10. People become absorbed in their activity, and focus of awareness is narrowed down to the activity itself, action awareness merging.

Det kunde inte a sagts bättre. För en dag behövde jag inte tänka, mina löparövningar hade blivit en integrerad del av mig själv.

Potatis (utan soff-prefix)

Jag spenderar inte mycket tid på att tänka på näringslära. Men det här är en intressant artikel om fördelarna med kolhydrater som potatis. Om jag inte minns fel så är potatismos och tonfisk Kari Martens favoritmat under långlopp.

Colting 2:a

Sjuk och utsliten kom Jonas Colting tvåa i Ultraman World Challenge. En helt otrolig prestation! Jag blir inspirerad, inte att delta i den tävlingen (eller ens en halv Ironman), utan att jobba hårdare för mina egna små mål.

Här är länken till hans senaste blogginlägg.

Marathon versus kvalitet: Less is more?

Den här artikeln från Running Times Magazine uttrycker samma ståndpunkt som jag haft sedan min första och enda marathon 2002. Det är för långt, jobbigt och tar för lång tid att repa sig ifrån. Men efter att ha sett bilder från årets NY marathon har jag fått lust att springa en igen. Vi får se.

Författaren Jonathan Beverly poängterar fördelarna att satsa på kvalitet och springa snabbt i kortare tävlingar som 5km, 10km och halvmaran.

Här är några citat från artikeln som verkligen är tilltalande och slående. Grundidén är förstås enkel, mer är inte bättre nödvändigtvis (och är egentligen vad hela min blogg handlar om):

Ours is not a society given to nuance: Just as it's hard to sell the value of a 5 oz. filet mignon over an 18 oz. T-bone, it's difficult to explain that a 17:00 5K is harder than a 3:30 marathon. The same is true in our daily training: When our office-mates ask, "How many miles did you do today?" answering 10 is far more impressive than, "Five, but three of them were 800m intervals at 5:20 per mile pace." (They stopped listening at "five.") This is not confined to others' perceptions: We often fall into the trap of believing that our measure as athletes is based on how far we went today, or our weekly mileage.

Why play on the edge of prepared rather than feel solidly ready for a shorter, faster race?
One answer is that a 5K, 10K or half marathon doesn't feel adequate to spend a training season on. We know we can run one any day we want. But subtract 1-2 minutes from your last 5K time, or 5 minutes from your best half marathon. Does thinking about running that time scare you like the idea of running a marathon? If not, you need a better imagination. Running faster is just as hard, often harder, than running longer.

"I like the racing part of our sport--and it doesn't have to be the marathon. The excellence side of the sport is very important."

Men sen kommer slutklämmen på artikeln som känns chockerande. För att springa 5km riktigt snabbt rekommenderar skribenten att man bör springa 72-112km per vecka – en mil om dan – minst. Wow... Visserligen för "serious competitors" men ändå. Jag kommer någ att hålla mig till 50km per vecka – max – och dessutom försöka slå både 5km, 10km och halvmararekord.