lördag 3 mars 2012

Tuff morgon, men inte så tuff som Barkley

Det var svårt att gå upp i morse. Barn och hustru hade rest bort på några dar och katten hade lagt sig tillrätt på mina ben. Det kändes inte rätt att gå ut i blåsten och kylan. Men så läste jag om Barkley Marathons (det är bara ett lopp men plural s-et finns där utifall man "bara" klarar 60 miles, en s.k. "Fun Run"). Det är 100 mile lopp (160km) med maxtiden 60 timmar. Det låter inte speciellt ovanligt, inte för att jag skulle klara 100 miles, men det är ingen ovanlig distans och maxtiden är osedvanligt generös. Men av de drygt 700 som påbörjat loppet har endast 9 fullföljt det och i den här artikeln av Charlie Engle finns förklaringen. Speciellt videon i fem avsnitt (som bitvis påminner om Blairwitch Project) är fascinerande. Det finns många egenheter, t.ex. att man måste känna någon som har arrangörens mejladress, för den finns inte angiven.

Engle klarade det inte trots att han sprungit genom Sahara och hela USA. Höjdskillnaden är ofattbara 18000m, terrängen är svår och banan är bara delvis markerad. Jag har läst om många ultras, men den här verkar vara den värsta.

Hur som helst. Jag klädde på mig och sprang mina ynka 15km utan att klaga.

torsdag 1 mars 2012

Staci

Här är ett fantastiskt inlägg om Staci, en ung kvinna som gick ner i vikt, först från 81kg till 53, men sen upp igen till 64 utan att se större ut, och detta genom styrketräning. Nu bryr hon sig inte om sin vikt, utan bara hur stark hon är. Och som framgår från bilderna, det är svårt att få för mycket muskler om man inte äter som en bodybuilder.

tisdag 28 februari 2012

LCHF diet

Jag har absolut ingenting emot Paleodieten (stenåldersdieten) eller LCHF (Low carb, high fat) dieten. De betonar det viktiga: att äta väl och undvika industriell mat. Och vore vi inte en stressad småbarnsfamilj skulle vi äta betydligt mer paleo, men det är svårt att undvika pastan som uppskattas både av barnen och de tränande vuxna.

Men det är inte ett stort problem. Det är nämligen inte pastan eller brödet (i alla fall inte det hembakade), båda med höga glukosnivåer som är problemet utan sockret. Alla kolhydrater är inte skapade lika, något som förespråkarna av LCHF inte insett. Det stora problemet är fruktos, en av sockerarterna som kolossalt ökat i användning. Det är billigt att framställa och det smakar sött.

Här nedan finns en video med en Robert Lustig, vid University of California, San Francisco, som under en och en halv timme förklarar hur fruktos fungerar som ett gift i levern. De första 45 minuterna är en allmän genomgång det bedrövliga hälsoläget i USA och skälen till att fruktosen dominerar som tillsats i inte bara skräpmat (lite senare, vid 1:16, visar han det bara finns sju saker på McDonalds meny som inte innehåller fruktos, och kaffe och the är två av dem; hamburgarna är inte med på den listan) utan nästan all industriellt framställd mat.

Vid runt 45 minuter kommer redogörelsen för vad som händer med glukos och fruktos i levern. Beskrivningen är mycket teknisk, men han förklarar väl. Glukos lagras i levern som glykogen som sedan kan transporteras till resten av kroppen, medan fruktos inte bara stänger av mättnadssignalen till hjärnan så man inte slutar äta, utan även orsaker en förfettning av levern. Det är därför man kan leva väl på en diet med ris eller pasta som baslivsmedel, det är många kulturer som gör det utan några som helst problem, men knappast Coca cola.

Men vid runt 1:01 berättar han att det fortarande är ok att dricka sportsdrycker (och läsk) för att fylla på glykogenförråden efter ett långt träningspass.

Hälsoblogg