Halvmaraton

Det känns ironiskt. Idag beslöt jag mig för att skippa halvmaran på lördag, ett lopp jag sprung it sex gånger och för första gången kvalificerat mig till startgrupp B (utav 20+ grupper), och betalat för. Samma dag skriver ultralöparen Ian Sharman om hur bra halvmaradistansen är för ultraträning. Men med en långdragen förkylning och ännu sjukare familjemedlemmar är det inte läge med en 3-timmars biltur + hotell.

Det kommer fler lopp.

Sharman påpekar det jag känt på mig länge. Halvmaradistansen är intensiv, men inte så intensiv att man inte kan återhämta sig snabbt. Man ligger också nära tröskelfart. Jag ska försöka få ett lopp ett par veckor före Chicago Marathon i höst.

Springa på tårna?

Malin Ewerlöf svarade idag på en fråga om fotnedsättning. Lite förenklat löd frågan, är det bra att springa utan att sätta ner hälen?

Svaret blev "ja" trots att inga ytterligare detaljer gavs beträffande intensitet eller distans.

Det finns knappast någon elitmaratonlöpare som inte sätter ner hälen under löpsteget. Det skulle bli alldeles för jobbigt. Å andra sidan, alla sprinters springer "på tårna".

Vad gör då en motionär? Det beror på. Jag sätter ned hälen på alla distanser över 100m, men skulle nog kunna springa 1km "på tårna". Efter en halvmara skulle jag nog behöva bäras in till sjuktältet.

Under den bråkdel av en sekund som hälen är i marken hinner vadmuskeln slappa av för ett kort ögonblick, vilket gör att man kan springa längre. Vad man dock måste undvika är en hälnedsättning framför tyngdpunkten för det kan verkligen ge skador samt bromsa löpsteget. Här är en bra video som jag har länkat tidigare:

Här är ett exempel på fotnedsättning hos en maratonlöpare (och inte vem som helst):