fredag 9 september 2011

Löpartakt

Jag har skrivit om löpartakt (cadence) tidigare, bland annat om mina egna försök att öka takten till 180 steg per minut. Jag har lyckats ganska bra, i alla fall på tävlingar (jag har en fotpod som räknar ut farten när jag springer inomhus, men även takten).

Jag läste just två blogginlägg som tar en ny titt på rekommendationen av hålla den takten (argumenten är ju att det blir mindre rörelse i höjdled om stegen kommer snabbare och att skaderisken då minskar):

Sciencebasedrunning har kalylerat takten för några elitlöpare och fann att den är konstant, oberoende av hastigheten. Det är mycket intressant.

Sweatscience ifrågasätter om eliten håller den höga takten även under träning. Min tränare (som jag inte träffat på länge nu; det är ganska dyrt) ville att jag skulle hålla samma höga takt även under en lätt jogg, vilket jag hade och fortfarande har svårt att göra. En långsam träningsjogg med hög takt innebär ju bara att stegen blir kortare och att man inte sträcker ut benen vid frånskjutet.

Uppdatering: Sweatscience hittade ett videoklipp som stöder tesen att även snabba löpare har en låg take när de springer långsamt. Det är ingen vetenskaplig undersökning, förstås, men intressant i alla fall.

torsdag 8 september 2011

Fortfarande träningsvärk

Två dar efter en 30 minuters workout med CrossFit övningar (squats med 30kg, burpeepullups, vanliga pullups, dips, box jumps, rodd, löpning) har jag fortfarande träningsvärk och speciellt i låren. Det måste betyda att jag sprungit för mycket, och nästan uteslutande på plan mark (det finns inte mycket annat här). Styrka är viktigt och 30kg är inte speciellt mycket i CrossFit-sammanhang. Det kan också förklara varför min löpning stagnerat under de sista veckorna. Det har inte blivit så mycket kvalitet efter den olympiska duathlontävlingen, och förra helgens halvmara sprangs ju med förkylning. Jag börjar känna mig motiverad igen. Om en dryg vecka går det ett 25km terränglopp som verkar lovande. Och två veckor senare blir det en maraton eller halmvara (eller 10km) beroende på hur väl maratonträningen har gått. Om jag kan få in två långpass, minst två timmar för det längsta passet, till helgen blir det inga problem.

måndag 5 september 2011

Lisa Nordén vann Hy-Vee

Jag sökte just efter svenska artiklar som nämnde Lisa Nordéns seger i Hy-Vee olymiska triathlontävling i Iowa igår. Det står inget i skrivades stund.

Prissumman för vinnaren var otroliga $150.000 (plus delsegerpengar), och en hel del för de som kommer bakom också, en av de högsta prispotterna inom sporten, men det met intressanta var att fältet var stjärnspäckat med bland andra Mirinda Carfrae (vinnaren av IronMan Hawaii i fjol). Nordén är ju ingen underdog förstås, men just i år ansåg många att hon var det: hon har haft en dålig säson med skador, och fick inbjudan till loppet sent. Men formtoppen infann sig tydligen. Hon gick om ledaren, Sarah Haskins, under den sista fjärdedelen av löpningen.

Helt fenomenalt.

Oväntade fördelar med Garmin

Här är en intressant artikel om en reporter som kraschade med cyckeln, men fick en minneslucka på 20 minuter. Han lyckades rekonstruera sin tur med GPS datan. Han kunde se var han föll och kunde verifiera att det inte var något hjärtfel utan bara en grop i vägen.

Artikeln återger en annan historia där en cycklist blev påkörd av en bil, och vann mot försäkringsbolaget genom att exakt kunna återge sin färdväg, inklusive ett fullständigt stopp vid en stoppskylt.

Hoppas man slipper använda sin klocka för sådana ändamål. Men det är bra att man kan.

söndag 4 september 2011

Dan efter

Det kändes inte värre idag än under en vanlig förkylning, alltså en då jag tar träningspaus (och inte springer en halvmara). Lite ont i halsen och snuva, men inte värre än att jag kunde ta en tre kilometers återställare. Och nu känns det riktigt bra. Vila är överskattat.

Men det var ett tufft lopp. Jag slutade på 30:e plats, samma tid i fjol skulle bara ha räckt till 40:e. Det var mycket kallare i fjol (enligt bilderna som visar publiken i tröjor och jackor). En medtävlare, en triathlete, sa att det här loppet var jobbigare än hans senaste halv IronMan p.g.a. värmen och luftfuktigheten. Det kan jag förstå.

Under den sista kilometern pratade jag med en kvinna som skulle springa New York Marathon i november. Hon använde loppet som ett av två träningspass den dagen. Det lät som en smart idé. Även om hon inte gick för fullt fick hon in ett bra pass med tävlingskänsla.
Hälsoblogg