torsdag 18 oktober 2012

Säsongsslut?

Då var säsongen slut, eller var den inte? Helgen innan Chicago Marathon sprang jag 5k på 21:15 och helgen efter på 21:20. Det blev den 26:e tävlingen i år, lika många som i fjol och ett jämt och bra nummer: en tävling varannan helg.

Men tiderna känns inte inte helt bra, även om jag inte var helt i form för snabb löpning efter månader av mängdträning. Helst skulle jag vilja gå under 20 minuter, men åtminstone under 21 så här på hösten efter en intensiv säsong. Det är möjligt att det blir ett litet lopp till, det finns en hel kvar att välja mellan, och intervallträning varvat med crossträning fram tills dess.

onsdag 17 oktober 2012

Käglorna börjar falla

Nu har Lance Armstrong avgått som ordförande för LiveStrong, dock sitter han kvar i styrelsen av någon anledning – och Nike har sagt upp kontraktet (dock inte med LiveStrong som varit en kassako för Nike genom den mängd tröjor och armband som sålts).

Det verkar som Kübler-Ross modellen för de emotionella tillstånden efter en kris – förnekelse, ilska, förhandling, depression, accepterande – har börjat röra sig mot accepterande. Det går gradvis i början, men när käglorna väl har börjat falla kan det gå blixtsnabbt.

Updatering den 19/10: Jonas Colting som tidigare ifrågasatt USDA har ändrat åsikt efter att rapporten offentliggjordes och har skrivit ett mycket fint inlägg på sin blogg.

tisdag 16 oktober 2012

Inte bara Armstrong

De följande två artiklarna publicerades samma dag: ett reportage i New York Times om löparen och doparen Christian Hesch och ett mea culpa i Competitor brev av fuskaren själv.

Det är en tragisk historia. Hesch började dopa sig för att komma i form efter skador och kunde lätt få tag på EPO i Mexico. Till skillnad från cykelsporten, inom löpningen – i alla fall på hans nivå, den närmast under den absoluta eliten – har det tydligen förekommit få dopingtester; men det fanns å andra sidan ingen press från lagledare och lagkamrater att dopa sig (tvärtom: det var en lagkamrat som anmälde honom). Det var inga stora rikedomar han tillskansade sig, något mer än existensminimum. Men han förlorade allt.

Trots Heschs fusk måste jag beundra hans mod att erkänna, till skillnad från Lance Armstrongs vidriga utfall mot de som vittnat och gör att hans legendariska status kommer att totalt vittra sönder inom några få månader. Hesch har visat hur det kan gå till och hur lätt det är att fuska. Det ska han ha en eloge för.

Uppdatering den 16/10: Det här inlägget publicerades idag. Jag tyckte visserligen det var konstigt att två artiklar publicerades i samma ämne på samma dag, men det visar sig att det var Hesch själv som höll i de publicistiska trådarna. Det verkar inte spela så stor roll för sanningshalten i historien – och Hesch' rykte är redan förstört – men det är förödande för skribenten Stephen Kasica som framstår både som en marionett och manipulator, och helt opålitlig.

Idag verkar sporten vara renare, men dock farlig. Den här redogörelsen av Michael Barry, f.d. pro-cyklist och dopare, visar att sporten är extremt farlig, farligare än Formel 1, enligt Barry och har inte blivit säkrare de senaste åren. Det är tragiskt.

söndag 14 oktober 2012

New York Road Racing

Idag publicerade New York Times en lång artikel om New York Road Racing och dess VD Mary Wittenberg. Den är en fascinerande text som egentligen skulle kunna handla om många stora organisationer: Hur mycket kan en organisation växa för att inte förlora sin själ? Hur leder man en stor organisation?

Texten är välbalanserad och visar såväl Wittenbergs styrkor som svagheter. Men en sak verkar helt klar: New York Marathon är alldeles för dyrt, speciellt med tanke på hur stor vinst organisationen gör.

Uppdatering den 20/10: Idag skrev Roger Robinson en kommentar till NYT artikeln. Han tycker den är pratig och diskuterar oväsentliga saker som Wittenbergs hårfärg. Det är möjligt, men detaljerna gör texten intressant och New York Times är inte Running Times.
Hälsoblogg