lördag 13 november 2010

Doping

Det här är en lång och mycket läsvärd artikel om doping inom löparvärlden från senaste numret av Runner's World.

fredag 12 november 2010

Den här videon är mycket lärorik (förutom en lätt irriterande predikande ton, och det faktum att bildanalyserna inte gjorts under identiska förhållanden, och grovt förenklade argument, men principen är korrekt).

torsdag 11 november 2010

Skor

Jag har ingen aning hur bra skorna är som Petra refererar till, men senast jag sprang en riktig terrängtävling i vuxen ålder (det var en riktig mountain-bike bana), var det inte dämpningen som var problemet, utan greppet, dvs hur yttersulan var utformad.

onsdag 10 november 2010

Fascinerande och vackert



När jag ser sådana här bilder får lust att spring NYC Marathon, fastän jag inte tycker om distansen speciellt mycket. Problemet är att komma med. För automatisk kvalificering behöver jag förbättre min halvmaratid med ytterligare 13 minuter. Det blir tufft.

måndag 8 november 2010

Häl, tå och sanningar

Jag besvarar kommetarerna på förstasidan för göra diskussionen tydligare.

Först och främst, jag har förenklat min ståndpunkt i den här diskussion. Som Roger skriver, det gäller inte bara hälnedsättning, utan även om man sätter ner foten framför tyngdpunkten. Armrörelsen har betydelse också och hur man skjuter ifrån, samt mycket annat. Att springa är komplicerat.

Men jag menar inte och har aldrig skrivit:
  • Att alla måste ha samma teknik;
  • Att det finns ett enda rätt sätt att springa på;
  • Att jag sitter inne med sanningen;
  • Att man måste ha vissa skor;
  • Att ingen har kunnat springa väl innan Chi/Pose/Natural/Evolution teknikerna kom (jag är inte ens säker på att jag kan förklara skillnaderna mellan dem).
Men jag är helt övertygad om att det finns biomekaniska fakta som man kan utgå ifrån för att förbättra sin löpning. Det är det som min blogg handlar om: En i grunden lat amatörs resa mot en mer effektiv löpning. Det är handlar om effektivitet som utgår från simpel fysik. Det är dock svårt att lägga om tekniken och för många är det är det inte värt det. Springa är kul även om man är långsam. Artikeln om Dathan Ritzenhein som jag länkade igår visar det, inte minst hur skadorna förstörde hans säsong, och hur tränaren var orsaken. Ingen kan anklaga honom för att vara en medelmåttig löpare, men han ville själv bli lite snabbare.

Jag är inte kompetent att bedöma vare sig Ståhl eller Szalkai (och även om jag kunde, vore det förmätet). Men det skulle inte förvåna mig om en videoanalys av de båda skulle visa att de har mycket effektiva löpsteg där fotnedsättningen inte avger en bromsande kraft.

Jag ser fram emot ny forskning om hur man kan förbättra sin löpning.
Fitnesscoachen sa... Min hypotes är fortfarande att det inte passar alla att springa på framfoten. En del drar på sig mer skador av att springa så, och då spelar det ju ingen roll om man springer snabbare med mellanfotsladnnig...Man kan uppenbarligen bli väldigt bra utan den moderna tekniken och de nya löpteknikerna. Titta bara på Kjell-erik Ståhl, som fortfarande är Sveriges genom tiderna bästa marathonlöpare. Han sprang i Pegasus, en ganska klumpig sko enligt dagens mått, och utan att lägga någon vikt vid vilken del av foten han satte i först. Du kan ju inte på allvar mena att det finns en teknik som passar alla, oavsett förutsättningar? Det är roligt att vi har den här diskussionen, för det visar bara att du är just en av de jag nämner i inlägget, som lever i sin egen lilla sekt, och har hittat sanningen. Vad du ska få skämmas om några år när det visar sig att din "sanning" ersatts av en ny.  
Roger sa...
Först och främst - tack för många intressanta inlägg i bloggen! Är det inte viktigare för eventuell bromseffekt hur långt fram (i förhållande till tyngdpunkten) som foten sätts ned än om det är häl eller tå som går i marken först? Personligen tror jag att det är bäst att försöka hitta en löpstil som passar den enskilde löparens förutsättningar. Titta på världseliten på valfri distans från sprint till ultralöpning - det finns inte två löpare med identisk teknik - ändå är det många som springer fort. Den som såg på slutet av NYC Marathon igår kunde se två löpare med i mina ögon klart olika steg göra upp om segern i herrklassen på tider under 2:10. Titta på Anders Szalkai t.ex. - hans steg ser i mina ögon mycket personligt ut och man kan skilja ut honom ur en grupp löpare på flera hundra meters håll. Jag tror stenhårt på mångfald före likriktning när det gäller löpteknik. Dessutom är det allmänt tilltalande med ödmjukhet och öppenhet för olikheter. Tycker jag.

Sanningar, en gång till

Jag ska förydliga mitt tidigare inlägg om sanningar. Jag fick följande kommentar (lätt förkortad):

Jag vill dock påpeka att jag inte någonstans påstår att det är min personliga åsikt att man INTE ska springa på framfoten. Jag förklarar detta några rader ner där jag skriver "Ni förstår var jag vill komma. Det finns alltid två sidor på ett mynt." Jag lyfter alltså bara fram två olia åsikter, som brukar föras fram i den här diskussionen.

Själv lägger jag massor av tid på löpskolning, är väldigt noga med både hållning och stegfrekvens, och landar på mellanfoten när jag springer, förutsatt att tempot är det rätta. Att springa på framfoten i jogg-tempo känns däremot väldigt onaturligt.

Att påstå att det finns absoluta sanningar är däremot inte korrekt av dig, i så fall skulle vi fortfarande tro att jorden är platt, att alla planeter cirkulerar kring jorden och att man kan få smalare midja av att göra situps. Forskningen går framåt och ger oss nya "sanningar".
Det finns givetvis två eller betydligt fler sidor på varje vetenskaplig teori är nytt rön. Men det finns inte nödvändigtvis flera likvärdiga och sanna synpunkter. Att det är jobbigt att sätta ner mellanfoten när man joggar långsamt betyder inte att det är fel att göra det vid högre tempo. Det är ingen invänding mot påståendet att mellanfotsnedsättning ger högre fart.

Jo, det finns sanningar: hälnedsättning bromsar farten (vi behöver gå in på Newtons lag för att förklara det). Kan man kompensera för det? Ja, genom att jobba hårdare och förbruka mer energi. Det går alldeles utmärkt i korta lopp. Men det gör inte påståendet om bromseffekten falskt. Det är en sanning, och en sanning så gott som alla elitlångdistanslöpare har upptäckt.

Forskningen går framåt. Därför förespråkar jag löpartekniker som utgår från den senaste forskningen. Men Newtons lagar kommer vi inte ifrån. Vi måste arbeta med de begränsingar som människor har och de förutsättningar som finns på jorden.

Har Alberto Salazar sista ordet (se videon från igår)? Naturligtvis inte. Men just nu är hans träningsteorier mycket övertygande. De kanske kommer att stå ett tag.

Bildspel från NYC Marathon

Här är en länk till ett fint bildspel från NYC Marathon. Anders Szalkai finns med.

Det finns sanningar

Ett inlägg hos Fitnesscoachen påstår att det inte finns sanningar när det gäller träning i allmänhet och löpning i synnerhet.

Jag vill inte gå in på det antivetenskapliga inlägget i sin helhet, bara kommentaren
Man ska springa på framfoten, för det är naturligare för kroppen, så gjorde man innan det fanns skor. Ja, men ingen av oss levde då, evolutionen har gjort sitt även för vår fysiska styrka.

Har man inga mål med sin löpning, behöver man inte bry sig. Men om målet är att springa fortare, då bör man omvärdera sin teknik om man sätter när hälen först när man springer. Skälet är enkelt: en hälnedsättning skapar en bromsande kraft. Det är inget att diskutera, det är enkel fysik.

De som använder evolutionsargument visar bara att det inte är onaturligt att springa barfota som vi tycks tro i den industrialiserade världen (men bara sedan 70-talet då de avancerade löparskorna började utvecklas). Det går inte att springa barfota på hårt underlag med hälnedsättning, knäna fixar det inte. (Dessutom vet vi ganska mycket om hur människan utvecklats, även om "vår fysiska styrka".)

I andra inlägg på min blogg finns det gott om länkar till analyser på elitlöpares teknik, senast igår. Vill man springa fortare bör man lära av de som springer fortast.

söndag 7 november 2010

Kvalitet

Jag tittade just på min träning den senaste månaden. Den har varierat mellan 2 och 5 mil per vecka. Två mil är inte mycket, ens för en amatör som jag, men de veckorna har innehållit kvalitetsträning: fokuserad träning på tekniken. Så kommer jag att jobba i vinter också. Det blir möjligen en tävling till, en 5km den 25/11. Om jag förfinar tekniken blir det PR då också.

Mycket intressant artikel

 Jag tar den här artikeln och videon (ibland fungerar inte videon från den här sidan, men det finns en link i själva artikeln som alltid fungerar) som bevis på att jag är på rätt spår. Men vad som är slående är att även elitlöpare som Dathan Ritzenhein kan ha en ineffektiv teknik.

Hälsoblogg