fredag 15 oktober 2010

Chokladmjölk

Petra Månström har hittat en studie som visar vad jag har misstänkt ett tag nu: att chokladmjölk är lika effektiv som vissa recovery drycker. För mig var det bara fråga om smak, jag dricker inte mjölk för jag står inte ut med smaken. När jag såg innehållsförteckningen i en av de här dryckerna och såg att de innehöll mjölkpulver tog jag barnens chokladmjölk efter ett hårt träningspass och det fungerar verkligen. Efter träning behöver kroppen protein för att bygga upp musklerna igen och mjölk är perfekt.

torsdag 14 oktober 2010

Tävlingsbesatthet

Resultatet från 10km tävlingen i söndags har inte publicerats på internet än. Jag vet min tid och jag vet min placering (18), ändå kollar jag sajten varje dag för att se hur det gick i åldergruppen, hur många som kom efter mig och hår långt efter segraren jag var. En sån här besatthet hade jag inte kunnat drömma om för bara några år sedan. Då hade jag varit glad om jag kommit i mål utan skador.

Till helgen blir det ytterligare en tävling: 5km den här gången, och helgen därpå ett 10km vardera på lördag och söndag. Det blir svårt att välja.

onsdag 13 oktober 2010

Rekord

Jag såg just en lista med intressanta marathontider, inte helt uppdaterade (Gebrselassie har sprungit fortare), men ändå. Det intressanta är hur snabba icke-marathonproffs kan vara, som Chris McCormack och Lance Armstrong:


2:04:26 - World Record, Haile Gebrselassie Berlin 2007
2:04:53 - World Leader in 2008 Haile Gebrrselassie Dubai 2008
2:05:38 - American Record Khalid Khannouchi, London 2002
2:09:55 – Bill Rodgers first ever Boston Marathon Boston 1975
2:11:13 – Rudy Chapa of Hammond IN debut marathon New York 1983
2:12:20 – Frank Shorter’s gold medal win Munich 1972
2:15:25 - Women’s World Record Paula Radcliff, London 2003
2:19:00 – 2012 Olympic Trials Qualifier
2:19:36 - American Women’s Record Deena Kastor, London 2006
2:20:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Men’s “A” Standard
2:20:58 – Gary Romsser (Indianapolis running legend) Houston 1979
2:21:40 - Treadmill Record, Eric Blake 2006
2:22:27– Indianapolis Monumental Marathon course record Richard Kandi 2008
2:22:38 - Women’s World Leader Yingying Zhang Xiamen 2008
2:30:59 – Chicago Marathon Top 100 Corral 2008
2:29:59 - Top 0.2% of Marathoners 2006
2:31:56 - Rosie Ruiz, (Cheater) Boston Marathon 1980
2:38:25 - Scott Jurek, (Ultra Runner) Austin Marathon 2006
2:39:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Women’s “A” Standard
2:40:04 – Mark Allen, Fastest ever marathon split at Ironman Hawaii 1989
2:41:30 - Indianapolis Monumental Marathon Women’s course record Zeddy Chepkoech
2:42:02 - Chris McCormack, Winner Ironman Hawaii 2007 (Marathon split)
2:42:21 - Baby Stroller Pushing Record, Michael Wardian, Frederick Marathon 2007
2:46:43 - Lance Armstrong, (7x Tour de France Winner) New York City Marathon 2007
2:50:53 – Gen. David Petraes (US Central Command Chief) Omaha Marathon 1982

måndag 11 oktober 2010

Träna hårt, eller

Jag läste just följande inlägg på ett forum på funbeat:
Började själv löpträna i oktober 2009 och sprang senaste miltävlingen på 38:20, förklarringen på denna snabba ökning vet jag inte men jag tro delvis det kan ha att göra med att man har skippat allt snack om att ta det lungt på de flesta träningpassen, man får lätt känslan när man börjar läsa inlägg som nybörjare att vad som än händer spring inte för fort och pressa inte pulsen.
Jag tror personligen att det är många som lägger av med träningen för att de känner att det tar för lång tid att prestera bra tider, för att de ska ta det så himla lungt hela tiden.
Det är en helt fenomenal prestation som jag bara kan drömma om och jag håller med i princip. Men dock tror jag det är bra att se löpträning som ett flerårigt projekt. Min definition på en bra tid är den som är lägre än den man sprungit tidigare. Fördelar med löpning är inte bara tid, utan även hälsa. I min åldersgrupp ser jag många som är skadade, ofta genom för hårda tävlings- eller träningspass.

10km

Jag var även trött och sliten igår, men vädret var fint så jag beslöt mig för att springa en 10km tävling i alla fall (säsongen är snart slut och jag kommer att sakna tävlingarna i januari). Den ägde rum på en skogsbana, om än helt okuperad. Det gick ungefär som förväntat, runt 49 minuter, vilket är något långsammare än mitt senaste lopp (för åtta år sedan då jag sprang på 47 min), men var ok med tanke på mina värkande ben. (Jo, jag har sparat alla mina tävlingsresultat genom åren; bara 17 tävlingar sedan 2000, men det är roligt att se sin utveckling.)

Jag ser tävlingar som intensiva träningspass. Målet är inte att sätta PR varje gång.

Min pulsklocka kan anslutas till en fotpod, en liten sändare som räknar antalet steg. Jag har bara använt den inomhus tidigare där satellitmottagningen är obefintlig, men nu kom den väl till användning. Rytmen var i genomsnitt 84 steg/minut, dvs lite för långsamt, men det tar tid att byta teknik. Min tränare avrådde från att gå från 65 (som var en vanlig rytm tidigare) till 90, då det kan slita på muskler och leder.

Två dar senare

Efter ett träningspass där jag försökte hålla rytmen uppe, drygt 90, var jag trött. Även om varje steg är mer ekonomiskt blir det väldigt många fler steg under ett pass. Dessutom är det svårt att springa långsamt när rytmen är så hög. Så istället för en långsam milrunda blev det en intervallträning. Jag kände potentialen för den nya tekniken. Det går fort, under 4 min/km, men som sagt, jag kan inte hålla tempot uppe så länge.
Hälsoblogg