lördag 30 juni 2012

Förbannelsen är bruten

Mina 5k resultat kan inte bara gå åt ett håll – sämre och sämre. Efter tre tävlingar där jag sprungit långsammare och långsammare sprang jag idag den snabbaste tiden för i år, 21:24. Det är ingen tid att skryta över, men just nu springer jag bara ca. 20km i veckan p.g.a. triathlonträningen: jag koncentrerar mig på mina svagheter cykling och framför allt simning, och jag gör ytterst lite löpfartträning. Visserligen sprang jag samma tävling på 20:53 i fjol, men då simmade jag inte alls.

Löpningen går alltså framåt, trots liten träningstid.

fredag 29 juni 2012

LCHF

Om man antar att alla citat är korrekt återgivna och inte tagna ur sitt sammanhang, måste jag säga att en av de främsta företrädarna för LCHF dieten, ”Fettdoktorn” Annika Dahlqvist, gör ett minst sagt blekt intryck i Expressen. Helt utan argument försvarar hon dieten mot resultaten i Harvard/Karolinska studien om de negativa långsiktiga konsekvenserna av en hög fett/proteindiet”Det är så små siffror så de har ingen betydelse. Det handlar om promille. Jag tror mer på erfarenheterna från oss som äter enligt LCHF, säger Annika Dahlqvist.” 


Inte bara det, hon anklagar i princip författarna  för forskningsfusk: ”Jag tror att de har vridit till uppgifterna så att det passar deras önskemål. Det är lätt att få till.” Men det är inte så lätt att få till om man nu vill fara med osanning: först måste man lura de oberoende granskarna som godkände artikeln och sedan kommer den att läsas och kritiseras kanske, och om argumenten i studien inte håller, kommer den att dras tillbaka.

En sådan sådan stor forskningsstudie är något annat än att häva ur sig några meningar i Expressen.

Det värsta är att argumentationen nu är nere på den lägst möjliga nivån: ”Jag äter X och mår bra. Således är X bra.” Som när en rökare säger: ”Jag mår bra efter min första morgoncigarett. Rökning är bra.”

”Lita på mig”, verkar Fettdoktorn säga, ”jag vet vad jag känner.”

Alla som tror på sin diet oberoende av vilken den är är övertygade om den är den bästa som finns. Själv är jag inte speciellt intresserad av att gå ner i vikt. Mitt BMI är under 21. Men jag är intresserad av vad långdistanslöpare och triathleter äter. Många är vegetarianer och veganer, medan andra äter paleo och några äter skräpmat. Den mest extrema dieten jag läst om är fruktarianism, att bara äta färsk frukt (och lite grönsaker), och mycket lite av frukten har hög fetthalt. Löparen och triathleten Michael Arnstein är övertygad om att dieten fungerar. Och hans tider är helt ok, marathon 2:30; halvmarathon 1:10; IronMan 9:38. Men en persons resultat utgör inte något bevis för att den är den mest lämpade. Det gäller även i det här tragiska fallet när en relativt ung kvinna fick en stroke efter att ha försökt gå ner i vikt med LCHF dieten. Det är omöjligt att veta vad den utlösande faktorn var utan omfattande utredning. 

Och i fallet LCHF studien är nyckelordet Långsiktig. Vi vet att Atkins (som i princip är LCHF) fungerar för att gå ner i vikt på kort sikt. Genom den nya studien har vi ökat förståelsen för vad som händer om man forsätter med lägre kolhydrat- och högre proteinintag år efter år. Dahlqvist har nog inte läst rapporten i British Journal of Medicine. Det är inte frågan om promille:
In a population based cohort study of 43 396 women followed up for an average of about 15.7 years and generating about 680 000 person years, 1270 incident cardiovascular events were recorded. After fine controlling for all assessed cardiovascular risk factors that could act as confounding variables, as well as for total energy and saturated and unsaturated fat intake, we found that women had a statistically significant 5% increase in the incidence of cardiovascular events per 2 unit increase in the 20 unit low carbohydrate-high protein score. In practical terms, and taking into account the rough correspondence in the ranking of energy adjusted and crude tenths of intake, a 20 g decrease in daily carbohydrate intake and a 5 g increase in daily protein intake would correspond to a 5% increase in the overall risk of cardiovascular disease.
5g är ungefär proteininnehållet i ett ägg, eller 25g fisk. En statistiskt säkerställd skillnad med 5% på en sådan liten ökning av intaget är betydande. 


Måste man inte kunna läsa för att bli läkare? 

söndag 24 juni 2012

Simning - ett år senare

Förra sommaren skrev jag några kommentarer efter en artikel i DN om förslaget att lära ut crawl istället för bröstsim som det första simsättet.

Nu har det gått ett år med min nu åttaåriga dotter i simklubben och jag har inte ändrat uppfattning. Jag har blivit en aktiv simpappa som utan att lägga mig i (tränarna är helt enkelt så mycket bättre än jag själv) följer utvecklingen och jobbar som volontär under tävlingarna.

I tävlingssimning, i alla fall inte i hennes klubb, betonas inget simsätt (under den intensiva sommarträningen övar de ett simtag per dag under veckans fem träningspass), och det är alldeles tydligt att bröstsimmet är den stora svagheten tillsammans med fjärilsimmet för de allra flesta. Hennes bröstsim är inte ururselt: hon har simmat 100m under en tävling och det såg relativt bra ut, men det gick inte snabbt och hon var alldeles utmattad efteråt.

Crawla kan hon göra hur mycket som helst och hon gör med lätthet det jag inte kan: andas på båda sidor vart tredje simtag. Andningen är ju det stora problemet i crawl och många barn i hennes ålder har problem, men de barnen har fler problem i bröstsimmet. Ofta är simmar barnen fjäril bra, problemet är bara att de inte orkar ens 25m. Jag ser även lite äldre barn som har problem med crawlandningen: de lyfter huvudet vid varje andning, men det verkar vara ett ganska enkelt fel att rätta till. Bröstsim däremot är så komplicerat att kräver en enorm koordination med svåra explosiva rörelser både i armar och ben.

Ryggsim går också bra för de flesta. Problemet är ofta att barnen inte simmar rakt, men det är inget att oroa sig över vid den här åldern.
Hälsoblogg