söndag 24 juni 2012

Simning - ett år senare

Förra sommaren skrev jag några kommentarer efter en artikel i DN om förslaget att lära ut crawl istället för bröstsim som det första simsättet.

Nu har det gått ett år med min nu åttaåriga dotter i simklubben och jag har inte ändrat uppfattning. Jag har blivit en aktiv simpappa som utan att lägga mig i (tränarna är helt enkelt så mycket bättre än jag själv) följer utvecklingen och jobbar som volontär under tävlingarna.

I tävlingssimning, i alla fall inte i hennes klubb, betonas inget simsätt (under den intensiva sommarträningen övar de ett simtag per dag under veckans fem träningspass), och det är alldeles tydligt att bröstsimmet är den stora svagheten tillsammans med fjärilsimmet för de allra flesta. Hennes bröstsim är inte ururselt: hon har simmat 100m under en tävling och det såg relativt bra ut, men det gick inte snabbt och hon var alldeles utmattad efteråt.

Crawla kan hon göra hur mycket som helst och hon gör med lätthet det jag inte kan: andas på båda sidor vart tredje simtag. Andningen är ju det stora problemet i crawl och många barn i hennes ålder har problem, men de barnen har fler problem i bröstsimmet. Ofta är simmar barnen fjäril bra, problemet är bara att de inte orkar ens 25m. Jag ser även lite äldre barn som har problem med crawlandningen: de lyfter huvudet vid varje andning, men det verkar vara ett ganska enkelt fel att rätta till. Bröstsim däremot är så komplicerat att kräver en enorm koordination med svåra explosiva rörelser både i armar och ben.

Ryggsim går också bra för de flesta. Problemet är ofta att barnen inte simmar rakt, men det är inget att oroa sig över vid den här åldern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hälsoblogg