fredag 18 november 2011

Jag har just börjat fundera över hur jag ska hålla igång under vintern; jag vill inte tappa så mycket kondition (just nu är jag i mitt livs bästa form). Mycket beror på vädret förstås, och simningen måste få ta sin tid. Men sen läste jag den här artikeln. Råden är enkla och inte speciellt revolutonerande:

Spring minst fyra gånger i veckan, minst 30 minuter per gång. Spring en lång runda per vecka, samt en temporunda. Lägg sedan till snabba intervallpass och löpskolning.

Det är i princip vad jag gör under årets varma månader. Men under den värsta snön är programmet knappast möjligt. Jag tror att det går att klara formen relativt väl med bara tre löppass i veckan, om man använder tiden väl de övriga tre eller fyra dagarna, speciellt intensiv styrketräning (CrossFit) har fungerat väl tidigare, och bygga upp styrkan på löparband med lutning, både långa långsamma pass, och intensiva korta.

onsdag 16 november 2011

Grönsaker, pizzasås och ketchup

Det är faktiskt sant det som står i DN om amerikanska skolluncher (och det har varit så under många år, diskussionerna blossar upp då och då, och frågan kommer upp på agendan). Logiken är enkel: 1) En skollunch ska innehålla grönsaker, 2) tomater är grönsaker, och 3) det finns tomater i ketchup och pizzasås. Således får barnen i sig en välbalanserad måltid med sin pizza. Hur kan någon ha något att invända mot den logiken?

I det amerikanska systemet finns det ingen gratis skollunch (utom för de som inte har råd). Och om livsmedelsindustrin bestämmer hur en hälsosam måltid ska se ut så är det faktiskt ett system med en stor fördel: man kan själv laga hälsosamma luncher som barnen tar med sig till skolan. Vi gör det åt våra barn. Idag fick de visserligen pizza, rester från middan igår, men den var hemlagad och dessutom fick de frukt, grönsaker, och mjölk, förstås.

Det vore förstås bättre om politikerna kunde säga nej till industrin. Det är inte så svårt, jag gör det dagligen.

tisdag 15 november 2011

‘Oh my God, it’s just running.’ Löpning för nybörjare.

När jag började jobba med en tränare för ett år sedan kändes det som jag tillhörde en liten skara som ägnade löptekniken en tanke. Det stämde nog, även om proffs alltid brytt sig om tekniken och även om boken Born to run kommit ut ett år tidigare. Nu har dock barfotalöpning, fotnetsättning, kroppslutning, etc. blivit allmängods och som väntat kommer också en motreaktion.

I gårdagens New York Times står det att läsa om idottsfysiologer som beklagar sig över den stora uppmärksamhet tekniken har fått och hur skadligt det kan vara för nybörjare.

Om man inte kan jogga 400m utan att stanna finns det troligen bättre saker att koncentrera sig på än att ta av sig skorna och springa barfota. Man måste naturligtvis bygga upp en grundkondition. Men att tidigt i sin utveckling som löpare fundera över hur mekaniken fungerar kan inte vara fel. Skador i början uppstår för det mesta för att man ökar träningsmängden för snabbt. Ingen kan väl påstå att man får flera skador genom att springa på ett väl fungerande sätt jämfört med en ineffektiv teknik (jag tänker framför allt på att sätta ner foten långt framför tyngdpunkten och därmed bromsa farten).

Men en av artikelns slutsatser är utmärkt: många lägger av att springa efter några veckor p.g.a. att de förväntar sig för snabba resultat. Men det tar tid. Om jag började om att träna från noll skulle jag inte planera in en halvmaraton förrän efter minst ett år, gärna två, och hålla mig till kortare distanser utan några ambitioner att slå PR vid varje lopp.

Man måste ha tålamod helt enkelt. Jag tror på Jeff Galloways metod att varva löpningen med att promenera. Här är en metod för en marathon, men den skulle fungera för 5k också. Det är den metoden jag skulle använda om jag någon gång skulle delta in en ultramarathon.

Rödbetor

Forskningen som säger att rödbetsjouice förbättrar uthålligheten kom för ett bra tag sen, men det har varit oklart varför. Men det visar sig nitratet i jouicen fungerar som en signalmolekyl som talar om för blodkärlen att vidga sig. De nya rönen förklarar hur det hänger ihop och ifrågasätter tidigare kostråd där nitrat ansetts vara något man ska undvika. Och nitrat finns inte bara i rödbetor utan i många andra grönsaker. Kostråd går i vågor, som författaren till inlägget skriver:

In the world of sports science, it’s all too easy to become caught up in the marketing hype of sports performance drinks and supplements and forget the dietary basics. Should these findings on nitrate be confirmed by further studies (and there’s no reason to doubt they will), the implications and benefits for endurance athletes are potentially very significant.

It seems remarkable that eating humble vegetables such as beetroot and spinach could be a far better route to enhanced performance than quite a few so-called ‘energy-boosting’ supplements. Even more remarkable is the fact that the active ingredient (nitrate) has long been considered a health villain. It just goes to show the wisdom of our elders. How right Grandma was when she told us to ‘eat up your greens’!
Hälsoblogg