tisdag 28 december 2010

Hur många sub-3 timmars marathonlopp kan Du springa på ett år?

Den frågan ställs i den här artikeln och besvaras genom en MarathonJunkie. (Helt absurt, men fascinerande.)

fredag 24 december 2010

Salt

I dagens DN finns det en fin artikel om saltets negativa inverkan på hälsan. Jag har inga medicinska kunskaper, men jag håller med artikelförfattarna grundat på egna erfarenheter: Jag har själv dragit ner på saltet de senaste fem åren och mitt blodtryck har fallit rejält (90/50). Jag tränar mer förstås, så det bidrar säkert, men jag ser inga som helst negativa effekter av mindre salt.

Vi saltar ingen mat hemma. Inget salt i pastavattnet, eller något annat, med hembakat bröd som enda undantag (fast med halva mängden mot vad det står i receptet). När vi började smakade all mat ganska trist, men man vande sig. Nu är det tvärtom. Färdiglagad mat smakar alldeles för salt.

Tidigare i år tog jag en rutin-checkup med alla tänkbara blodprover och saltnivån låg precis rätt, trots att jag då hade tränat och tävlat i mycket varmt väder, upp till 30C, och bara druckit små mängder träningsdryck. För mig var det alltså svårt att få saltbrist.

Det är troligt att det finns ytterligare en fördel: genom att salt restaurangmat inte smakar bra, äter vi mindre ute och när vi äter ute äter vi bättre (ingen pommes frites längre).

onsdag 22 december 2010

Sisu och crossfit

Nyligen har jag blivit inspirerad av Crossfit. Jag lyfter inga tunga vikter precis, men jag gillar intensiteten och de enkla övningarna: pullups och burpees, t.ex.

Här är en trailer för en fantastisk dokumentär om crossfit-fenomentet Mikko Salo, som dessutom innehåller utmärkta definitioner av "Sisu".

söndag 19 december 2010

Kallt

När jag var ute och sprang förut i kylan tänkte jag på Wim Hof, "The Iceman". Då kändes det bättre (samt det faktum att jag provade mina nya Yaktrax dubbar och de fungerade alldeles utmärkt på alla underlag, inklusive asfalt och ren is). Mot slutet var jag så varm att jag var tvungen att ta av mig vantarna.

lördag 18 december 2010

Bobby McGee

Min tränare fick en session med den legendariska coachen Bobby McGee. Det var en session med enkla sanningar, luta framåt och sätt ner foten rätt. Här är en intervju med McGee där han förklarar vad han vill åstadkomma och varför en högre kadens är bättre. Han beskriver sådana som mig, speciellt innan jag började jobba med min löpform: mycket energi för lite fart. Att springa kräver också teknik precis som simning.

måndag 13 december 2010

5km träning

Jag är övertygad om att man bör lära sig från eliten. Jag googlade just "5k advanced training" och fick tusentals svar. Men det här imponerade.

Det är några saker som jag gör: aktiv stretching; styrketräning, men naturligtvis inte samma träningsmängd som Jenny.

söndag 12 december 2010

Fortare och kortare

Den här korta artikeln av Dr. Mirkin hänvisar till en studie vars resultat helt överensstämmer med mina erfarenheter. Jag har börjat springa mindre, men fortare då jag springer, och ändå slagit personliga rekord på alla distanser jag tävlar i.

Efter några km känns det skönt att springa i 3:40 fart en kort stund (typ en minut eller två).

fredag 10 december 2010

Dr. Mirkin

Jag upptäckte just Dr. Mirkins hemsida. Det finns en hel del där, bland annat en frågespalt som vid det här tillfället besvarar tre centrala frågor: Is? Värme? Protein?

onsdag 8 december 2010

Ultramarathon

Jag har en fascination för ultradistanser (allt över en marathon, inklusive Iron Man triathlons). Jag skulle inte vilja genomföra en själv, men det är intressant att läsa om dem. Vem vet, man kan säkert lära sig något för att förbättra den egna löpningen.

Här är en länk till ett öppet brev från Rune Larssons till Jonas Buud (tack Jojje Karlsson!).

Han skriver att en stark indikation på potential för ultralöpning "är att personbästat på maraton är förhållandevis betydligt bättre än personbästat på 10 000 meter". Och tar som exempel Anders Szalkai och Lena Gavelin.

Om jag tar mig själv så är så inte fallet. Med Age Grade Calculatorn är jag betydligt bättre på 5km än Halvmarathon: 66,3 mot 63,7. För Szalkai skiljer det två enheter åt andra hållet (ca 97 mot 95; men jag vet inte vid vilken ålder rekorden har satts; och det är större skillnad mellan 10km och marathon än mellan 5km och halvmarathon). Intressant är det i alla fall.

måndag 6 december 2010

"Bad races are very, very good for you"

Jag tror aldrig jag har brutit en tävling även när det går riktigt illa. Man lär sig alltid något, som framgår av den här artikeln.

lördag 4 december 2010

Teknik

Running Times Magazine är verkligen en guldgruva för fina artiklar. Här är en om löpteknik.

Invändningen mot att förbättra sin teknik låter ofta så här:

If you're thinking, "That's all well and good for college runners and pros, who have all day for their running, but I have only an hour a day total for my running, so I'm better off spending that time just getting in the miles."

En timme om dan sju dagar i veckan, kan man ju drömma om; men invändningen från Pete Magill är helt övertygande:

"That would be a great argument," he says, "if it were true. But if you have only an hour a day to devote to your running, the first thing you've got to do is learn to run. If you bring bad form into your running all you're going to be doing for that hour a day is reinforcing bad form. If you spent even one of those days per week, or just a bit of time in those sessions, now you would be spending time actually training with good form, so instead of throwing away that hour every day you would actually be using it to train with the form that's going to apply to your race speed and to your efficiency when running.

fredag 3 december 2010

Flow

När jag var ute och sprang förut kände hur allt stämde. Jag flög fram utan ansträngning och behövde inte tänka på varken löpsteg eller andning. Jag bara njöt av vädret som var ett par minusgrader.

Jag kom att tänka på begreppet flow, myntat av Mihaly Csikszentmihalyi, som var inne för några år sedan. 

Wikipedia har en utmärkt artikel om flow, och innehåller följande lista vad som karaktäriserar känslan:

  1. Clear goals (expectations and rules are discernible and goals are attainable and align appropriately with one's skill set and abilities). Moreover, the challenge level and skill level should both be high.   
  2. Concentrating, a high degree of concentration on a limited field of attention (a person engaged in the activity will have the opportunity to focus and to delve deeply into it).    
  3. A loss of the feeling of self-consciousness, the merging of action and awareness.    
  4. Distorted sense of time, one's subjective experience of time is altered.    
  5. Direct and immediate feedback (successes and failures in the course of the activity are apparent, so that behavior can be adjusted as needed).    
  6. Balance between ability level and challenge (the activity is neither too easy nor too difficult).    
  7. A sense of personal control over the situation or activity.    
  8. The activity is intrinsically rewarding, so there is an effortlessness of action.    
  9. A lack of awareness of bodily needs (to the extent that one can reach a point of great hunger or fatigue without realizing it)   
  10. People become absorbed in their activity, and focus of awareness is narrowed down to the activity itself, action awareness merging.
Det kunde inte a sagts bättre. För en dag behövde jag inte tänka, mina löparövningar hade blivit en integrerad del av mig själv.

    tisdag 30 november 2010

    Potatis (utan soff-prefix)

    Jag spenderar inte mycket tid på att tänka på näringslära. Men det här är en intressant artikel om fördelarna med kolhydrater som potatis. Om jag inte minns fel så är potatismos och tonfisk Kari Martens favoritmat under långlopp.

    måndag 29 november 2010

    Colting 2:a

    Sjuk och utsliten kom Jonas Colting tvåa i Ultraman World Challenge. En helt otrolig prestation! Jag blir inspirerad, inte att delta i den tävlingen (eller ens en halv Ironman), utan att jobba hårdare för mina egna små mål.

    Här är länken till hans senaste blogginlägg.

    söndag 28 november 2010

    Marathon versus kvalitet: Less is more?

    Den här artikeln från Running Times Magazine uttrycker samma ståndpunkt som jag haft sedan min första och enda marathon 2002. Det är för långt, jobbigt och tar för lång tid att repa sig ifrån. Men efter att ha sett bilder från årets NY marathon har jag fått lust att springa en igen. Vi får se.

    Författaren Jonathan Beverly poängterar fördelarna att satsa på kvalitet och springa snabbt i kortare tävlingar som 5km, 10km och halvmaran.

    Här är några citat från artikeln som verkligen är tilltalande och slående. Grundidén är förstås enkel, mer är inte bättre nödvändigtvis (och är egentligen vad hela min blogg handlar om):
    Ours is not a society given to nuance: Just as it's hard to sell the value of a 5 oz. filet mignon over an 18 oz. T-bone, it's difficult to explain that a 17:00 5K is harder than a 3:30 marathon. The same is true in our daily training: When our office-mates ask, "How many miles did you do today?" answering 10 is far more impressive than, "Five, but three of them were 800m intervals at 5:20 per mile pace." (They stopped listening at "five.") This is not confined to others' perceptions: We often fall into the trap of believing that our measure as athletes is based on how far we went today, or our weekly mileage.
    Why play on the edge of prepared rather than feel solidly ready for a shorter, faster race?
    One answer is that a 5K, 10K or half marathon doesn't feel adequate to spend a training season on. We know we can run one any day we want. But subtract 1-2 minutes from your last 5K time, or 5 minutes from your best half marathon. Does thinking about running that time scare you like the idea of running a marathon? If not, you need a better imagination. Running faster is just as hard, often harder, than running longer.
    "I like the racing part of our sport--and it doesn't have to be the marathon. The excellence side of the sport is very important."

    Men sen kommer slutklämmen på artikeln som känns chockerande. För att springa 5km riktigt snabbt rekommenderar skribenten att man bör springa 72-112km per vecka – en mil om dan – minst. Wow... Visserligen för "serious competitors" men ändå. Jag kommer någ att hålla mig till 50km per vecka – max – och dessutom försöka slå både 5km, 10km och halvmararekord.

    lördag 27 november 2010

    200 mil

    Det kan nog bli 200 mils träning i år. Just nu ligger jag på 1931km enligt Garmin.

    Men det är för alla aktiviteter (förutom simning, crosstrainer och motionscykel). För löpning är det bara 1195km; inte speciellt mycket för dem som satsar hårt, men helt ok för mig efter år av stillasittande. 736km cykling är ännu blekare, speciellt som jag tränade för två Duathlon-tävlingar.

    Men jag har tränat kvalitativt de senaste månaderna och min utvärdering  på cykeldatorn visar att jag har en bra teknik. Slipper jag skador blir det betydligt mer nästa år.

    fredag 26 november 2010

    Skor igen

    Här är en längre artikel från Runner's World som sammanfattar minimalistiska skotrenden, men den ger också intressanta inblickar i hur skotillverkarna tänker.

    Jag köpte just ett par lätta skor med liten dämpning och det känns bara bra. Och priset var ungefär hälften av mina tidigare Asics Kayano.

    torsdag 25 november 2010

    Video från Double Deca World Challenge

    Här är en länk till en blogg med video från Deca and Double Deca World Challenge. Fascinerande!

    onsdag 24 november 2010

    Greger Sundin

    Det är roligt att DN uppmärksammar Greger Sundin som leder Double Deca World Challenge (76km simning, 3600km cykling och 844km löpning).

    Här är länken till Lina Noakssons blog om tävlingen.

    söndag 21 november 2010

    Rankning

    Jag är nu rankad 475 i år för min åldersgrupp i USA Duathlon (spring, cykla, spring; alltså triathlon för såna som jag som simmar illa). Det är inte lysande, men eftersom de bara är preliminiära siffror kommer jag nog att stiga: Man behöver minst två lopp för den slutgiltiga rankningen och det är inte så många som har än. I många tävlingar kan man byta till duathlon på tävlingsdagen om man känner sig dåligt förberedd för simningen, alltså är det många som inte tar duathlon på allvar. Å andra sidan, säsongen är inte slut än i Florida och Kalifornien så det kommer nog in ytterligare resultat.

    Min nya idol

    Jag fick just höra om en tävling som jag aldrig skulle ha kunnat fantisera fram: Double Deca World Challenge, alltså Ironman triathlon gånger 20: 76km simning, 3600km cykling, och till slut 20 marathonlopp, 844km. De säger att löpningen är värst och jag tror dem.

    Kari Martens skulle ha medverket men blev istället påkörd av en bil. På hans blogg finns mycket insiktsfulla kommentarer om träning, tävling och tyvärr även om rehab. Hans historia är helt enkelt otrolig.

    Här finns en intervju med Kari. (Tack Badgear för länken!)

    Exempel på barfotalöpning

    Som jag skrev, min egen barfotalöpning gick väl förutom varma fötter, så jag kommer bara göra det under ultrakorta intervaller i framtiden för att få koll på löpformen.

    Här är en video som visar fördelarna, speciellt för träning.

    fredag 19 november 2010

    Barfota

    Häromdan testade jag en av de senaste flugorna: att springa barfota. Det kändes inte alls dumt, förutom att löparbandet blev så varmt att jag brände fötterna så jag var tvungen att sluta efter tio minuter. Övningen visade att jag har förbättrat mitt löpsteg. Jag sätter inte ner hälen först längre. Senast jag testade för drygt ett halvår sedan, fick jag ont i knäna efter 2 minuter.

    Men min tränare varnade för att springa barfota så länge första gången. Efter många år med skor finns det mycket som kan gå fel.

    torsdag 18 november 2010

    Videoanalys

    Här är ytterligare en videoanalys. Den illustrerar perfekt vad det är jag vill åstadkomma.

    onsdag 17 november 2010

    Mer video

    Overpronation är inte något som jag ägnat någon tid att tänka på. Men ämnet brukar komma på tal då man köper nya skor, och videon är bra.

    tisdag 16 november 2010

    "Don't mess with your running form"?

    Ännu en intressant amerikansk artikel.

    Jag gillar speciellt kommentaren:

    "A lot of people waste far more time being injured from running with muscle imbalances and poorly developed form than they do spending time doing drills or exercises or short hills or setting aside a short period each week to work on form itself."

    måndag 15 november 2010

    Radiodiskussion

    Här är en länk till ett radioprogram som diskuterar artikeln om tränaren Alberto Salazar.

    Mycket är samma som artikeln, men det finns några nya perspektiv.

    lördag 13 november 2010

    Doping

    Det här är en lång och mycket läsvärd artikel om doping inom löparvärlden från senaste numret av Runner's World.

    fredag 12 november 2010

    Den här videon är mycket lärorik (förutom en lätt irriterande predikande ton, och det faktum att bildanalyserna inte gjorts under identiska förhållanden, och grovt förenklade argument, men principen är korrekt).

    torsdag 11 november 2010

    Skor

    Jag har ingen aning hur bra skorna är som Petra refererar till, men senast jag sprang en riktig terrängtävling i vuxen ålder (det var en riktig mountain-bike bana), var det inte dämpningen som var problemet, utan greppet, dvs hur yttersulan var utformad.

    onsdag 10 november 2010

    Fascinerande och vackert



    När jag ser sådana här bilder får lust att spring NYC Marathon, fastän jag inte tycker om distansen speciellt mycket. Problemet är att komma med. För automatisk kvalificering behöver jag förbättre min halvmaratid med ytterligare 13 minuter. Det blir tufft.

    måndag 8 november 2010

    Häl, tå och sanningar

    Jag besvarar kommetarerna på förstasidan för göra diskussionen tydligare.

    Först och främst, jag har förenklat min ståndpunkt i den här diskussion. Som Roger skriver, det gäller inte bara hälnedsättning, utan även om man sätter ner foten framför tyngdpunkten. Armrörelsen har betydelse också och hur man skjuter ifrån, samt mycket annat. Att springa är komplicerat.

    Men jag menar inte och har aldrig skrivit:
    • Att alla måste ha samma teknik;
    • Att det finns ett enda rätt sätt att springa på;
    • Att jag sitter inne med sanningen;
    • Att man måste ha vissa skor;
    • Att ingen har kunnat springa väl innan Chi/Pose/Natural/Evolution teknikerna kom (jag är inte ens säker på att jag kan förklara skillnaderna mellan dem).
    Men jag är helt övertygad om att det finns biomekaniska fakta som man kan utgå ifrån för att förbättra sin löpning. Det är det som min blogg handlar om: En i grunden lat amatörs resa mot en mer effektiv löpning. Det är handlar om effektivitet som utgår från simpel fysik. Det är dock svårt att lägga om tekniken och för många är det är det inte värt det. Springa är kul även om man är långsam. Artikeln om Dathan Ritzenhein som jag länkade igår visar det, inte minst hur skadorna förstörde hans säsong, och hur tränaren var orsaken. Ingen kan anklaga honom för att vara en medelmåttig löpare, men han ville själv bli lite snabbare.

    Jag är inte kompetent att bedöma vare sig Ståhl eller Szalkai (och även om jag kunde, vore det förmätet). Men det skulle inte förvåna mig om en videoanalys av de båda skulle visa att de har mycket effektiva löpsteg där fotnedsättningen inte avger en bromsande kraft.

    Jag ser fram emot ny forskning om hur man kan förbättra sin löpning.
    Fitnesscoachen sa... Min hypotes är fortfarande att det inte passar alla att springa på framfoten. En del drar på sig mer skador av att springa så, och då spelar det ju ingen roll om man springer snabbare med mellanfotsladnnig...Man kan uppenbarligen bli väldigt bra utan den moderna tekniken och de nya löpteknikerna. Titta bara på Kjell-erik Ståhl, som fortfarande är Sveriges genom tiderna bästa marathonlöpare. Han sprang i Pegasus, en ganska klumpig sko enligt dagens mått, och utan att lägga någon vikt vid vilken del av foten han satte i först. Du kan ju inte på allvar mena att det finns en teknik som passar alla, oavsett förutsättningar? Det är roligt att vi har den här diskussionen, för det visar bara att du är just en av de jag nämner i inlägget, som lever i sin egen lilla sekt, och har hittat sanningen. Vad du ska få skämmas om några år när det visar sig att din "sanning" ersatts av en ny.  
    Roger sa...
    Först och främst - tack för många intressanta inlägg i bloggen! Är det inte viktigare för eventuell bromseffekt hur långt fram (i förhållande till tyngdpunkten) som foten sätts ned än om det är häl eller tå som går i marken först? Personligen tror jag att det är bäst att försöka hitta en löpstil som passar den enskilde löparens förutsättningar. Titta på världseliten på valfri distans från sprint till ultralöpning - det finns inte två löpare med identisk teknik - ändå är det många som springer fort. Den som såg på slutet av NYC Marathon igår kunde se två löpare med i mina ögon klart olika steg göra upp om segern i herrklassen på tider under 2:10. Titta på Anders Szalkai t.ex. - hans steg ser i mina ögon mycket personligt ut och man kan skilja ut honom ur en grupp löpare på flera hundra meters håll. Jag tror stenhårt på mångfald före likriktning när det gäller löpteknik. Dessutom är det allmänt tilltalande med ödmjukhet och öppenhet för olikheter. Tycker jag.

    Sanningar, en gång till

    Jag ska förydliga mitt tidigare inlägg om sanningar. Jag fick följande kommentar (lätt förkortad):

    Jag vill dock påpeka att jag inte någonstans påstår att det är min personliga åsikt att man INTE ska springa på framfoten. Jag förklarar detta några rader ner där jag skriver "Ni förstår var jag vill komma. Det finns alltid två sidor på ett mynt." Jag lyfter alltså bara fram två olia åsikter, som brukar föras fram i den här diskussionen.

    Själv lägger jag massor av tid på löpskolning, är väldigt noga med både hållning och stegfrekvens, och landar på mellanfoten när jag springer, förutsatt att tempot är det rätta. Att springa på framfoten i jogg-tempo känns däremot väldigt onaturligt.

    Att påstå att det finns absoluta sanningar är däremot inte korrekt av dig, i så fall skulle vi fortfarande tro att jorden är platt, att alla planeter cirkulerar kring jorden och att man kan få smalare midja av att göra situps. Forskningen går framåt och ger oss nya "sanningar".
    Det finns givetvis två eller betydligt fler sidor på varje vetenskaplig teori är nytt rön. Men det finns inte nödvändigtvis flera likvärdiga och sanna synpunkter. Att det är jobbigt att sätta ner mellanfoten när man joggar långsamt betyder inte att det är fel att göra det vid högre tempo. Det är ingen invänding mot påståendet att mellanfotsnedsättning ger högre fart.

    Jo, det finns sanningar: hälnedsättning bromsar farten (vi behöver gå in på Newtons lag för att förklara det). Kan man kompensera för det? Ja, genom att jobba hårdare och förbruka mer energi. Det går alldeles utmärkt i korta lopp. Men det gör inte påståendet om bromseffekten falskt. Det är en sanning, och en sanning så gott som alla elitlångdistanslöpare har upptäckt.

    Forskningen går framåt. Därför förespråkar jag löpartekniker som utgår från den senaste forskningen. Men Newtons lagar kommer vi inte ifrån. Vi måste arbeta med de begränsingar som människor har och de förutsättningar som finns på jorden.

    Har Alberto Salazar sista ordet (se videon från igår)? Naturligtvis inte. Men just nu är hans träningsteorier mycket övertygande. De kanske kommer att stå ett tag.

    Bildspel från NYC Marathon

    Här är en länk till ett fint bildspel från NYC Marathon. Anders Szalkai finns med.

    Det finns sanningar

    Ett inlägg hos Fitnesscoachen påstår att det inte finns sanningar när det gäller träning i allmänhet och löpning i synnerhet.

    Jag vill inte gå in på det antivetenskapliga inlägget i sin helhet, bara kommentaren
    Man ska springa på framfoten, för det är naturligare för kroppen, så gjorde man innan det fanns skor. Ja, men ingen av oss levde då, evolutionen har gjort sitt även för vår fysiska styrka.

    Har man inga mål med sin löpning, behöver man inte bry sig. Men om målet är att springa fortare, då bör man omvärdera sin teknik om man sätter när hälen först när man springer. Skälet är enkelt: en hälnedsättning skapar en bromsande kraft. Det är inget att diskutera, det är enkel fysik.

    De som använder evolutionsargument visar bara att det inte är onaturligt att springa barfota som vi tycks tro i den industrialiserade världen (men bara sedan 70-talet då de avancerade löparskorna började utvecklas). Det går inte att springa barfota på hårt underlag med hälnedsättning, knäna fixar det inte. (Dessutom vet vi ganska mycket om hur människan utvecklats, även om "vår fysiska styrka".)

    I andra inlägg på min blogg finns det gott om länkar till analyser på elitlöpares teknik, senast igår. Vill man springa fortare bör man lära av de som springer fortast.

    söndag 7 november 2010

    Kvalitet

    Jag tittade just på min träning den senaste månaden. Den har varierat mellan 2 och 5 mil per vecka. Två mil är inte mycket, ens för en amatör som jag, men de veckorna har innehållit kvalitetsträning: fokuserad träning på tekniken. Så kommer jag att jobba i vinter också. Det blir möjligen en tävling till, en 5km den 25/11. Om jag förfinar tekniken blir det PR då också.

    Mycket intressant artikel

     Jag tar den här artikeln och videon (ibland fungerar inte videon från den här sidan, men det finns en link i själva artikeln som alltid fungerar) som bevis på att jag är på rätt spår. Men vad som är slående är att även elitlöpare som Dathan Ritzenhein kan ha en ineffektiv teknik.

    lördag 6 november 2010

    PR halv marathon

    Jag förbättrade just mitt personliga rekord på halvmarathon med ganska mycket, 12 minuter, till 1:43. Jag tror att det beror på min nya teknik (som fortfarande är långt ifrån perfekt), även om det kallare vädret gjorde det lättare att springa: jag känner mig mer avslappnad och hade inga problem att hålla ett jämt högt tempo. Jag vågade gå ut hårt. Halvmaran är ingen okänd distans längre. Jag vet jag kommer i mål.

    Och, jag behövde inte manövrera runt långsammare löpare som i Stockholm halvmarathon eftersom jag blev rankad högre, så högt att det tog mindre än en minut från startskott till att jag passerade startlinjen.

    De senaste rönen om fördelen med chokladmjölk som återhämtningsdryck hade nått arrangörerna som delade ut små förpackningar efter loppet.

    onsdag 3 november 2010

    Marathon väggen

    Här är ett kort referat och länk till en räknare där man kan se hur snabbt man kan spring en marathon. Själva artikeln som referatet bygger på finns här (men det är mycket vetenskapligt).

    tisdag 2 november 2010

    Treadmill

    Den här artikeln ger en rad fördelar med att springa på treadmill, var och en av dem är ganska uppenbar, t.ex. att får uppförbacken men slipper nedförsbacken som kan vara påfrestande på knäna eller att man tvingas hålla ett jämt tempo: sammantaget blir argumenten att använda treadmill då och då helt övertygande.

    Själv använde jag treadmill i somras efter at jag hade sträckt en vadmuskel. Jag kunde inte springa ute, det gjorde för ont, men långsamt och med stor lutning, typ 10%, gick det bra på löparbandet.

    lördag 30 oktober 2010

    Videoanalys

    Efter många bilder med vinklar och avstånd markerade (jag tror programmet heter Siliconcoach; tränaren drar bara streck och ser vinklar längder, det verkar ganska komplicerat), ser jag klart vad problemet är. Den här bilden togs under mitt första besök hos tränaren, innan jag hunnit få några råd. Det är helt klart att jag inte skjuter ifrån ordentligt och att jag sätter ner foten framför tyngdpunkten och därmed får en bromseffekt. Streckgubben anger ideal position.

    Slow motion

    Här är en mycket illustrativ video som visar hur en elit marathonlöpare sätter ner foten.

    fredag 29 oktober 2010

    New York Marathon och Haile Gebrselassie

    Det här är inte mycket intressant artikel, även för mig som inte springer mer än halvmarathon. Jag hade ingen aning om att marathonlöpare kunde tjäna mycket pengar på att springa eller att någon kunde ha problem med att springa med andra (det är det som gör att jag aldrig kan komma upp i samma resultat på träning som på tävling).

    torsdag 28 oktober 2010

    Teknik

    Idag fick jag en session med min tränare igen. Jag har aldrig sprungit med någon så bra förut, han kunde prata oavbrutet utan en flämtning. Vi sprang 7 km med snabba intervall med fokus på hög löptakt, även när vi sprang långsamt. Han vill att jag ska komma upp i 95 steg per minut, vilket känns jobbigt eftersom jag har långa ben.

    Vid några av intervallen kändes allt helt rätt. Jag var helt avslappnad i axlarna, förde armbågarna bakåt och därmed skapade en slags gyroeffekt, och jag kände hur roligt det var att spring fort. Så den avslappnade känslan var det jag verkligen kunde tillgodogöra mig idag. Tekniken måste komma före antalet mil (som nu är 5 per vecka, högst).

    Videoanalysen sen visade att allt har blivit bättre jämfört för tre veckor sedan. Problemet är dock att jag sätter ner hälen först, om än mindre än förut, vilket gör att farten bromsas. Det finns två positiva sidor av en dålig teknik: att jag kan springa som jag gör utan skador betyder att jag har starka ben som kan ta många Newton för många i varje steg, och framför allt, att det nu finns möjlighet till extrem förbättring.

    Jag hittade en Youtube video som ligger nära det jag försöker göra. Jag är dock inte helt säker på höft och bäckenrotationen och bakbenet måste skjuta ifrån ordentligt om det ska bli någon bra fart. Dock kan det vara svårt att göra det som föreslås i videon utan att själv få se video av sig själv.




    Min tränare varnade också för jag erfor för flera månader sedan: att springa barfota eller med mycket tunna skor, kan vara farligt. Jag kände i knäna hur hårt det var redan efter 100m. Men att det är nyttligt eftersom hälnedsättning blir omöjlig.

    Dessutom sade han något som var mycket uppmuntrande, speciellt när det kommer från någon som har deltagit i flera IronMan tävlingar, inklusive Hawaii: Om man fixar simningstekniken, behöver man inte gå till poolen tre gånger i veckan.  Man vinner inte simmomentet men kommer inte sist heller. Jag ska undersöka om han har rätt.

    tisdag 26 oktober 2010

    Inomhussäsongen

    Nu börjar snart inomhussäsongen. Jag har inga prolem med kylan, men det är inte roligt att springa i snö.

    Jag bävar inför den här simträningen jag ska åta mig. Och detta är bara början, sen följer ytterligare ett tufft program. Jag uppskattar inte att plaska i klorerat vatten och titta på kakelplattor, men det är skönt efteråt. Det är som med vissa osmakliga grönsaker, det är nyttigt.

    Mitt mål är att simma 800 meter snabbt för att klara en sprint triathlon och inte komma för långt efter i de övriga momenten (cykel och löpning är inga problem). Dock simmar jag långsamt och blir trött snabbt.

    Men för bara två år sedan kunde jag inte ens simma 25 m i crawl. Senast jag försökte gick det i alla fall 300 m utan att jag behövde stanna.

    Prylar

    Det är två prylar jag önskar hade varit tillgängliga när jag var yngre: digitalkamera så jag hade tagit flera bilder och nu sluppit scanna gamla kort; och en pulsklocka som mäter fart och kan spara resultaten. (Jag tror inte det varit bra för mig att ha internet eller en mobiltelefon: det hade blivit för mycket distraktion.)

    Den stora fördelen med den klocka jag använder (det råkar vara en Garmin men det finns flera andra märken som har samma funktioner) är att jag kan jämföra mina träningspass, se hur långt jag sprungit både i tid och fart. Att kunna se på en karta var man sprungit är inte så intressant en vanlig träningsvecka hemmavid, men kul när man tränar eller tävlar någon annanstans.

    söndag 24 oktober 2010

    Små lopp

    Petra Månström sätter fingret på en viktig aspekt av löpningen: tävlingar är viktiga, men det behöver inte vara gigantiska evenemang med 10,000 deltagare eller fler.

    De små loppen ger tävlingserfarenhet även om man inte går ut för fullt, och eftersom det finns så många av dem spelar det ingen roll om man är förkyld en vecka: det kommer alltid ett nytt lopp. (Det är annat om man förberer sig ett halvår för "Den stora maran".) Man träffar folk och kan testa olika strategier för tempohållning. Jag har fortfarande problem med 5km distansen, även om det är den som jag är bäst på enligt Age-Grade Calculator, då jag går ut för hårt och slaknar på slutet. Men tack vare många smålopp springer jag bättre och bättre.

    Jag har också problem med min Garmin ibland. Klockorna har en egenhet, det kan kan ta tid att först hitta tillräckligt många satelliter för positionstrianguleringen. Ibland måste jag vänta i ett par minuter innan jag kan börja springa, men ibland går det direkt. Dessutom går klockan i viloläge om man inte har startat tidtagningen. Det hände mig i en tävling häromveckan. Men det finns en inställning man kan ändra så man undviker det.

    lördag 23 oktober 2010

    Triathlon

    Eftersom jag periodvis (säsongen är över nu) även triathlontränar är en artikel som den här intressant. Som det står i  många kommentarer till artikeln, det behöver inte bli så dyrt, men det är dyrare än att bra springa och betydligt mer komplicerat. Beteckningen MAMIL (Middle Aged Men In Lycra) för såna som jag är elak, men stämmer ganska väl.

    Jag gillar kommentaren att det går att vara aktiv även om man har en viss skada. Simning har liten påverkan på knän, t.ex., om man inte simmar bröstsim förstås.

    PR på 10km

    Det var inte många månader sedan jag trodde att jag inte kunde slå mitt  47:44 PR på 10km från åtta år sedan. På den tiden hade jag inga barn och mycket mer tid att träna. Idag gjorde jag det, visserligen bara med fyra sekunder. Men jag var inte speciellt trött efteråt och sprang för det mesta med "negative splits", dvs varje km var litte snabbare än den föregående. Och jag kunde ha sprungit fortare.

    Träna smart är lösningen: fokuserade fartlekspass, lugna avslappnade pass där tekniken är viktigast, och gärna crosstraining, och mitt favoritpass, 10km med konsekvent genomförda negative splits.

    fredag 22 oktober 2010

    Skor

    I New York Times kom just en artikel om löparskor. Det står inte mycket nytt, förutom att det inte finns några kvalitetsskillnader mellan dyrare och billigare skor samt att storleken kan variera mellan identiska skor. Det var ganska länge sedan jag var besatt av skor och läste Runners Worlds recensioner. Nu är jag bara nyfiken på att testa barfotalöpning när tävlingssäsongen är över. Jag testade för drygt ett halvår sedan, men det gjorde ont i fötter och knän efter bara 200m, men jag tror jag gjorde fel och tog för stora steg och försökte springa med tånedsättning.

    torsdag 21 oktober 2010

    Junk miles

    Jag testade min nya framåtlutande löparstil idag, fast i ett otroligt långsamt tempo, 6 min/km. Det kändes mycket bra och avspänt, och jag kunde koncentrera mig på tekniken utan att oroa mig för att åsamka mig skador (vilket ofta händer när man lägger om stil). Jag kom ihåg en artikel jag läste för ett tag sen om Junk Miles, alltså långsamma träningspass. Fördelarna verkar vara betydande.

    onsdag 20 oktober 2010

    Tävlingsdjävulen

    För drygt två veckor sedan sprang jag en 5km tävling. Mitt resultat kom bort i hanteringen. Men klagade, och de hittade mitt resultat.

    Varför bry sig?

    Det var ingen bra tävling. Jag hade just kommit över en förkylning. Det var kallt och regnigt, och jag ångrade att jag ställt upp så fort jag stod på startlinjen. Resultatet var mitt sämsta i år.

    Dock lärde jag mig något om mig själv. Jag kan springa även när jag inte är i toppform. Och även om det var långsamt så var det bättre än det bästa jag gjorde i fjol. Jag lärde mig mer om att kämpa vid den här tävlingen än vid någon annan, och jag var definitivt tröttare än vid något annat 5km lopp (tröttast i mitt liv var jag efter min först halvmara då jag sprang på 2:30 i nästan 30-gradig värme, och vätskekontrollerna efter runt 15 km hade slut på vatten; men jag hade sprungit illa även om förhållandena varit perfekta eftersom jag var så otränad).

    Och ett litet erkännande från arrangörerna att jag faktiskt fullföljde loppet är då inte helt fel.

    Spring fortare eller lev bättre?

    I del 7 av Sverige springer fanns det ett intressant inslag från elitträningen för friidrottare i Göteborg. Träningen går mycket ut på spänst i Yannick Tregaros teknikträning. Som han säger, man ska känna rekylen genom kroppen när man sätter ner foten.

    Det är alldeles utmärkt för att utvecka en spänstig kropp och som utvecklar muskler i flera plan. Det gäller bara att hålla isär den vertikala rörelsen och den horisontella. Den vertikala måste man undvika vid långdistanslöpning. Rekyl-metaforen hjälper inte mig att springa snabbare (men säkert att hoppa).

    Jag har en kollega som håller på med CrossFit. Jag gillar vad han säger. Teknikerna har börjat användas som en grundträning för brandmän och poliser. De behöver inte kunna springa halvmaran. De utvecklar alla muskelgrupper. Jag inser att jag måste ägna mig åt mer grundträning och CrossFit är precis vad jag skulle behöva, men inte förrän löparsäsongen är slut. Jag kan helt enkelt inte avhålla mig från att springa och speciellt nu i höstsolen när det inte är för varmt.

    För att besvara frågan i rubriken: både och!

    tisdag 19 oktober 2010

    Varningens ord

    Skador drabbar inte bara amatörer. Den här artikeln visar hur svårt det är även för proffsen att känna sina begränsningar, både Martin Lel och Robert Cheruiyot ställer in NY Marathon.

    söndag 17 oktober 2010

    Maxpuls?

    Löparvärlden är full av equationer för att beräkna maxpuls. Här är en som anger flera olika metoder. Principen är helt fel dock: Metoderna anger säkert riktiga värden för befolkningen som helhet, men det bryr jag mig inte om. Jag vill veta vad min maxpuls är. Den råkar vara 202 (ganska högt för en 48-åring, men så är det; det har visats i labb under ett stresstest). Att utgå från en ekvation för maxpuls är lika absurt som att göra upp en hushållsbudget baserad på medelinkomsten för min åldersgrupp.

    Hur ska man göra då. Här finns ett förslag. Det är ungefär vad jag gjorde i labbet. Jag brukar också nå upp till maxpuls efter ett 10km lopp, och ibland är jag nära efter ett 5km lopp. Men att nå upp till maxpuls kan vara farligt om man har hjärtproblem, och det är lätt att skada sig om man springer fort på en treadmill. Så var försiktig. I labbet hade jag elektroder på hela kroppen som kollade att hjärtat fungerade ordentligt. Och varför jag tog ett stresstest för fyra år sedan? Flera hjärtinfarkter i familjen.

    Nytt Personbästa

    21:52 på 5k räckte inte ens till en trejdeplats i min åldersgrupp i en liten lokal tävling med bara 131 deltagare. 45-49 åringarna är ett tuff grupp. Många börjar ta upp träningen igen på allvar när barnen blivit större eller utflugna (vilket inte är fallet för mig). Mitt nya delmål är under 20 minuter på halvmilen. Kanske inte i år, men nästa.

    fredag 15 oktober 2010

    Chokladmjölk

    Petra Månström har hittat en studie som visar vad jag har misstänkt ett tag nu: att chokladmjölk är lika effektiv som vissa recovery drycker. För mig var det bara fråga om smak, jag dricker inte mjölk för jag står inte ut med smaken. När jag såg innehållsförteckningen i en av de här dryckerna och såg att de innehöll mjölkpulver tog jag barnens chokladmjölk efter ett hårt träningspass och det fungerar verkligen. Efter träning behöver kroppen protein för att bygga upp musklerna igen och mjölk är perfekt.

    torsdag 14 oktober 2010

    Tävlingsbesatthet

    Resultatet från 10km tävlingen i söndags har inte publicerats på internet än. Jag vet min tid och jag vet min placering (18), ändå kollar jag sajten varje dag för att se hur det gick i åldergruppen, hur många som kom efter mig och hår långt efter segraren jag var. En sån här besatthet hade jag inte kunnat drömma om för bara några år sedan. Då hade jag varit glad om jag kommit i mål utan skador.

    Till helgen blir det ytterligare en tävling: 5km den här gången, och helgen därpå ett 10km vardera på lördag och söndag. Det blir svårt att välja.

    onsdag 13 oktober 2010

    Rekord

    Jag såg just en lista med intressanta marathontider, inte helt uppdaterade (Gebrselassie har sprungit fortare), men ändå. Det intressanta är hur snabba icke-marathonproffs kan vara, som Chris McCormack och Lance Armstrong:


    2:04:26 - World Record, Haile Gebrselassie Berlin 2007
    2:04:53 - World Leader in 2008 Haile Gebrrselassie Dubai 2008
    2:05:38 - American Record Khalid Khannouchi, London 2002
    2:09:55 – Bill Rodgers first ever Boston Marathon Boston 1975
    2:11:13 – Rudy Chapa of Hammond IN debut marathon New York 1983
    2:12:20 – Frank Shorter’s gold medal win Munich 1972
    2:15:25 - Women’s World Record Paula Radcliff, London 2003
    2:19:00 – 2012 Olympic Trials Qualifier
    2:19:36 - American Women’s Record Deena Kastor, London 2006
    2:20:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Men’s “A” Standard
    2:20:58 – Gary Romsser (Indianapolis running legend) Houston 1979
    2:21:40 - Treadmill Record, Eric Blake 2006
    2:22:27– Indianapolis Monumental Marathon course record Richard Kandi 2008
    2:22:38 - Women’s World Leader Yingying Zhang Xiamen 2008
    2:30:59 – Chicago Marathon Top 100 Corral 2008
    2:29:59 - Top 0.2% of Marathoners 2006
    2:31:56 - Rosie Ruiz, (Cheater) Boston Marathon 1980
    2:38:25 - Scott Jurek, (Ultra Runner) Austin Marathon 2006
    2:39:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Women’s “A” Standard
    2:40:04 – Mark Allen, Fastest ever marathon split at Ironman Hawaii 1989
    2:41:30 - Indianapolis Monumental Marathon Women’s course record Zeddy Chepkoech
    2:42:02 - Chris McCormack, Winner Ironman Hawaii 2007 (Marathon split)
    2:42:21 - Baby Stroller Pushing Record, Michael Wardian, Frederick Marathon 2007
    2:46:43 - Lance Armstrong, (7x Tour de France Winner) New York City Marathon 2007
    2:50:53 – Gen. David Petraes (US Central Command Chief) Omaha Marathon 1982

    måndag 11 oktober 2010

    Träna hårt, eller

    Jag läste just följande inlägg på ett forum på funbeat:
    Började själv löpträna i oktober 2009 och sprang senaste miltävlingen på 38:20, förklarringen på denna snabba ökning vet jag inte men jag tro delvis det kan ha att göra med att man har skippat allt snack om att ta det lungt på de flesta träningpassen, man får lätt känslan när man börjar läsa inlägg som nybörjare att vad som än händer spring inte för fort och pressa inte pulsen.
    Jag tror personligen att det är många som lägger av med träningen för att de känner att det tar för lång tid att prestera bra tider, för att de ska ta det så himla lungt hela tiden.
    Det är en helt fenomenal prestation som jag bara kan drömma om och jag håller med i princip. Men dock tror jag det är bra att se löpträning som ett flerårigt projekt. Min definition på en bra tid är den som är lägre än den man sprungit tidigare. Fördelar med löpning är inte bara tid, utan även hälsa. I min åldersgrupp ser jag många som är skadade, ofta genom för hårda tävlings- eller träningspass.

    10km

    Jag var även trött och sliten igår, men vädret var fint så jag beslöt mig för att springa en 10km tävling i alla fall (säsongen är snart slut och jag kommer att sakna tävlingarna i januari). Den ägde rum på en skogsbana, om än helt okuperad. Det gick ungefär som förväntat, runt 49 minuter, vilket är något långsammare än mitt senaste lopp (för åtta år sedan då jag sprang på 47 min), men var ok med tanke på mina värkande ben. (Jo, jag har sparat alla mina tävlingsresultat genom åren; bara 17 tävlingar sedan 2000, men det är roligt att se sin utveckling.)

    Jag ser tävlingar som intensiva träningspass. Målet är inte att sätta PR varje gång.

    Min pulsklocka kan anslutas till en fotpod, en liten sändare som räknar antalet steg. Jag har bara använt den inomhus tidigare där satellitmottagningen är obefintlig, men nu kom den väl till användning. Rytmen var i genomsnitt 84 steg/minut, dvs lite för långsamt, men det tar tid att byta teknik. Min tränare avrådde från att gå från 65 (som var en vanlig rytm tidigare) till 90, då det kan slita på muskler och leder.

    Två dar senare

    Efter ett träningspass där jag försökte hålla rytmen uppe, drygt 90, var jag trött. Även om varje steg är mer ekonomiskt blir det väldigt många fler steg under ett pass. Dessutom är det svårt att springa långsamt när rytmen är så hög. Så istället för en långsam milrunda blev det en intervallträning. Jag kände potentialen för den nya tekniken. Det går fort, under 4 min/km, men som sagt, jag kan inte hålla tempot uppe så länge.

    lördag 9 oktober 2010

    Prylar

    Triathlonvärlden är besatt av prylar: några gram hit och dit i material på cykeln spelar roll i långa lopp och flytförmågan i våtdräkten kan göra en enorm skillnad.

    Det är lättare att springa. Man behöver ett par skor, shorts och t-shirt. En pulsklocka är bra, speciellt en som kan beräkna distans (med hjälp av satellit eller footpod) och solglasögon på sommaren. En viss typ av shorts gör knappast någon skillnad, men skor kan göra det. Ofta verkar amatörer mer besatta av skor än proffs. Många proffs tycker att en neutral sko med bra dämpning räcker. Jag läste just att man bör byta skor var tredje månad. Det verkar extremt. Det senaste året har jag sprungit runt 1200 km på ett par skor. Det är nog läge att byta nu, men att dämpningen gått ner något i skorna är inte det mest viktiga i mitt löparliv just nu.

    Mål

    Jag har ett mål: att bli bättre än jag är nu. För en vecka sedan sprang jag en 5 km tävling (i kallt, regnigt väder, och med lite ont i halsen) på 23:20. Inget att skryta med (men betydligt snabbare än för 15 år sedan, då jag inte skulle ha kunna springa hela vägen, men långsammare än för sex veckor sedan). Men resultatet är inget att deppa för: jag var snabbare än de flesta, och helt ok i min åldersgrupp.

    Jag vill springa under 20 minuter inom ett år, och helst bättre. För att göra det ska jag förbättra tekniken: Inte bromsa steget genom fel fotnedsättning och förbättra uthålligheten.

    Jag har aldrig gillat 5 km: det är för tufft. Jag har sprungit en marathon (en distans som jag inte heller gillar), sju halvmarathon (som jag verkligen gillar), en 10 km, åtskilliga 5 km (för att de är så vanligt förekommande, och jag ser en tävling som en workout, fast med mer adrenalin), samt tre duathlons (triathlon med extra löpning istället för simning). Men det är något med 5 km distansen som gör att jag vill göra det bättre: den är kort med marathonmått mätt, men den kräver bra flås. Vi får se hur det går: innan vintern är det fyra tävlingar som återstår i området där jag bor.

    Fyra år senare

    Jag gick på en hälsoundersökning i veckan. Sedan senast för fyra år sedan har blodtrycket sjunkit från 110/80 till 90/60 och kolesterolvärderna är helt ok. Jag hade även gått ner fem kilo (utan att aktivt banta) Enda problemet var järnbrist, men det är lätt att fixa. Det är ingen tvekan om att det hjälper att springa.

    Lär av proffsen

    Min tränare har genomfört flera Ironman triathlons (simma 3,86 km, cykla 180,25 km, springa 42,2 km), bland annat den ökända Hawaii Ironman (som går av stapeln idag!), och sprungit många marathons. Man får en viss trovärdighet av det. Hans mål är inte att kvalificera sig för Boston Marathon (som är rätt svårt, och som jag aldrig skulle kunna göra, se kvalificeringstiderna här), utan för att spring en riktigt snabb Marathon, vi pratar om snabbare än 2:30.

    Det är samma sak med den här videon som visar hur de bästa marathonlöparna springer (det dröjer tills 50 sekunder innan det blir intressant). De bästa löparna har samma stil, oberoende av hur deras kroppsproportioner är. Alla lutar framåt och skjuter ifrån ordentligt.

    Dagens träning

    Jag sprang en mil idag med mina nyvunna insikter. En konsekvens av att öka rytmen är att det är svårt att springa långsamt. Med en tempo på 90 steg per minut blir farten högre även om man inte skjuter ifrån hårt. Jag beslöt snabbt att ändra min strategi och förbättra tekniken istället för att hålla ett jämnt tempo. Jag kunde lätt springa 400 m med den nya tekniken på en för mig bra tid. Sen gick jag tills pulsen hade gått ner och sprang igen. På slutet kunde jag spring snabbare och jag började känna potentialen för metoden. Tidigare brukade jag springa långsammare och långsammare vid intervallträning.

    Min tränare förutsåg att jag skulle kunna springa 5 km på 17-18 minuter; nu springer jag på 22 minuter under tävling som bäst (och är helt slut efteråt). 17 minuter är verkligen snabbt för en medelålders tvåbarnsfar med ett stillasittande jobb. Det skulle föra mig till National Class, i den åldersbaserade omräkningen av resultat. Den tiden kommer inte att komma nästa vecka precis, men jag ska försöka. Det är bra att ha ett mål, om än extremt högt satt.

    Pose

    Pose är en kommersialiserat system, man ska köpa DVD och träningshjälpmedel, så det är inte så lätt att hitta användbar gratisinformation. Men det här är en bra  länk som introduktion.

    Det är typiskt att uppmärksamheten kommer från Triathlonidrottare. Men de måste hålla igång tre sporter (simning, cyckling och löpning) och behöver träna så effektivt som möjligt. En professionell triathlete kan naturligtvis få in alla sporterna varje dag, men inte en amatör med familj. Speciellt viktig är löpningen eftersom det är den sista delen av en triathlon.

    Tränare

    Min första tvåtimmarssession som var mycket lärorik. Grunden är teknisk löparträning, inte att öva upp flåset (även om mitt flås är helt ok). Min tränare tror på en modifierad Pose metod, där man utgår från enkla mekaniska observationer: man ska inte bromsa sin fart genom fel fotisättning, och man ska underlätta löpandet så mycket som möjligt för att undvika skador.


    Grundidén med Pose är att man lutar sig frammåt, nästan faller framåt, för att få fart och benrörelserna kommer naturligt och driver kroppen. En konsekvens av att luta sig frammåt är att man måste öka frekvensen på fotnedsättningen, upp till 100 steg per minut (per ben). Jag har testat det tidigare efter att bara ha läst om Pose, men jag är nu övertygad om att det måste fungera så, i alla fall grundidén. Ett övertygande skäl är att världens främsta marathonlöpare verkar göra precis så.





    Coach Potato

    Min favoritsysselsättning som barn var att sitta inne och läsa. Jag började inte springa förrän 1997, då jag var 35; det var mycket anspråkslöst, kanske en halvmil i veckan först. När min bror och pappa fick hjärtattack förstod jag att någonting radikalt måste göras och jag ökade träningsmängden. Sen kom barnen och jag tog en paus igen. Men sedan drygt ett år är jag tillbaka och har just börjat arbeta med en tränare.

    Den viktigaste motivationen jag haft är tävlingar: 1999 beslöt jag mig för att springa en halvmarathon. Jag tränade i ett gym på threadmill, men genomförde loppet om än på dålig tid (2:30, tror jag). Följande år sprang jag snabbare och året därpå sprang jag under två timmar.
    Hälsoblogg