fredag 24 december 2010

Salt

I dagens DN finns det en fin artikel om saltets negativa inverkan på hälsan. Jag har inga medicinska kunskaper, men jag håller med artikelförfattarna grundat på egna erfarenheter: Jag har själv dragit ner på saltet de senaste fem åren och mitt blodtryck har fallit rejält (90/50). Jag tränar mer förstås, så det bidrar säkert, men jag ser inga som helst negativa effekter av mindre salt.

Vi saltar ingen mat hemma. Inget salt i pastavattnet, eller något annat, med hembakat bröd som enda undantag (fast med halva mängden mot vad det står i receptet). När vi började smakade all mat ganska trist, men man vande sig. Nu är det tvärtom. Färdiglagad mat smakar alldeles för salt.

Tidigare i år tog jag en rutin-checkup med alla tänkbara blodprover och saltnivån låg precis rätt, trots att jag då hade tränat och tävlat i mycket varmt väder, upp till 30C, och bara druckit små mängder träningsdryck. För mig var det alltså svårt att få saltbrist.

Det är troligt att det finns ytterligare en fördel: genom att salt restaurangmat inte smakar bra, äter vi mindre ute och när vi äter ute äter vi bättre (ingen pommes frites längre).

2 kommentarer:

  1. Både Staffan Lindeberg & Göran Burenhult menar att man kan skippa saltet. Lindeberg själv skrev nånstans att han sänkte från blodtrycket från 115 till 95 när övergav saltet.

    Att testa lär inte skada. Men hur var ditt blodtryck innan?

    SvaraRadera
  2. 110/74, met är svårt att dra några bestämda slutsatser efter bara två läkarbesök. Det var olika sköterskor och olika tider på dagen.

    Om jag inte minns fel har jag haft högre blodtryck tidigare.

    Idag hade vi en grönsaksgratäng till middag och jag tycke att det var mycket salt, men det enda saltet var två teskedar sojasås. Salt finns i nästan alla industriproducerade matprodukter, från ketchup till sylt, så jag är inte orolig att få för lite. Och skulle jag få saltunderskott, skulle jag nog känna behovet av att äta en påse chips eller en salt sill.

    SvaraRadera

Hälsoblogg