lördag 14 juli 2012

3000 m hinder

Här är en länk till en både underhållande och lärorik video om hinderlöpning. Ofta kan man få en ökad förståelse och uppskattning av en sport om man försökt utöva den själv. I det här fallet lär man sig en hel del av den hoppotränade (men löptränade) journalisten.


torsdag 12 juli 2012

Nemesis

Jag läste den här artikeln för några månader sen när den publicerades i tidskriften Triathlete. Nu finns den tillgänglig online.

Det är en betraktelse av en professionell triathlete som beslöt sig för att träna simning med ungdomslaget och fann sig själv spöad av en 14-årig flicka vid varje träningspass. Han kom att kalla henne Nemesis.

Bara några veckor efter jag läst den upplevde jag något liknande: några hundra meter från mållinjen i ett litet 5km lopp blev jag omsprungen av en liten 13-årig flicka. Det är verkligen inte vanligt att så unga flickor springer så fort, 1km ja, men sällan 5km. Att bli omsprungen av 17-åringar det är helt ok. De ska springa fortare än medelålders män. Men 13-åringar?

Men jag återhämtade mig och fick självförtroendet tillbala. Läxan är tydlig: underskatta aldrig en motståndare om än aldrig så liten.

Men simning är annorlunda. Börjar man tidigt med riktig träning bör man kunna slå de äldre som inte fått den möjligheten. Jag väntar bara på att min 8-åriga dotter ska slå mig på 100m frisim. På pappret gör hon det redan, men det är med tävlingsstart och i 25 yardsbassäng mot min tid i en 50m pool med start i vattnet och egen tajmning.

måndag 9 juli 2012

Taskig karma

Igår morse bestämde jag mig för att byta tävlingsmoment från triathlon till duathlon. Jag var trött på att simma långsamt och ville ha lite racing action. Det var ett misstag.

Men ett felaktivt vägval på den svåra skogsstigen gjorde att den första löpningen istället för 3km blev 10km. När jag insåg att jag sprungit vilse beslöt jag mig för att ta mig i mål och bryta. Men då jag inte blev diskad, trots att jag var sist och inte hade följt banan, beslöt jag mig för att cykla för att få en rejäl träningsrunda. Jag såg inte en enda cyklist på hela vägen och tog mig i mål efter ett ganska långsamt tempo. Dels var jag trött och dels var jag tvungen att stanna för cykelmekning då kedjan hoppade av i en backe. Så jag beslöt mig för att bryta efter cyklingen. Men när jag kom fram såg jag flera som just hade startat den sista 8km löpningen, så jag fullföljde loppet. Det var lättare att springa andra gången. Tempot var lägre och jag hade ingen press på mig. Dessutom kom jag inte sist, men nästan. Det finns värre saker i livet än att komma in bland de sista där ingenting mer står på spel än äran.

Det blev 17km löpningen istället för 11 (plus 23 km cykling) på en mycket tuff skogsbana och ett oerhört effektivt träningspass. Det blev en fin dag trots allt.
Hälsoblogg