Glad ändå

Efter 16km tävlingen för två veckor sen fick jag ont i knät, så ont att jag nästan gick till läkare. Jag haltade även jag gick. Jag trodde jag hade en riktig skada på ett ledband, men det var nog bara en släng av tendonitis. Men efter en vecka blev det bättre och nu skulle jag nog kunna spring igen. Det är bara det att jag inte vill. Det totala avbrottet från löpningen har gjort att min cykelform förbättrats markant, från en FTP på 200W till 221W. Dessutom har jag återupptäckt simtekniken Total Immersion, alltså simma helt avslappnat utan onödiga rörelser och med total fokus på att undvika vattenmotståndet. Häromveckan simmade jag 1200m utan att stanna och utan att känna den minsta trötthet. Det gick inte speciellt fort, men min form var fin hela vägen och jag slutade eftersom jag var uttråkad. Den bästa beskrivningen jag läst är den här, om Tim Ferriss som från att ha varit rädd för vattnet nu simmar obehindrat.

Det är svårt att hålla igång alla tre momenten i triathlon samtidigt, men två går utmärkt och kompletterar varandra.