Löpartakt

Jag har skrivit om löpartakt (cadence) tidigare, bland annat om mina egna försök att öka takten till 180 steg per minut. Jag har lyckats ganska bra, i alla fall på tävlingar (jag har en fotpod som räknar ut farten när jag springer inomhus, men även takten).

Jag läste just två blogginlägg som tar en ny titt på rekommendationen av hålla den takten (argumenten är ju att det blir mindre rörelse i höjdled om stegen kommer snabbare och att skaderisken då minskar):

Sciencebasedrunning har kalylerat takten för några elitlöpare och fann att den är konstant, oberoende av hastigheten. Det är mycket intressant.

Sweatscience ifrågasätter om eliten håller den höga takten även under träning. Min tränare (som jag inte träffat på länge nu; det är ganska dyrt) ville att jag skulle hålla samma höga takt även under en lätt jogg, vilket jag hade och fortfarande har svårt att göra. En långsam träningsjogg med hög takt innebär ju bara att stegen blir kortare och att man inte sträcker ut benen vid frånskjutet.

Uppdatering: Sweatscience hittade ett videoklipp som stöder tesen att även snabba löpare har en låg take när de springer långsamt. Det är ingen vetenskaplig undersökning, förstås, men intressant i alla fall.

Usain Bolt och oss vanliga

Den här artikeln handlar om vad som skiljer en löpare som Usain Bolt från amatörer: det är inte frågan om löpartakt (antalet steg per minut) utan kontakttiden med med marken och kraften i steget. Det kan säkert vara ett av skälen till att intervallträning är så effektivt. Man ger järnet under perioder och lär sig använda mer kraft i stegen.

Löpartakt

Min tränare vill att jag ökar min löpartakt (antal steg per minut) till 90 (180 för båda fötterna) oavsett fart. 90 under en 5k tävling är inte så svårt, men jag tycker det är besvärligt i låga farter och har börjat ifrågasätta logiken.

Jag läste just ett inlägg som också ifrågasätter den ständigt höga takten. Kärnan i den långa texten är följande stycke.

Where we go wrong is in the logic that the stride rate increase is the key. No, it’s not. It’s the elimination of the overstriding. Using the cue to increase stride rate is a way for coaches/runners to reduce the heel striking overstride.

Jag håller med. Den centrala punkten är den uppbromsning som sker när man sätter ner foten för långt framför kroppens tyngpunkt (overstriding). Men jag tror min tränare har rätt så tillvida att man måste vänja kroppen vid högre löptakt även under lätt träning, för att förbättra tävlingsfarten. Det är ett pedagogiskt hjälpmedel.

Här är en tidigare artikel om löpform.