Kvantitet mot kvalitet

I den här artikeln av Jeff Gaudette diskuteras det nu urgamla problemet om kvalitet mot kvantitet: att springa mycket eller att springa lite men intensivt.

Författarens slutsats är att det gamla tänkandet från 1960-talet som utvecklades av Arthur Lydiard fortfarande gäller: bygg upp en bas genom hög träningsmängd. Metoden från 1980-talet där vetenskapliga metoder som mätningar av VO2 dominerade visade sig inte hålla i längden. Gaudette är till och med kritisk till Tabata-metoden och CrossFit Endurance.

Jag tror han har rätt om målet är att utveckla elitlöpare. Men för oss medelålders motionärer/elitmotionärer behövs crossträningen. Som jag skrivit tidigare, CrossFit Endurance mål har aldrig varit eliten utan att utveckla en allsidig styrka.

Beträffande Taba så fungerar det bäst i början. Jag har inte känt något behov av Tabata-löpintervaller på länge nu. Men det kändes utmärkt när jag började.

The Critique of Crossfit and Crossfit Endurance: A brief response to Steve Magness

Criticizing Crossfit and Crossfit Endurance based on what their respective founders, Greg Glassman and Brian MacKenzie, have claimed is like shooting fish in a barrel. They are both extremely (over)confident, and what they say can't always be verified.

Steve Magness recent blogpost does just that, finding flaws with CF and CFE based on some of the lofty claims, and, as it seems, some personal issues with one crossfitter.

Although CF has quite a few sect-like features (the ten-commandments-like list of skills, its corporate, top-to-bottom organization, and energetic group of followers), in a CF box, it is about an eclectic set of exercises, independent from CrossFit Corp, and a large number of success stories. The inspiration comes from olympic weightlifting, powerlifting, gymnastics, strong-man competitions, rowing, triathlon... Indeed, the devotion to the program comes from somewhere.

To state the obvious, CF exercises are not new, and no one has claimed so. Tabata running on treadmill, in one CFE rendition is simply intense hill intervals, and the general approach to sports-specific training resembles the Furman Institute of Running and Scientific Training, a method that emphasizes three quality running sessions per week, and cross training for three more days. Enamait Ross keeps showing fascinating video clips from pretty unusual training traditions, such as this one on Greco-Roman wrestling in the Soviet Union, traditions with a lot of similarities to CF.

Although Brian MacKenzie doesn't it make it clear, CFE would not be the preferred training method for elite triathletes. But anecdotal evidence (the video presents CFE as a time saver for athletes who appreciate family life) suggest that it may work for some age groupers even for an IronMan. The winner of the CrossFit games in 2011, Annie Mist þórisdóttir, finished the quite hilly and demanding 55k Laugavegur Ultramarathon in seven hours without the typical ultramarathon training. But herein lies the issue, there are no major studies on the effect of CF and CFE, it's all anecdotal.

Intervallträning

Intervallträning, det verkar alltid handla om intervallträning.

I den här bloggen diskuteras intervallträning (och i flera kommande avsnitt) som helt avgörande för resultatet, om man är vältränad det vill säga. Bloggen refererar till följande vetenskapliga artikel (som inte är gratis i sin helhet, om man inte har tillgång till databasen).

Resultatet påminner om vad Brian Macenzie säger om CrossFit Endurance. Den höga intensiteten i CrossFit är nödvändig för att åstadkomma resultat.

Det stämmer helt med mina erfarenheter: intervaller och CrossFit tillsammans med en effektivare löpteknik har förbättrat mina resultat rejält.

Framför allt är slutsatsen av studien radikal men välkänd: kvalitet är bättre än kvantitet. Det gäller ultramaratonlöpare också. Jag hörde just en intervju med Ellie Greenwood som vann Western States 100 milelopp på under 18 timmar. Hon springer runt 100 miles i veckan, ungefär samma som en professionell maratonlöpare. Mycket för mig, men inte för ett proffs.

Crossfit endurance

Nedan finns en kort video om CrossFit Endurance. Jag har själv inspirerats av CrossFit, även om det inte blivit så mycket nu under sommaren. Mina erfarenheter är goda: intensiteten i övningarna tillsammans med styrkeaspekten utgör att utmärkt komplement till löpningen.

http://bcove.me/5z2y7r3w

Kräkas under träning

I dagens Maratonblogg finns en fråga om att ta ut sig: "Måste man rentav kräkas av ansträngning?"

Svaret är nej.

Vid nästan varje 5k tävling jag deltagit i har jag sett någon som spyr vid vägkänten mot slutet Inom CrossFit-världen anses det vara tufft att köra tills man "lägger en pizza". Det finns t.o.m. t-shirts där det står "Have you met Pukie yet?" eller "Det är inte bara fotomodeller som kräks längre", underförstått, en riktig CrossFitter bör ha tränat så hårt att Pukie har uppenbarat sig.

Men det är inte bra att kräkas. Den här välunderbyggda artikeln från just en CrossFit sajt beskriver väl de i vissa fall kroniska problem som kräkningar kan resultera i. Några några kommentarer från texten:

Damage of the lower esophageal sphincter muscle leads to reflux and consistent irritation of the esophagus leads to at least inflammation and at worst esophageal ulcers.

These symptoms can be severely and even critically compounded when hot weather and dehydration are thrown into the mix.

Om man vill lära sig att ta ut sig är många korta intervaller utmärkta, och backar förstås. Min favorit bland CrossFit Endurance övningarna är fortfarande "Löparband Tabata".

Men det är utan tvekan så att träning och tävling är en svår balansgång mellan att jobba tillräckligt hårt, men inte så hårt att man skadar sig: alltså springa så hårt man nästan spyr men inte gå över gränsen.

Inom CrossFit finns även en risk för livshotande skador, framför allt genom rhabdomyolysis, då muskelfibrer bryts ner och hamnar i blodomloppet och kräver dialys. Men det är en annan historia. Här finns en utmärkt artikel som varnar för följderna.

Crossfit och rehab

I Expressen finns det en artikel idag om CrossFit som hjälp för att komma tillbaka efter ett diskbråck.

Jag är ingen läkare, men just bålstabiliteten har förbättrats enormt för mig efter bara ett par månaders CrossFit träning, och jag tränar inte ens CrossFit som man ska (med planerade WOD, Workout of the Day, och mycket viktträning) i ett CrossFit gym (jag har inte tillgång till ett sådant gym). Jag utgår från de enklare men fortfarande mycket intensiva kroppsviktsövningar, speciellt CrossFit Endurance övningar. Jag gillar box jumps, pull-ups, armhävningar, dips, hopprep, och även roddmaskin, den enda maskinen som används i traditionell CrossFit. Även min löpträning går betydligt bättre efter att jag började med CrossFit.

Och som det står i artikeln, CrossFit är funktionell träning som ska hjälpa en klara livets fysiska påfrestningar. Jag tycker det stämmar. Jag har färre problem och rädsla för tynga lyft och känner mig mer energisk. Den funktionella träningen verkar ha gett mig ökad flexibilitet, jag känner mig inte så stel som när jag bara löptränade.

Min senaste favoritövning är Burpee-Pull-up kombinationen. Men jag gör 10 reps eller så, inte 100.