Jag läste den här artikeln för några månader sen när den publicerades i tidskriften Triathlete. Nu finns den tillgänglig online.
Det är en betraktelse av en professionell triathlete som beslöt sig för att träna simning med ungdomslaget och fann sig själv spöad av en 14-årig flicka vid varje träningspass. Han kom att kalla henne Nemesis.
Bara några veckor efter jag läst den upplevde jag något liknande: några hundra meter från mållinjen i ett litet 5km lopp blev jag omsprungen av en liten 13-årig flicka. Det är verkligen inte vanligt att så unga flickor springer så fort, 1km ja, men sällan 5km. Att bli omsprungen av 17-åringar det är helt ok. De ska springa fortare än medelålders män. Men 13-åringar?
Men jag återhämtade mig och fick självförtroendet tillbala. Läxan är tydlig: underskatta aldrig en motståndare om än aldrig så liten.
Men simning är annorlunda. Börjar man tidigt med riktig träning bör man kunna slå de äldre som inte fått den möjligheten. Jag väntar bara på att min 8-åriga dotter ska slå mig på 100m frisim. På pappret gör hon det redan, men det är med tävlingsstart och i 25 yardsbassäng mot min tid i en 50m pool med start i vattnet och egen tajmning.
Visar inlägg med etikett triathlon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett triathlon. Visa alla inlägg
torsdag 12 juli 2012
söndag 17 juni 2012
Sprint Triathlon
Idag blev det en normal sprint triathlon, alltså i stort sett halv distans jämfört med olympisk tri, 750m, 23km, 5km (jag vet inte riktigt varför cykeldistansen inte var 20km), på plant underlag. Det är bra att ha en måttstock så jag kan jämföra med andra lopp (förra veckans tävling hade ganska egendomliga distanser, 800m, 26km, 8km).
Det kändes bra förutom problem med cykelskorna som inte vill fastna, men tempot på cykeln var det högsta jag någonsin hållit och löptiden bara runt 30s långsammare än mitt senaste 5k lopp.
Samma sak hände igen som för en vecka sedan. Jag var bland de sista ur vattnet ur min grupp (och passerades av några från den senare startgruppen), och därmed kunde jag passera en stor mängd cyklister och löpare. Jag blev bara omkörd av tre cyklister i elitgruppen som kom från den olympiska distansen. Tiderna visar att jag kan förbättra mig på framför allt simning och T2: 18:14 – 1:30 – 42:18 – 1:52 – 23:09, vilket blev en sluttid på 1:27:04. Till mitt försvar bör dock nämnas att simtiden inkluderar en hel del löpning, dels ut i vattnet genom en långgrund strand, och sedan upp till transition-området. Det är ingen vanlig 30 längders simning med dykstart och avspark var 25:e meter. Men jag var ganska långsam i alla fall (men nöjd; för bara tre år sedan kunde jag inte crawla 25m).
Nu dröjer det tre veckor innan nästa triathlon eller möjligen får det bli duathlon då det blir varmare och osäkrare om man får använda våtdräkt (det perpekta hjälpmedlet för oss dåliga simmare). Träningen kommer att bli: tre eller fyra löppass i veckan, tre cykelpass mest inomhus på trainern för det är så effektivt (inga trafikljus, bilar eller fotgängare i vägen), och tre simpass, mest intervaller.
söndag 10 juni 2012
Triathlondebut
Då var triathlondebuten avklarad. Jag överlevde simningen.
Eftersom det är möjligt att byta distans på tävlingsdagen, sprint-, ultrasprint-triathlon eller duathlon (arrangörerna vill av säkerhetsskäl inte ha några problem med deltagare som registrerat sig långt i förväg, men som inte känner sig i simform på tävlingsdagen). Distanserna var 800m/26km/8km för sprinten och ungefär halva för ultrasprinten.
Eftersom det var "kallt" i vattnet, runt 22 grader, vilket är tillräckligt kallt för att reglerna tillåter våtdräkt valde jag den längre distansen. Och nu vet jag att jag klarar det. Det gick inte speciellt snabbt under simningen, men jag ville hellre överleva än pressa farten. Tiden blev 22 minuter vilket är långsamt även för mig, men jag simmade inte helt rakt (p.g.a. den starka solen och ovanan med att inte ha ett svart streck i bassängbotten att följa) och det var ganska långt från stranden till tidtagningsmattan i T1, minst en minuts löpning i uppförsbacke. Tack vare min barfotalöpträning gick den biten ganska snabbt och smärtfritt.
Livräddarna, hörde jag sen, blev tvungna att plocka upp en deltagare som beskrev sig själv som maratonlöpare men något otränad beträffande simningen. Det är tydligen vanligare än man tror (se den här artikeln om farorna med simningsmomentet).
Men jag hade anledningar att ta det lugnt: Jag var första gången jag simmade så långt i en sjö och utan att stanna, eller kunna skjuta ifrån från bassängkanten. Det var också första gången jag simmade i våtdräkt (jag kunde inte testa den i poolen då gummit inte mår bra av klor). Det var ungefär som jag tänkt mig. Att simma i våtdräkt är som att använda en pull-boj, man får mycket bättre kroppshållning, högre ben och därmed mindre motstånd. Jag kände ingen klaustrofobi eller problem med att röra armarna och jag blev inte hårt sparkad eller slagen av någon medtävlande.
I fortsättningen blir det nog triathlons endast när vädret tillåter våtdräkt, i all fall tills jag har förbättrat min simteknik. Så det är bäst att passa på nu innan det blir för varmt.
Varmt var det dock på cykeln och under löpningen. Det blev uppemot 30 grader idag. Min erfarenhet från idag är att det är mycket lättare att cykla efter en simning jämfört med löpning, speciellt eftersom jag simmade med minimal benspark. Benen kändes betydligt fräschare. Medelhastigheten blev 31km/h jämfört med 22 i fjol (då jag fick punktering) trots den mycket kuperade banan. I andra lopp har jag legat strax under 30 i medelfart.
Löpningen gick som vanligt, jämt måttligt tempo p.g.a. de många backarna, ungefär lika snabbt som i fjol. Problemet är att när man byter ut sin snabbaste gren, den första löpningen, mot sin absolut långsammaste, simning, blir det inte några fina placeringar. Jag brukar sluta på prispallen i min åldergrupp i duathlon, men det kommer inte ifråga i triathlon. Däremot känns det som jag fick en bättre workout totalt.
Sluttiden blev 1:56: 22:03 1:40 50:11 1:52 41:06 (T2 gick lite för långsamt eftersom jag glömde ta av mig hjälmen innan jag började springa och fick vända tillbaka).
Om valet är bättre hälsa eller en pokal i plast väljer jag hälsan.
Eftersom det är möjligt att byta distans på tävlingsdagen, sprint-, ultrasprint-triathlon eller duathlon (arrangörerna vill av säkerhetsskäl inte ha några problem med deltagare som registrerat sig långt i förväg, men som inte känner sig i simform på tävlingsdagen). Distanserna var 800m/26km/8km för sprinten och ungefär halva för ultrasprinten.
Eftersom det var "kallt" i vattnet, runt 22 grader, vilket är tillräckligt kallt för att reglerna tillåter våtdräkt valde jag den längre distansen. Och nu vet jag att jag klarar det. Det gick inte speciellt snabbt under simningen, men jag ville hellre överleva än pressa farten. Tiden blev 22 minuter vilket är långsamt även för mig, men jag simmade inte helt rakt (p.g.a. den starka solen och ovanan med att inte ha ett svart streck i bassängbotten att följa) och det var ganska långt från stranden till tidtagningsmattan i T1, minst en minuts löpning i uppförsbacke. Tack vare min barfotalöpträning gick den biten ganska snabbt och smärtfritt.
Livräddarna, hörde jag sen, blev tvungna att plocka upp en deltagare som beskrev sig själv som maratonlöpare men något otränad beträffande simningen. Det är tydligen vanligare än man tror (se den här artikeln om farorna med simningsmomentet).
Men jag hade anledningar att ta det lugnt: Jag var första gången jag simmade så långt i en sjö och utan att stanna, eller kunna skjuta ifrån från bassängkanten. Det var också första gången jag simmade i våtdräkt (jag kunde inte testa den i poolen då gummit inte mår bra av klor). Det var ungefär som jag tänkt mig. Att simma i våtdräkt är som att använda en pull-boj, man får mycket bättre kroppshållning, högre ben och därmed mindre motstånd. Jag kände ingen klaustrofobi eller problem med att röra armarna och jag blev inte hårt sparkad eller slagen av någon medtävlande.
I fortsättningen blir det nog triathlons endast när vädret tillåter våtdräkt, i all fall tills jag har förbättrat min simteknik. Så det är bäst att passa på nu innan det blir för varmt.
Varmt var det dock på cykeln och under löpningen. Det blev uppemot 30 grader idag. Min erfarenhet från idag är att det är mycket lättare att cykla efter en simning jämfört med löpning, speciellt eftersom jag simmade med minimal benspark. Benen kändes betydligt fräschare. Medelhastigheten blev 31km/h jämfört med 22 i fjol (då jag fick punktering) trots den mycket kuperade banan. I andra lopp har jag legat strax under 30 i medelfart.
Löpningen gick som vanligt, jämt måttligt tempo p.g.a. de många backarna, ungefär lika snabbt som i fjol. Problemet är att när man byter ut sin snabbaste gren, den första löpningen, mot sin absolut långsammaste, simning, blir det inte några fina placeringar. Jag brukar sluta på prispallen i min åldergrupp i duathlon, men det kommer inte ifråga i triathlon. Däremot känns det som jag fick en bättre workout totalt.
Sluttiden blev 1:56: 22:03 1:40 50:11 1:52 41:06 (T2 gick lite för långsamt eftersom jag glömde ta av mig hjälmen innan jag började springa och fick vända tillbaka).
Om valet är bättre hälsa eller en pokal i plast väljer jag hälsan.
lördag 9 juni 2012
Lance och triathlon
Som jag och många andra tidigare förutspått, Lance Armstrongs återkomst till triathlon är mycket bra för sporten. NBC kommer att sända mer, men inte direkt, en åtta timmars tävling gör riktigt bra i direktsändning.
Själv förbereder jag min första triathlon imorgon (eller som jag säger, duathlon med bad). Fort kommer simningen inte att gå. Hoppas att det är kallt i vattnet så jag kan använda våtdräkt och därmed tjäna många minuter.
Multisport är jobbigt att förbereda prylmässigt. Jag måste använda en checklista. Vissa saker glömmer man inte, cykeln, t.ex. Men hjälmen är lätt att glömma, men utan hjälm får man inte starta, inte ens leda cykeln i T1. Andra glömda detaljer kan man överleva men kan göra tävlingen betydligt smärtsammare, som solkräm, solglasögon, simglasögon och vattenflaska.
Själv förbereder jag min första triathlon imorgon (eller som jag säger, duathlon med bad). Fort kommer simningen inte att gå. Hoppas att det är kallt i vattnet så jag kan använda våtdräkt och därmed tjäna många minuter.
Multisport är jobbigt att förbereda prylmässigt. Jag måste använda en checklista. Vissa saker glömmer man inte, cykeln, t.ex. Men hjälmen är lätt att glömma, men utan hjälm får man inte starta, inte ens leda cykeln i T1. Andra glömda detaljer kan man överleva men kan göra tävlingen betydligt smärtsammare, som solkräm, solglasögon, simglasögon och vattenflaska.
onsdag 23 maj 2012
Lance
I dagens DN finns det en suverän artikel av Martin Fransson om Lance Armstrongs återkomst till triathlonsporten. Den är lång och detaljerad och ger en hel del bakgrundsinformation om kontroverserna kring honom under och efter åren som cyklist.
Här finns en ny intervju med Armstrong efter vinsten i Florida IM 70.3 (distansen i halv-IronMan uttryckt i antalet miles) där han ger en detaljerad beskrivning om sitt kaloriintag under loppet.
En sak är säker, hans seger i Florida är mycket bra för sporten.
Här finns en ny intervju med Armstrong efter vinsten i Florida IM 70.3 (distansen i halv-IronMan uttryckt i antalet miles) där han ger en detaljerad beskrivning om sitt kaloriintag under loppet.
En sak är säker, hans seger i Florida är mycket bra för sporten.
lördag 28 januari 2012
Triathlon lingo
Den här videon kommer ganska nära sanningen. De tre delmomenten kombinerat med en mängd träningstekniker och prylar gör att det finns mycket att tala om:
måndag 19 december 2011
IronMan Sweden
Efter att glädjevågorna lagt sig över beskedet att Kalmars triathlon får IronMan status kan det vara värt att reflektera.
Men först ett klargörande: jag är en stor IronMan fan och tittar på tävlar live från datorn, men jag kommer aldrig själv att delta i ett sånt långt lopp (om inte annat för att jag inte kan simma så långt).
Jag tror att konsekvenserna kan komma att bli stora för sporten. Men först några nackdelar (som Jonas Colting redan påpekat). Det kommer att bi mycket dyrare. IronMan organisationen är inte en ideell förening (även om de donerar pengar till välgörande ändamål då och då). Det kommer också att bli svårare att komma med (IM Arizona sålde slut för tävlingen 2012 redan under första dan registreringen öppnades).
Men fördelarna överväger: sporten kommer att få betydligt större uppmärksamhet i svenska media och nivån på loppet kommer att höjas genom antalet internationella deltagarna som tävlar om kvalplatserna till världsmästerskapet IronMan Hawaii, det stora målet för de flesta. Loppet har så här långt i stort sett endast varit en svensk angelägenhet, men de utländska deltagaran kan verkligen ge sporten en inspirationsinjektion.
Eftersom loppet är det enda på IronMan eller långdistans i Sverige kommer det att bli trångt, men om sporten får det uppsving man kan förvänta sig tillkommer säkert nya tävlingar, om än inte 2012.
Men först ett klargörande: jag är en stor IronMan fan och tittar på tävlar live från datorn, men jag kommer aldrig själv att delta i ett sånt långt lopp (om inte annat för att jag inte kan simma så långt).
Jag tror att konsekvenserna kan komma att bli stora för sporten. Men först några nackdelar (som Jonas Colting redan påpekat). Det kommer att bi mycket dyrare. IronMan organisationen är inte en ideell förening (även om de donerar pengar till välgörande ändamål då och då). Det kommer också att bli svårare att komma med (IM Arizona sålde slut för tävlingen 2012 redan under första dan registreringen öppnades).
Men fördelarna överväger: sporten kommer att få betydligt större uppmärksamhet i svenska media och nivån på loppet kommer att höjas genom antalet internationella deltagarna som tävlar om kvalplatserna till världsmästerskapet IronMan Hawaii, det stora målet för de flesta. Loppet har så här långt i stort sett endast varit en svensk angelägenhet, men de utländska deltagaran kan verkligen ge sporten en inspirationsinjektion.
Eftersom loppet är det enda på IronMan eller långdistans i Sverige kommer det att bli trångt, men om sporten får det uppsving man kan förvänta sig tillkommer säkert nya tävlingar, om än inte 2012.
onsdag 30 november 2011
Brick workout
Varför har jag inte tänkt på det? När man gör en brick workout (kombinerar två eller flera moment i en triathlon, speciellt cykel till löpning), byter i alla fall jag bara en gång mellan varje moment. Här är dock en version som gör att verkligen får in den tunga cykel-löpningsövergången.
30-minute warm-up on the bike
10 minutes of running
10 minutes of cycling
10 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
20-minute cool down on the bike.
30-minute warm-up on the bike
10 minutes of running
10 minutes of cycling
10 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
10 minutes of cycling
5 minutes of running
20-minute cool down on the bike.
lördag 12 november 2011
Triathlon i Kenya
Varför finns det inga Kenyanska triathleter? Den här texten (där även Lisa Nordén intervjuas) förklarar det väl: få pooler, men framför allt saknas intresset och traditionen (på samma sätt som man knappast spelar amerikansk fotboll i Sverige eller bandy i USA).
fredag 21 oktober 2011
Triathlon från början
Den här artikeln diskuterar hur man kan få yngre college-studenter intresserade av triathlon och vad det krävs för att börja: Framför allt talang i simning, men även löpning. Här är några av skälen till att de inte är intresserade av cycklingstalang på den här nivån:
1) Many collegiate recruits don’t own a bike, or if they do, the quality of it would be of such a variance between athletes that it would be hard to compare them apples to apples.
4) Cycling of the three disciplines is the least skills specific. With an engine developed from the swim or run, which are much harder for anyone to pick up at the elite level, we believe we can train them to think and ride like a cyclist.
5) None of our Olympians have come from a pure cycling background.
8) As a side note, I have found so far that swimmers pick up the bike more quickly than runners. The emphasis on the kick in the pool, as well as power off the walls, already gives them an edge over runners and their skinny legs.
1) Many collegiate recruits don’t own a bike, or if they do, the quality of it would be of such a variance between athletes that it would be hard to compare them apples to apples.
4) Cycling of the three disciplines is the least skills specific. With an engine developed from the swim or run, which are much harder for anyone to pick up at the elite level, we believe we can train them to think and ride like a cyclist.
5) None of our Olympians have come from a pure cycling background.
8) As a side note, I have found so far that swimmers pick up the bike more quickly than runners. The emphasis on the kick in the pool, as well as power off the walls, already gives them an edge over runners and their skinny legs.
onsdag 17 augusti 2011
Simning och triathlon
Hempa10 kommenterade just att jag skriver om duathlon. Skälet att det inte har blivit några triathlontävlingar är min simförmåga. En olympisk distans kräver 1500m simning, vilket jag nog skulle kunna klara i en pool med lite vila då och då, men inte med 50 andra i öppet vatten och vågor. Dessutom har det varit så varmt den här sommaren att våtdräkt inte varit tillåten, ett verktyg som skulle hjälpa mig att hålla underkroppen i horisontellt läge och därmed simma betydligt effektivare.
Efter två dödsfall i New Yorks triathlon, olympisk distans, för några veckor sedan kom den här artikeln. Det är alltså riktigt farligt att delta i en triathlontävlings simmoment (cycklingen är helt ofarlig heller, som skrev om tidigare) om man inte klarar stressen av att bli sparkad, tappa simglasögonen eller få kallsupar med saltvatten.
Efter två dödsfall i New Yorks triathlon, olympisk distans, för några veckor sedan kom den här artikeln. Det är alltså riktigt farligt att delta i en triathlontävlings simmoment (cycklingen är helt ofarlig heller, som skrev om tidigare) om man inte klarar stressen av att bli sparkad, tappa simglasögonen eller få kallsupar med saltvatten.
fredag 4 mars 2011
Crossfit Endurance Ironman
Jag är inte helt övertygad om att CrossFit fungerar för längre distanser, men det är i alla fall intressant att studera.
De medverkandena i den här videon, bland andra CrossFit Endurance grundare Brian MacKenzie, uttrycker tydligt att det inte fungerar för världseliten, men för amatörtriathleter som vill träna lite mindre.
De medverkandena i den här videon, bland andra CrossFit Endurance grundare Brian MacKenzie, uttrycker tydligt att det inte fungerar för världseliten, men för amatörtriathleter som vill träna lite mindre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
