IronMan

Nej, det blir aldrig en IronMan för mig, det är jag absolut nästan säker på. Dels simmar jag fortfarande inte tillräckligt bra för ett sånt långt lopp och dels har jag inte tid med cykelträningen, 180km kräver trots allt ganska intensiv träning, även om man inte cyklar fort.

Men i det nya numret av Triathlete finns det en träningsplan av Lance Watson som bara kräver tio timmar i veckan. Det är visserligen dubbel så mycket som jag tränar nu, men den stora skillnaden från det jag gör är egentligen bara att det finns ett fem- eller sextimmars lördagspass. Ofta består det av ett löppass som följer ett långt cykelpass. En typisk vecka delar upp de fyra (!) passen i 1:30 simning, 6:00 cykling och 2:30 löpning. Intensiteten på passen bygger på procent av Lactate Threshold. För tillfället simmar jag något mindre, springer mer, men cyklar betydligt mindre. Det borde man klara av, om det är ok med familjen. Det blir ingen rekordtid med så lite träning förstås, men en bra bit under maxtiden enligt författaren.

Men jag känner inte riktigt för distansen än. Det är inte läge att drömma om en IM innan man har klarat en olympisk distans. Och en halv IM borde inte vara helt omöjligt.

Trendig, jag?

Det kanske är första gången jag är i harmoni med en näringslivstrend: triathlon och långdistanslöpning är inne, snarare än golf och segling.

I den här artikeln pratar Roburs VD Thomas Eriksson om sin träning. Två marathons och två IronMan kommer det att bli i år. Om jag hittat rätt Thomas Eriksson, så genomförde han Kalmar Triathlon på 10:28 år 2010, vilket är mycket bra för en medelålders amatör. Ett annat exempel på någon i näringslivet som genomför intensiv IronMan-träning skrev jag om för en dryg vecka sen.

Den här trenden, om det nu är en trend, går emot åldersfixeringen där bara de riktigt unga duger. De bästa professionella IronMan-utövarna är över 30, många triathleter är över 50 och även 60.

Jag har själv sett anställningsansökningar som tar med marathonresultat. Först tyckte jag det löjligt, men nu uppskattar jag det, av samma skäl som Eriksson uttryckte det:

Ser man sig omkring i branschkretsar märker man att många högt uppsatta är jäkligt fit. Mycket av det jag jobbar med i träningen kan jag applicera till arbetslivet. Som vikten av disciplin, att jobba mot mål och delmål och att ha tålamod. Den som tar sig genom ett Ironman är ingen som ger upp om det tar emot lite grann. Varken i löparspåret eller i karriären.

Jag börjar bli lite sugen på en IronMan, men distansen måste byggas upp gradvis. Problemet är ju simningen för mig, så även om en olympisk distans är svår. Men steget från Olympisk till Halv IronMan är sen inte så stort, bara 1,5k simning för olympisk och 1,93 för halvan. I fjol fick jag smak för marathondistansen. Från att ha trivts så bra med halvmaradistansen beslöt jag mig för att springa en mara och det var inga problem varken före, efter eller under. Så ingenting är omöjligt.

Det är glädjande att något så enkelt som långdistanslöpning värderas högre än segelbåtar och vältrimmade golfbanor. Triathlon är en dyr sport, men kommer ändå sällan i närheten av golf och segling, såvida man inte köper de dyraste prylarna (som en cykel för 50k eller våtdräkt för 10k).

IronMan träning

Den här artikeln publicerades för ett år sen och fick en hel del uppmärksamhet.

Det är något speciellt med triathlonträning som jag börjar märka själv nu när jag har börjat med regelbunden simträning. Förut räckte det att löpträna och cyklingen fick gå som det gick. Men nu känner jag pressen att träna rationellt i alla tre delmomenten.

Men att träna med samma intensitet och frekvens som mannen i artikeln, det gör jag aldrig.

IronMan Sweden

Efter att glädjevågorna lagt sig över beskedet att Kalmars triathlon får IronMan status kan det vara värt att reflektera.

Men först ett klargörande: jag är en stor IronMan fan och tittar på tävlar live från datorn, men jag kommer aldrig själv att delta i ett sånt långt lopp (om inte annat för att jag inte kan simma så långt).

Jag tror att konsekvenserna kan komma att bli stora för sporten. Men först några nackdelar (som Jonas Colting redan påpekat). Det kommer att bi mycket dyrare. IronMan organisationen är inte en ideell förening (även om de donerar pengar till välgörande ändamål då och då). Det kommer också att bli svårare att komma med (IM Arizona sålde slut för tävlingen 2012 redan under första dan registreringen öppnades).

Men fördelarna överväger: sporten kommer att få betydligt större uppmärksamhet i svenska media och nivån på loppet kommer att höjas genom antalet internationella deltagarna som tävlar om kvalplatserna till världsmästerskapet IronMan Hawaii, det stora målet för de flesta. Loppet har så här långt i stort sett endast varit en svensk angelägenhet, men de utländska deltagaran kan verkligen ge sporten en inspirationsinjektion.

Eftersom loppet är det enda på IronMan eller långdistans i Sverige kommer det att bli trångt, men om sporten får det uppsving man kan förvänta sig tillkommer säkert nya tävlingar, om än inte 2012.

Crossfit Endurance Ironman

Jag är inte helt övertygad om att CrossFit fungerar för längre distanser, men det är i alla fall intressant att studera.

De medverkandena i den här videon, bland andra CrossFit Endurance grundare Brian MacKenzie, uttrycker tydligt att det inte fungerar för världseliten, men för amatörtriathleter som vill träna lite mindre.