En lyckoträff

I mitt marathonprogram stod det "Strenght" för onsdagens pass (egentligen var det tisdagens, men jag tog en vilodag då istället). Det betyder inte styrketräning utan att springa något snabbare än marathontempo. Jag är inte så auktoritetsbunden så jag följer allt som står. Eftersom jag var på jobbet blev det ett pass på 400m banan under lunchen, och det visade sig bli ett riktigt bra och hårt pass, trots att det blev helt improviserat.

Efter uppvärmning med roddmaskin, sprang jag den dryga kilometern till idrottsplatsen, sen blev det intervaller:

800m 4:35
kort joggvila

1km 4:54

kort joggvila

400m 1:28

kort joggvila

1600m 7:15

kort joggvila

400m 1:32

kort joggvila

3x800 utan vila 3:54, 4:14, 4:15

kort joggvila

500m 2:51

några klättringar i trapporna på fotbollsarenan på vägen tillbaka

långsam jogg tillbaka

några crossfitövningar i gymmet: dips, pullups

Vad jag märkte, och aldrig har märkt förut fast det är ganska självklart: efter första 400m intervallet i ett tempo som är ganska snabbt för mig (jag tror faktiskt inte jag skulle kunna springa mer än kanske 15-20s snabbare om det vore en 400m tävling) kändes de efterföljande 1600m mycket enkla. Tempot hölls mellan 4:26 och 4:41; inte supersnabbt, men betydligt snabbare än mitt nya målmarathontempo på 5:20; och det kändes lika lätt som mina tidigare 5:20 workouts veckan innan. Och idag sprang jag 14km i marathontempo och det kändes relativt lätt, trots att det var bortåt 30 grader varmt.

Jag vet inte riktigt vad lärdomen är: intervaller är bra, våga improvisera, hög fart kan stimulera till konstant lägre fart? Eller det kanske är så enkelt att jag är i hyfsad form.