Jag vill dock påpeka att jag inte någonstans påstår att det är min personliga åsikt att man INTE ska springa på framfoten. Jag förklarar detta några rader ner där jag skriver "Ni förstår var jag vill komma. Det finns alltid två sidor på ett mynt." Jag lyfter alltså bara fram två olia åsikter, som brukar föras fram i den här diskussionen.Det finns givetvis två eller betydligt fler sidor på varje vetenskaplig teori är nytt rön. Men det finns inte nödvändigtvis flera likvärdiga och sanna synpunkter. Att det är jobbigt att sätta ner mellanfoten när man joggar långsamt betyder inte att det är fel att göra det vid högre tempo. Det är ingen invänding mot påståendet att mellanfotsnedsättning ger högre fart.
Själv lägger jag massor av tid på löpskolning, är väldigt noga med både hållning och stegfrekvens, och landar på mellanfoten när jag springer, förutsatt att tempot är det rätta. Att springa på framfoten i jogg-tempo känns däremot väldigt onaturligt.
Att påstå att det finns absoluta sanningar är däremot inte korrekt av dig, i så fall skulle vi fortfarande tro att jorden är platt, att alla planeter cirkulerar kring jorden och att man kan få smalare midja av att göra situps. Forskningen går framåt och ger oss nya "sanningar".
Jo, det finns sanningar: hälnedsättning bromsar farten (vi behöver gå in på Newtons lag för att förklara det). Kan man kompensera för det? Ja, genom att jobba hårdare och förbruka mer energi. Det går alldeles utmärkt i korta lopp. Men det gör inte påståendet om bromseffekten falskt. Det är en sanning, och en sanning så gott som alla elitlångdistanslöpare har upptäckt.
Forskningen går framåt. Därför förespråkar jag löpartekniker som utgår från den senaste forskningen. Men Newtons lagar kommer vi inte ifrån. Vi måste arbeta med de begränsingar som människor har och de förutsättningar som finns på jorden.
Har Alberto Salazar sista ordet (se videon från igår)? Naturligtvis inte. Men just nu är hans träningsteorier mycket övertygande. De kanske kommer att stå ett tag.
