måndag 8 november 2010

Sanningar, en gång till

Jag ska förydliga mitt tidigare inlägg om sanningar. Jag fick följande kommentar (lätt förkortad):

Jag vill dock påpeka att jag inte någonstans påstår att det är min personliga åsikt att man INTE ska springa på framfoten. Jag förklarar detta några rader ner där jag skriver "Ni förstår var jag vill komma. Det finns alltid två sidor på ett mynt." Jag lyfter alltså bara fram två olia åsikter, som brukar föras fram i den här diskussionen.

Själv lägger jag massor av tid på löpskolning, är väldigt noga med både hållning och stegfrekvens, och landar på mellanfoten när jag springer, förutsatt att tempot är det rätta. Att springa på framfoten i jogg-tempo känns däremot väldigt onaturligt.

Att påstå att det finns absoluta sanningar är däremot inte korrekt av dig, i så fall skulle vi fortfarande tro att jorden är platt, att alla planeter cirkulerar kring jorden och att man kan få smalare midja av att göra situps. Forskningen går framåt och ger oss nya "sanningar".
Det finns givetvis två eller betydligt fler sidor på varje vetenskaplig teori är nytt rön. Men det finns inte nödvändigtvis flera likvärdiga och sanna synpunkter. Att det är jobbigt att sätta ner mellanfoten när man joggar långsamt betyder inte att det är fel att göra det vid högre tempo. Det är ingen invänding mot påståendet att mellanfotsnedsättning ger högre fart.

Jo, det finns sanningar: hälnedsättning bromsar farten (vi behöver gå in på Newtons lag för att förklara det). Kan man kompensera för det? Ja, genom att jobba hårdare och förbruka mer energi. Det går alldeles utmärkt i korta lopp. Men det gör inte påståendet om bromseffekten falskt. Det är en sanning, och en sanning så gott som alla elitlångdistanslöpare har upptäckt.

Forskningen går framåt. Därför förespråkar jag löpartekniker som utgår från den senaste forskningen. Men Newtons lagar kommer vi inte ifrån. Vi måste arbeta med de begränsingar som människor har och de förutsättningar som finns på jorden.

Har Alberto Salazar sista ordet (se videon från igår)? Naturligtvis inte. Men just nu är hans träningsteorier mycket övertygande. De kanske kommer att stå ett tag.

Bildspel från NYC Marathon

Här är en länk till ett fint bildspel från NYC Marathon. Anders Szalkai finns med.

Det finns sanningar

Ett inlägg hos Fitnesscoachen påstår att det inte finns sanningar när det gäller träning i allmänhet och löpning i synnerhet.

Jag vill inte gå in på det antivetenskapliga inlägget i sin helhet, bara kommentaren
Man ska springa på framfoten, för det är naturligare för kroppen, så gjorde man innan det fanns skor. Ja, men ingen av oss levde då, evolutionen har gjort sitt även för vår fysiska styrka.

Har man inga mål med sin löpning, behöver man inte bry sig. Men om målet är att springa fortare, då bör man omvärdera sin teknik om man sätter när hälen först när man springer. Skälet är enkelt: en hälnedsättning skapar en bromsande kraft. Det är inget att diskutera, det är enkel fysik.

De som använder evolutionsargument visar bara att det inte är onaturligt att springa barfota som vi tycks tro i den industrialiserade världen (men bara sedan 70-talet då de avancerade löparskorna började utvecklas). Det går inte att springa barfota på hårt underlag med hälnedsättning, knäna fixar det inte. (Dessutom vet vi ganska mycket om hur människan utvecklats, även om "vår fysiska styrka".)

I andra inlägg på min blogg finns det gott om länkar till analyser på elitlöpares teknik, senast igår. Vill man springa fortare bör man lära av de som springer fortast.

söndag 7 november 2010

Kvalitet

Jag tittade just på min träning den senaste månaden. Den har varierat mellan 2 och 5 mil per vecka. Två mil är inte mycket, ens för en amatör som jag, men de veckorna har innehållit kvalitetsträning: fokuserad träning på tekniken. Så kommer jag att jobba i vinter också. Det blir möjligen en tävling till, en 5km den 25/11. Om jag förfinar tekniken blir det PR då också.

Mycket intressant artikel

 Jag tar den här artikeln och videon (ibland fungerar inte videon från den här sidan, men det finns en link i själva artikeln som alltid fungerar) som bevis på att jag är på rätt spår. Men vad som är slående är att även elitlöpare som Dathan Ritzenhein kan ha en ineffektiv teknik.

lördag 6 november 2010

PR halv marathon

Jag förbättrade just mitt personliga rekord på halvmarathon med ganska mycket, 12 minuter, till 1:43. Jag tror att det beror på min nya teknik (som fortfarande är långt ifrån perfekt), även om det kallare vädret gjorde det lättare att springa: jag känner mig mer avslappnad och hade inga problem att hålla ett jämt högt tempo. Jag vågade gå ut hårt. Halvmaran är ingen okänd distans längre. Jag vet jag kommer i mål.

Och, jag behövde inte manövrera runt långsammare löpare som i Stockholm halvmarathon eftersom jag blev rankad högre, så högt att det tog mindre än en minut från startskott till att jag passerade startlinjen.

De senaste rönen om fördelen med chokladmjölk som återhämtningsdryck hade nått arrangörerna som delade ut små förpackningar efter loppet.

onsdag 3 november 2010

Marathon väggen

Här är ett kort referat och länk till en räknare där man kan se hur snabbt man kan spring en marathon. Själva artikeln som referatet bygger på finns här (men det är mycket vetenskapligt).

tisdag 2 november 2010

Treadmill

Den här artikeln ger en rad fördelar med att springa på treadmill, var och en av dem är ganska uppenbar, t.ex. att får uppförbacken men slipper nedförsbacken som kan vara påfrestande på knäna eller att man tvingas hålla ett jämt tempo: sammantaget blir argumenten att använda treadmill då och då helt övertygande.

Själv använde jag treadmill i somras efter at jag hade sträckt en vadmuskel. Jag kunde inte springa ute, det gjorde för ont, men långsamt och med stor lutning, typ 10%, gick det bra på löparbandet.

lördag 30 oktober 2010

Videoanalys

Efter många bilder med vinklar och avstånd markerade (jag tror programmet heter Siliconcoach; tränaren drar bara streck och ser vinklar längder, det verkar ganska komplicerat), ser jag klart vad problemet är. Den här bilden togs under mitt första besök hos tränaren, innan jag hunnit få några råd. Det är helt klart att jag inte skjuter ifrån ordentligt och att jag sätter ner foten framför tyngdpunkten och därmed får en bromseffekt. Streckgubben anger ideal position.

Slow motion

Här är en mycket illustrativ video som visar hur en elit marathonlöpare sätter ner foten.

fredag 29 oktober 2010

New York Marathon och Haile Gebrselassie

Det här är inte mycket intressant artikel, även för mig som inte springer mer än halvmarathon. Jag hade ingen aning om att marathonlöpare kunde tjäna mycket pengar på att springa eller att någon kunde ha problem med att springa med andra (det är det som gör att jag aldrig kan komma upp i samma resultat på träning som på tävling).

torsdag 28 oktober 2010

Teknik

Idag fick jag en session med min tränare igen. Jag har aldrig sprungit med någon så bra förut, han kunde prata oavbrutet utan en flämtning. Vi sprang 7 km med snabba intervall med fokus på hög löptakt, även när vi sprang långsamt. Han vill att jag ska komma upp i 95 steg per minut, vilket känns jobbigt eftersom jag har långa ben.

Vid några av intervallen kändes allt helt rätt. Jag var helt avslappnad i axlarna, förde armbågarna bakåt och därmed skapade en slags gyroeffekt, och jag kände hur roligt det var att spring fort. Så den avslappnade känslan var det jag verkligen kunde tillgodogöra mig idag. Tekniken måste komma före antalet mil (som nu är 5 per vecka, högst).

Videoanalysen sen visade att allt har blivit bättre jämfört för tre veckor sedan. Problemet är dock att jag sätter ner hälen först, om än mindre än förut, vilket gör att farten bromsas. Det finns två positiva sidor av en dålig teknik: att jag kan springa som jag gör utan skador betyder att jag har starka ben som kan ta många Newton för många i varje steg, och framför allt, att det nu finns möjlighet till extrem förbättring.

Jag hittade en Youtube video som ligger nära det jag försöker göra. Jag är dock inte helt säker på höft och bäckenrotationen och bakbenet måste skjuta ifrån ordentligt om det ska bli någon bra fart. Dock kan det vara svårt att göra det som föreslås i videon utan att själv få se video av sig själv.




Min tränare varnade också för jag erfor för flera månader sedan: att springa barfota eller med mycket tunna skor, kan vara farligt. Jag kände i knäna hur hårt det var redan efter 100m. Men att det är nyttligt eftersom hälnedsättning blir omöjlig.

Dessutom sade han något som var mycket uppmuntrande, speciellt när det kommer från någon som har deltagit i flera IronMan tävlingar, inklusive Hawaii: Om man fixar simningstekniken, behöver man inte gå till poolen tre gånger i veckan.  Man vinner inte simmomentet men kommer inte sist heller. Jag ska undersöka om han har rätt.

tisdag 26 oktober 2010

Inomhussäsongen

Nu börjar snart inomhussäsongen. Jag har inga prolem med kylan, men det är inte roligt att springa i snö.

Jag bävar inför den här simträningen jag ska åta mig. Och detta är bara början, sen följer ytterligare ett tufft program. Jag uppskattar inte att plaska i klorerat vatten och titta på kakelplattor, men det är skönt efteråt. Det är som med vissa osmakliga grönsaker, det är nyttigt.

Mitt mål är att simma 800 meter snabbt för att klara en sprint triathlon och inte komma för långt efter i de övriga momenten (cykel och löpning är inga problem). Dock simmar jag långsamt och blir trött snabbt.

Men för bara två år sedan kunde jag inte ens simma 25 m i crawl. Senast jag försökte gick det i alla fall 300 m utan att jag behövde stanna.

Prylar

Det är två prylar jag önskar hade varit tillgängliga när jag var yngre: digitalkamera så jag hade tagit flera bilder och nu sluppit scanna gamla kort; och en pulsklocka som mäter fart och kan spara resultaten. (Jag tror inte det varit bra för mig att ha internet eller en mobiltelefon: det hade blivit för mycket distraktion.)

Den stora fördelen med den klocka jag använder (det råkar vara en Garmin men det finns flera andra märken som har samma funktioner) är att jag kan jämföra mina träningspass, se hur långt jag sprungit både i tid och fart. Att kunna se på en karta var man sprungit är inte så intressant en vanlig träningsvecka hemmavid, men kul när man tränar eller tävlar någon annanstans.

söndag 24 oktober 2010

Små lopp

Petra Månström sätter fingret på en viktig aspekt av löpningen: tävlingar är viktiga, men det behöver inte vara gigantiska evenemang med 10,000 deltagare eller fler.

De små loppen ger tävlingserfarenhet även om man inte går ut för fullt, och eftersom det finns så många av dem spelar det ingen roll om man är förkyld en vecka: det kommer alltid ett nytt lopp. (Det är annat om man förberer sig ett halvår för "Den stora maran".) Man träffar folk och kan testa olika strategier för tempohållning. Jag har fortfarande problem med 5km distansen, även om det är den som jag är bäst på enligt Age-Grade Calculator, då jag går ut för hårt och slaknar på slutet. Men tack vare många smålopp springer jag bättre och bättre.

Jag har också problem med min Garmin ibland. Klockorna har en egenhet, det kan kan ta tid att först hitta tillräckligt många satelliter för positionstrianguleringen. Ibland måste jag vänta i ett par minuter innan jag kan börja springa, men ibland går det direkt. Dessutom går klockan i viloläge om man inte har startat tidtagningen. Det hände mig i en tävling häromveckan. Men det finns en inställning man kan ändra så man undviker det.

lördag 23 oktober 2010

Triathlon

Eftersom jag periodvis (säsongen är över nu) även triathlontränar är en artikel som den här intressant. Som det står i  många kommentarer till artikeln, det behöver inte bli så dyrt, men det är dyrare än att bra springa och betydligt mer komplicerat. Beteckningen MAMIL (Middle Aged Men In Lycra) för såna som jag är elak, men stämmer ganska väl.

Jag gillar kommentaren att det går att vara aktiv även om man har en viss skada. Simning har liten påverkan på knän, t.ex., om man inte simmar bröstsim förstås.

PR på 10km

Det var inte många månader sedan jag trodde att jag inte kunde slå mitt  47:44 PR på 10km från åtta år sedan. På den tiden hade jag inga barn och mycket mer tid att träna. Idag gjorde jag det, visserligen bara med fyra sekunder. Men jag var inte speciellt trött efteråt och sprang för det mesta med "negative splits", dvs varje km var litte snabbare än den föregående. Och jag kunde ha sprungit fortare.

Träna smart är lösningen: fokuserade fartlekspass, lugna avslappnade pass där tekniken är viktigast, och gärna crosstraining, och mitt favoritpass, 10km med konsekvent genomförda negative splits.

fredag 22 oktober 2010

Skor

I New York Times kom just en artikel om löparskor. Det står inte mycket nytt, förutom att det inte finns några kvalitetsskillnader mellan dyrare och billigare skor samt att storleken kan variera mellan identiska skor. Det var ganska länge sedan jag var besatt av skor och läste Runners Worlds recensioner. Nu är jag bara nyfiken på att testa barfotalöpning när tävlingssäsongen är över. Jag testade för drygt ett halvår sedan, men det gjorde ont i fötter och knän efter bara 200m, men jag tror jag gjorde fel och tog för stora steg och försökte springa med tånedsättning.

torsdag 21 oktober 2010

Junk miles

Jag testade min nya framåtlutande löparstil idag, fast i ett otroligt långsamt tempo, 6 min/km. Det kändes mycket bra och avspänt, och jag kunde koncentrera mig på tekniken utan att oroa mig för att åsamka mig skador (vilket ofta händer när man lägger om stil). Jag kom ihåg en artikel jag läste för ett tag sen om Junk Miles, alltså långsamma träningspass. Fördelarna verkar vara betydande.

onsdag 20 oktober 2010

Tävlingsdjävulen

För drygt två veckor sedan sprang jag en 5km tävling. Mitt resultat kom bort i hanteringen. Men klagade, och de hittade mitt resultat.

Varför bry sig?

Det var ingen bra tävling. Jag hade just kommit över en förkylning. Det var kallt och regnigt, och jag ångrade att jag ställt upp så fort jag stod på startlinjen. Resultatet var mitt sämsta i år.

Dock lärde jag mig något om mig själv. Jag kan springa även när jag inte är i toppform. Och även om det var långsamt så var det bättre än det bästa jag gjorde i fjol. Jag lärde mig mer om att kämpa vid den här tävlingen än vid någon annan, och jag var definitivt tröttare än vid något annat 5km lopp (tröttast i mitt liv var jag efter min först halvmara då jag sprang på 2:30 i nästan 30-gradig värme, och vätskekontrollerna efter runt 15 km hade slut på vatten; men jag hade sprungit illa även om förhållandena varit perfekta eftersom jag var så otränad).

Och ett litet erkännande från arrangörerna att jag faktiskt fullföljde loppet är då inte helt fel.

Spring fortare eller lev bättre?

I del 7 av Sverige springer fanns det ett intressant inslag från elitträningen för friidrottare i Göteborg. Träningen går mycket ut på spänst i Yannick Tregaros teknikträning. Som han säger, man ska känna rekylen genom kroppen när man sätter ner foten.

Det är alldeles utmärkt för att utvecka en spänstig kropp och som utvecklar muskler i flera plan. Det gäller bara att hålla isär den vertikala rörelsen och den horisontella. Den vertikala måste man undvika vid långdistanslöpning. Rekyl-metaforen hjälper inte mig att springa snabbare (men säkert att hoppa).

Jag har en kollega som håller på med CrossFit. Jag gillar vad han säger. Teknikerna har börjat användas som en grundträning för brandmän och poliser. De behöver inte kunna springa halvmaran. De utvecklar alla muskelgrupper. Jag inser att jag måste ägna mig åt mer grundträning och CrossFit är precis vad jag skulle behöva, men inte förrän löparsäsongen är slut. Jag kan helt enkelt inte avhålla mig från att springa och speciellt nu i höstsolen när det inte är för varmt.

För att besvara frågan i rubriken: både och!

tisdag 19 oktober 2010

Varningens ord

Skador drabbar inte bara amatörer. Den här artikeln visar hur svårt det är även för proffsen att känna sina begränsningar, både Martin Lel och Robert Cheruiyot ställer in NY Marathon.

söndag 17 oktober 2010

Maxpuls?

Löparvärlden är full av equationer för att beräkna maxpuls. Här är en som anger flera olika metoder. Principen är helt fel dock: Metoderna anger säkert riktiga värden för befolkningen som helhet, men det bryr jag mig inte om. Jag vill veta vad min maxpuls är. Den råkar vara 202 (ganska högt för en 48-åring, men så är det; det har visats i labb under ett stresstest). Att utgå från en ekvation för maxpuls är lika absurt som att göra upp en hushållsbudget baserad på medelinkomsten för min åldersgrupp.

Hur ska man göra då. Här finns ett förslag. Det är ungefär vad jag gjorde i labbet. Jag brukar också nå upp till maxpuls efter ett 10km lopp, och ibland är jag nära efter ett 5km lopp. Men att nå upp till maxpuls kan vara farligt om man har hjärtproblem, och det är lätt att skada sig om man springer fort på en treadmill. Så var försiktig. I labbet hade jag elektroder på hela kroppen som kollade att hjärtat fungerade ordentligt. Och varför jag tog ett stresstest för fyra år sedan? Flera hjärtinfarkter i familjen.

Nytt Personbästa

21:52 på 5k räckte inte ens till en trejdeplats i min åldersgrupp i en liten lokal tävling med bara 131 deltagare. 45-49 åringarna är ett tuff grupp. Många börjar ta upp träningen igen på allvar när barnen blivit större eller utflugna (vilket inte är fallet för mig). Mitt nya delmål är under 20 minuter på halvmilen. Kanske inte i år, men nästa.

fredag 15 oktober 2010

Chokladmjölk

Petra Månström har hittat en studie som visar vad jag har misstänkt ett tag nu: att chokladmjölk är lika effektiv som vissa recovery drycker. För mig var det bara fråga om smak, jag dricker inte mjölk för jag står inte ut med smaken. När jag såg innehållsförteckningen i en av de här dryckerna och såg att de innehöll mjölkpulver tog jag barnens chokladmjölk efter ett hårt träningspass och det fungerar verkligen. Efter träning behöver kroppen protein för att bygga upp musklerna igen och mjölk är perfekt.

torsdag 14 oktober 2010

Tävlingsbesatthet

Resultatet från 10km tävlingen i söndags har inte publicerats på internet än. Jag vet min tid och jag vet min placering (18), ändå kollar jag sajten varje dag för att se hur det gick i åldergruppen, hur många som kom efter mig och hår långt efter segraren jag var. En sån här besatthet hade jag inte kunnat drömma om för bara några år sedan. Då hade jag varit glad om jag kommit i mål utan skador.

Till helgen blir det ytterligare en tävling: 5km den här gången, och helgen därpå ett 10km vardera på lördag och söndag. Det blir svårt att välja.

onsdag 13 oktober 2010

Rekord

Jag såg just en lista med intressanta marathontider, inte helt uppdaterade (Gebrselassie har sprungit fortare), men ändå. Det intressanta är hur snabba icke-marathonproffs kan vara, som Chris McCormack och Lance Armstrong:


2:04:26 - World Record, Haile Gebrselassie Berlin 2007
2:04:53 - World Leader in 2008 Haile Gebrrselassie Dubai 2008
2:05:38 - American Record Khalid Khannouchi, London 2002
2:09:55 – Bill Rodgers first ever Boston Marathon Boston 1975
2:11:13 – Rudy Chapa of Hammond IN debut marathon New York 1983
2:12:20 – Frank Shorter’s gold medal win Munich 1972
2:15:25 - Women’s World Record Paula Radcliff, London 2003
2:19:00 – 2012 Olympic Trials Qualifier
2:19:36 - American Women’s Record Deena Kastor, London 2006
2:20:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Men’s “A” Standard
2:20:58 – Gary Romsser (Indianapolis running legend) Houston 1979
2:21:40 - Treadmill Record, Eric Blake 2006
2:22:27– Indianapolis Monumental Marathon course record Richard Kandi 2008
2:22:38 - Women’s World Leader Yingying Zhang Xiamen 2008
2:30:59 – Chicago Marathon Top 100 Corral 2008
2:29:59 - Top 0.2% of Marathoners 2006
2:31:56 - Rosie Ruiz, (Cheater) Boston Marathon 1980
2:38:25 - Scott Jurek, (Ultra Runner) Austin Marathon 2006
2:39:00 - 2008 Olympic Trails Qualifier Women’s “A” Standard
2:40:04 – Mark Allen, Fastest ever marathon split at Ironman Hawaii 1989
2:41:30 - Indianapolis Monumental Marathon Women’s course record Zeddy Chepkoech
2:42:02 - Chris McCormack, Winner Ironman Hawaii 2007 (Marathon split)
2:42:21 - Baby Stroller Pushing Record, Michael Wardian, Frederick Marathon 2007
2:46:43 - Lance Armstrong, (7x Tour de France Winner) New York City Marathon 2007
2:50:53 – Gen. David Petraes (US Central Command Chief) Omaha Marathon 1982

måndag 11 oktober 2010

Träna hårt, eller

Jag läste just följande inlägg på ett forum på funbeat:
Började själv löpträna i oktober 2009 och sprang senaste miltävlingen på 38:20, förklarringen på denna snabba ökning vet jag inte men jag tro delvis det kan ha att göra med att man har skippat allt snack om att ta det lungt på de flesta träningpassen, man får lätt känslan när man börjar läsa inlägg som nybörjare att vad som än händer spring inte för fort och pressa inte pulsen.
Jag tror personligen att det är många som lägger av med träningen för att de känner att det tar för lång tid att prestera bra tider, för att de ska ta det så himla lungt hela tiden.
Det är en helt fenomenal prestation som jag bara kan drömma om och jag håller med i princip. Men dock tror jag det är bra att se löpträning som ett flerårigt projekt. Min definition på en bra tid är den som är lägre än den man sprungit tidigare. Fördelar med löpning är inte bara tid, utan även hälsa. I min åldersgrupp ser jag många som är skadade, ofta genom för hårda tävlings- eller träningspass.

10km

Jag var även trött och sliten igår, men vädret var fint så jag beslöt mig för att springa en 10km tävling i alla fall (säsongen är snart slut och jag kommer att sakna tävlingarna i januari). Den ägde rum på en skogsbana, om än helt okuperad. Det gick ungefär som förväntat, runt 49 minuter, vilket är något långsammare än mitt senaste lopp (för åtta år sedan då jag sprang på 47 min), men var ok med tanke på mina värkande ben. (Jo, jag har sparat alla mina tävlingsresultat genom åren; bara 17 tävlingar sedan 2000, men det är roligt att se sin utveckling.)

Jag ser tävlingar som intensiva träningspass. Målet är inte att sätta PR varje gång.

Min pulsklocka kan anslutas till en fotpod, en liten sändare som räknar antalet steg. Jag har bara använt den inomhus tidigare där satellitmottagningen är obefintlig, men nu kom den väl till användning. Rytmen var i genomsnitt 84 steg/minut, dvs lite för långsamt, men det tar tid att byta teknik. Min tränare avrådde från att gå från 65 (som var en vanlig rytm tidigare) till 90, då det kan slita på muskler och leder.

Två dar senare

Efter ett träningspass där jag försökte hålla rytmen uppe, drygt 90, var jag trött. Även om varje steg är mer ekonomiskt blir det väldigt många fler steg under ett pass. Dessutom är det svårt att springa långsamt när rytmen är så hög. Så istället för en långsam milrunda blev det en intervallträning. Jag kände potentialen för den nya tekniken. Det går fort, under 4 min/km, men som sagt, jag kan inte hålla tempot uppe så länge.
Hälsoblogg