Breaking the rules

Det här är en fin artikel om när olika tränare bryter mot mer eller mindre etablerade träningsregler (som att stretcha före en workout)

Ett fint år

Dagen efter min hårdaste simworkout för året fick jag en av de värsta förkylningarn jag någonsin haft. Det kan bara betyda en sak: träningsåret är nu avslutat och det får bli vila flera dar. Simningen igår gick på lång bana (en olympisk bassäng avdelad på längden istället för tvären). Jag testade om jag kunde simma 400m utan hjälpmedel som pullboj och utan att stanna, och det var inga problem alls. Sträckan är viktig, det är sträckan från land till vändingsbojen i min första triathlon. Om jag klarar mig dit så klarar jag resten också, speciellt med våtdräkt. De två föregående träningspassen var en timme intervaller på cykeln, med 20 minuter time trial (fullt ös i jämt högt tempo) som huvudattraktion. Och dessförinnan 16km löpning i lugnt tempo.

Det blev ett lyckat år. PR på alla distanser från 5k till marathon (det sistnämnda var inte så svårt eftersom jag bara sprungit en mara förutom). Och jag var inte skadad en enda dag under hela året. 26 tävlingar blev det.

Dave's 10 miler 9/1–1:22
Churchill's Half Marathon 20/3–1:47
Annual Power House 5k Run/Walk 9/4–21:30
Glass City Half Marathon 17/4–1:45
Indianapolis Mini Marathon (=halvmaraton) 7/5–1:42
Miles for Smiles 5k 14/5–21:53
Kip Boulis 5k 30/5–21:34
Cops 4 Kids 5k 4/6 – 21:49
Dexter-Ann Arbor Run (=halvmaraton) 5/6 – 1:47
Waterloo Duathlon 12/6 – 2:01 (inklusive punktering)
Seattle Rock'n'Roll Half Marathon 25/6 – 1:43
Freedom Race 5k 2/7 – 20:53
Ann Arbor Duathlon 10/7 – 1:49
Dave's Ohio/Michigan Run 8K 14/7 – 36:06
Clark Lake Duathlon 17/7 – 1:33
Tigertown 5000 23/7 – 21:00
Wild Boar 5k 28/7 – 23:04 (terrängbana i 32 graders värme)
Sylvania Duathlon 14/8 – 2:38 (inkl. 2m tidstillägg)
Pemberville 5-miler 19/8 – 36:30
Boy Scout Half Marathon 3/9 – 1:43
Oak Openings Stampede 25k 18/9 – 2:01
Red, White and Blue Marathon 2/10 – 3:58
Freddy and Frieda 5k 15/10 – 21:41
Fall Festival 5k 16/10 – 20:50
Red Ribbon 10k 22/10 – 43:38
Smoke the Turkey 5k 24/11 – 20:45

Jag har lärt mig en hel del, det viktigaste är att planera långsiktigt och inte stressa och överträna för enskilda lopp. Resultaten kommer om man har en långsiktig plan. Styrka, kondition och teknik måste balanseras under träningen och att försumma styrka och teknik för att få in några fler km leder ofta till sämre resultat.

Min totala träningsmängd för 2011 blev:

228 timmars träning, varav;
Löpning 153 timmar;
Cykel 40 timmar;
Simning 35 timmar;

Det är inte så illa: drygt 4 timmar per vecka i genomsnitt (även helger, förkylningsveckor, snöstormar, semester- och tjänsteresor). I distans blev det 1600km löpning, 4,4 km per dag.

Inbakat i löptiden finns även crossträning, speciellt CrossFit som jag ofta lägger till efter en löparrunda.

Den ringa träningmängden på cykel förklarar varför jag tappar placeringar under cykeldelen av en duathlon. Men det har redan åtgärdats: jag skaffade en trainer för min cykel och installerade en gammal stereo med gigantiska högtalare i källaren. Så nu är jag redå även för en tuff, snörik vinter.

Frågan är om det är möjligt att slå så många personliga rekord nästa år igen. Det spelar egentligen ingen roll så länge någon distans går bättre och så har vi ju triathlondebuten i juni. Efter flera månaders simträning känns den inte så skrämmande som tidigare. Problemet är istället att jag gillar duathlon så mycket att det är svårt att välja mellan de båda i vissa tävlingar som erbjuder både du och tri.

Prostatacancer

En lysande artikel i SvD:s artikelserie om prostacancer presenterar fakta och teorier jag inte hade en aning om, t.ex. att svenska män leder postatacancerstatistiken. Eller i den följande artikeln att kalcium-nivån är en riskmarkör.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta sambandet mellan högt calciumintag, lägre nivåer av D-vitamin och cancer. Från ett amerikanskt perspektiv finns ytterligare en förklaring till att svenska och amerikanska män skiljer sig åt (trots den minst sagt problematiska amerikanska livsstilen): cancern kanske upptäcks tidigare i USA, i alla fall baserat på mina egna erfarenheter. När jag bodde i Sverige gick jag aldrig på hälsoundersökning. Här i USA går jag till min husläkare varje år, och det gör många jag känner. Han är nu mycket mån om att göra ett PSA test varje år och en manuell undersökning, och det verkar vara mer regel än undantag att så är fallet. När jag klagar över att PSA inte ger ett korrekt resultat i många fall (vad de kallar "false positive") får jag svaret att han vill etablera en grundnivå och följa eventuella variationer i form av stigande värden. Det går inte att säga emot. Jag har två kolleger där cancern upptäcktes tidigt, och de är båda helt återställda efter robotkirurgin.

Problemet med D-vitamin är något annat. Å ena sidan ska man skydda sig mot solljus, å andra sidan bygger man upp sitt förråd av D-vitamin som räcker under vintern genom att vara ute i solen. Det är en svår balans.

IronMan Sweden

Efter att glädjevågorna lagt sig över beskedet att Kalmars triathlon får IronMan status kan det vara värt att reflektera.

Men först ett klargörande: jag är en stor IronMan fan och tittar på tävlar live från datorn, men jag kommer aldrig själv att delta i ett sånt långt lopp (om inte annat för att jag inte kan simma så långt).

Jag tror att konsekvenserna kan komma att bli stora för sporten. Men först några nackdelar (som Jonas Colting redan påpekat). Det kommer att bi mycket dyrare. IronMan organisationen är inte en ideell förening (även om de donerar pengar till välgörande ändamål då och då). Det kommer också att bli svårare att komma med (IM Arizona sålde slut för tävlingen 2012 redan under första dan registreringen öppnades).

Men fördelarna överväger: sporten kommer att få betydligt större uppmärksamhet i svenska media och nivån på loppet kommer att höjas genom antalet internationella deltagarna som tävlar om kvalplatserna till världsmästerskapet IronMan Hawaii, det stora målet för de flesta. Loppet har så här långt i stort sett endast varit en svensk angelägenhet, men de utländska deltagaran kan verkligen ge sporten en inspirationsinjektion.

Eftersom loppet är det enda på IronMan eller långdistans i Sverige kommer det att bli trångt, men om sporten får det uppsving man kan förvänta sig tillkommer säkert nya tävlingar, om än inte 2012.

Junk miles (igen)

I en artikel om simtränaren Dave Salo i New York Times antyds det varför han är så bra: han ger var och en de rätta instruktionerna. Bara en liten del träningen är samma för alla, resten är indiviudaliserad och fokuserar på teknik och intensitet. Dessutom är övningarna mycket varierade. Istället för en mängd övningar på en tavla, ger han instruktionerna ett set i taget så uppgiften inte blir helt överväldigande.

Det är en träningsmetod som jag tror på och som verkar fungera för löpning också. Just nu springar jag relativt lite, 30km/vecka den senaste månaden. Igår sprang jag dock 16km, det längsta jag sprungit sedan marathonloppet i början av oktober. Jag sprang i ett tempo som kändes riktigt långsamt och jag var inte trött efteråt. Dock var tiden bara 6 minuter långammare än PR på distansen satt i fjol, under en tävling då jag var helt färdig (ett skäl var motvinden som blåste obönhördligt under halva loppet).

Istället har det blivit korta löppass kombinerat med roddmaskin, hopprep, vikter, cykling på min nya Kinetic trainer, och inte minst simning två gånger per vecka. Jag börjar tro att simningen hjälper löpningen, speciellt benspark med bräda och fenor som ger en bra träning av glutus maximus.

en universalmedicin

Den här videon talar för sig själv (den är inte bara snyggt gjord, innehållet är bra också):

Inspirerande

Jag måste bekänna att jag är svag för videos som de här, även om den första är lite för sentimental.

Styrketräning

Ska man som löpare styrketräna med lättare vikter och färre reps eller tyngre vikter och färre reps? En vetenskaplig undersökning från Bergen visar att det inte spelar så stor roll, om målet inte är att bli riktigt stark (då måste man ta till det tunga artilleriet). Skillnaden var minimal mellan två grupper nybörjare som under åtta veckor följde två helt skiljda program.

Själv växlar jag mellan de olika metoderna för att få variation, och det är bra att nu få veta att båda är helt ok.

What to wear

Jag har utvecklat en ganska bra känsla för hur mycket kläder jag ska ha på mig vid en löprunda utomhus så här års. Jag tittar på termometern och väljer antal lager enlig en enkel modell, 5-10 grader, två topplager och shorts, 0-5 jacka + tights, etc.

Men den här kalylatorn var imponerande eftersom den tar hänsyn till fler parametrar än bara temperatur.

Triathlonlöpning

Det här inlägget överensstämmer helt med mina erfarenheter (förutom att jag inte har Quadzilla-lår). Det är bättre att spring färre km men att fokusera på teknik och varierad hastighet.

Ingen höjdarmarathon i Vegas

Här och här finns tävlingsrapporter från Rock'n'Roll Las Vegas Marathon och Halvmarathon. Det var ingen höjdartävling, dåligt organiserad och för många deltagare, dessutom förenads halv och helmaran efter att ha varit åtskilda, och då fanns det bara långasamma löpare kvar i halvmaran så det var omöjligt att hålla ett högt tempo. Lika illa är rapporten att direktören för Competitor Group, som organiserar Rock'n'Roll serien, möjligen fuskade i tävlingen, eller att flera löpare blev sjuka av vattnet som serverades.



Jag har bara sprungit en RnR tävling. Det var inte riktigt så här illa, men tendenserna fanns där. Men hade jag varit i Vegas i andra ärenden hade jag nog deltagit ändå. Det måste ha varit häftigt att springa på natten mellan casinona. Lärdomen är istället att dessa lopp har andra funktioner än att slå PR. Och ska man försöka slå PR måste man start långt fram (men det gäller alla stora lopp), och i det här fallet är halvmaran det enda tänkbara loppet.

Men, jag kommer att tänka mig för innan jag anmäler mig till en Rock'n'Roll tävling. Det finns gigantiska, välorganiserade där man faktiskt kan springa fort och inte bli sjuk.

Träning och mental hälsa

I dagens DN finns en fin artikel om fördelarna med att röra på sig (det kan vara atletisk träning eller dans) även för den mentala hälsan. Jag har sett liknande resultat från andra studier så det verkar inte finnas något skäl att ifrågasätta det som sägs. Det spelar mindre roll att vi inte än förstår de fysiologiska mekanismerna: är det stimulering av hjärnan genom förbättrad cirkulation hjärnceller, t.ex.? Fungerar det så fungerar det.

Ett citat ur artikeln låter fullsätndigt fasansfullt, och borde få vem som helst att helt ifrågasätta kompetensen hos de ansvariga:

På en slutenvårdsavdelning i dag går patienterna ofta bara runt oroligt, och går ut och röker. Och hemma isolerar de sig, äter för mycket, röker för mycket och rör sig för litet. Vilket förvärrar symtomen.

Rökning och löpning

Den kanadensiske journalisten Alex Hutchison är på hugget den här veckan (se det tidigare inlägget). Den här gången visar han på problem med att tolka forskningsresultat och statistik. Med misstolkningar kan man t.o.m. visa att rökning är bra för löpningen.

Colting om föräldraskap

Jonas Colting twittrade några salvor om barn och föräldraskap idag, kommentarer som är värda att följas upp med mer än 250 tecken. Jag menar inte kommentaren "Barn tråkar ut mig på 14 sekunder. Det är som att prata med en Alzheimerssjuk, repeat var god skölj", med den vill han bara provocera, förstås, men det betyder inte att han har i grunden fel, som "För helvete, är hela vårt samhälle uppbyggt som en curlingbana för barnen?"

Men framför allt var det kommentaren

Inte undra på att nästan alla småbarnsföräldrar är tjocka, socker är enda trösten i ***löst tråkig hem-o-skola tillvaro.

som fångade mitt intresse.

Sockerknaprandet är verkligen ett problem. Vid varje födelsedagkalas, föräldramöte, eller annan social aktivitet bjuds det på socker, ofta i flytande form, inte bara som läsk utan än värre, som juice. Juicer har fått en slags godkäntstämpel som hälsosamma tack vare att de innehåller några mg vitaminer, trots att kolhydratnivåerna är lika höga som i Cola.

Barn antas älska skräpmat: mac&cheese, pizza, hamburgare, pommes frites. Det är sant, det gör många, men de utvecklar inte en hälsosamma smak genom att bara erbjudas samma typ av mat vid varje party eller på varje barnmatsedel.

Vad som är värre – och som sammanfogar Coltings olika anti-barn tirader – är barnfokuseringen även när den i grunden är bra. Ett talande exempel, men långt ifrån det enda jag sett: Under min dotters simträning 2-4 gånger i veckan sitter en överväldigande majoritet av de övriga föräldrarna på läktaren och tittar på eller läser tidningen istället för att själva simma eller träna på andra sätt. Vem vet, de kanske tar sig en löparrunda senare på kvällen, men jag tror absolut inte det gäller alla.

De missar ett fantastiskt tillfälle att dela en aktivitet med sina barn och att vara förebilder för en hälsosam livsstil. De kanske inte känner sig tillräckligt snabba? Men klockan 17:00 är poolen inte befolkad av olympiska simmare precis, utan vattengympare, barn och amatörer. (De skulle vara där klockan 06:00 när några deltagare i de olympiska uttagningarna finns i vattnet.)

Min 3-åring vill bli löpare som pappa (samt brandman, förstås). Det är inte något som någon intalat honom, det har han sett.

Mindre träning

Det här inlägget är lysande. Det är en ironisk kommentar till en rapport som påpekar ett problem med HIT (High Intensity Training): det tar för lång tid, kanske hela 20 minuter. Det har knappast någon tid med nuförtiden.

Och författaren till inlägget, Alex Hutchinson, jämför med Twitter-parodin Flutter:

Skid-Parkour

Jag har inte åkt utför på skidor på tjugo år. Det finns inga backar där jag bor och jag är inte lika orädd som förr. Men det här skulle jag aldrig drömma om att göra ens som 18-åring. Det är verkligen skidåkningens parkour. Såvitt jag kan se är det inte trickfilmat. Men det är grymt vackert:

Brick workout

Varför har jag inte tänkt på det? När man gör en brick workout (kombinerar två eller flera moment i en triathlon, speciellt cykel till löpning), byter i alla fall jag bara en gång mellan varje moment. Här är dock en version som gör att verkligen får in den tunga cykel-löpningsövergången.

30-minute warm-up on the bike

10 minutes of running
10 minutes of cycling
10 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

20-minute cool down on the bike.

Skor

Jag är inte speciellt besatt av löparskor. Det senaste året har jag köpt fyra par, varav ett par för terränglöpning och resten Saucony Kinvara/Kinvara 2, ett par i gymmet och två par hemma. Häromveckan när jag på tjänsteresa, sprang jag i 6 år gamla och tunga Asics då jag inte hade plats i bagaget för mer en ett par (och det fick bli finskorna). Jag kände knappast någon skillnad.

Igår köpte jag dock ytterligare ett par för att ha att för ombyte. Jag testade både Adidas Adizero Adios och Nike Free 2; ingen av de passade speciellt bra, så jag testade Saucony a2 racing flats som var oerhört sköna på mina fötter och inte kändes så annorlunda än Kinvara trots att de har mindre dämpning. Jag hade inga problem efter en 7km runda, men jag kommer inte att träna i dem så mycket utan använda dem för kortare lopp. Jag kände mig verkligen snabb.

Jerry Schumacher och Pascal Dobert

Här är den tredje artikeln (och den bästa) om tekniker från Nike-lagtränarna Jerry Schumacher och Pascal Dobert.

Speciellt tror jag på explosiva hoppövningar, som jag använt en hel del själv, och "lateral lunge". Den sistnämnda använder ett rörelseplan som man normal inte utnyttjar som löpare (eller triathlete för den delen): sidorörelsen.

En fördel med Schumacher/Dobert övningarna är att de alltid varieras. Det är aldrig samma workout från pass till pass.

Sista loppet

Vädret var fint så jag deltog i årets 26:e lopp idag, en 5k med drygt 1900 löpare där det blev både PR (20:45) och där jag vann min åldersgrupp (jag hade kolossal tur, tiderna för vinnarna var lägre både i de äldre och yngre grupperna 40-44 och 50-54, och t.o.m. i klasserna 55-59 och 60-64), och vinnartiden totalt var fenomenala 15:01.

Det blev en intensiv tävlingssäsong. Det här var min 50:e tävling sedan 2010, alltså ägde fler än hälften rum i år. Men jag gillar att tävla: det blir ett större fokus och intensitet på löpningen och sen träffar man intressanta människor och ser ibland intressanta platser.

Det här var nog det sista loppet för i år. Nu ska jag fokusera på simningen, CrossFit, och springa en längre runda i veckan för att inte tappa formen för ett 10 miles lopp i januari.

Mot fetare tider, men inte nödvändigtvis ohälsosammare

TT artikeln i dagens DN är inte speciellt upplyftande. Det verkar dock inte riktigt vara så illa i Sverige på andra ställen i Europe (USA ska vi inte tala om).

Fetma är skadligt förstås, det ger högt blodtryck och kan orsaka en mängd andra problem, diabetes, t.ex. Men det finns något som är värre, att vara i dålig fysisk kondition även om man har normalvikt. Det är bättre att vara överviktig och tränad än normalviktig och otränad, alltså det är bättre att vara "fat and fit" som framgår av det här referatet av en vetenskaplig studie, "Athlete physiology: research suggests there are positive health implications of being both fat and fit!" (man måste registrera sig för att läsa artikeln, men det är det värt och det är gratis). Och det är också väl värt tiden att läsa hela texten.

Om jag var överviktig skulle jag koncentrera mig att börja träna, inte leta dieter eller försöka hitta någon genväg för att gå ner i vikt. Jag skulle också se till att få upp intensiteten i träningen, d.v.s. att bli riktigt trött efter en workout (jag ser många i gymmet som månad efter månad gör samma enkla övningar, och då händer det inte något). Viktnedgången kommer gradvis men de positiva hälsoeffekterna visar sig tidigare.

Min första IronMan (som åskådare)

Av en slump fick jag möjlighet att se IronMan Arizona på nära håll då jag var på tjänsteresa i Phoenix i helgen. Jag kunde bara stanna en timme vid T2 runt six timmar in på loppet. Men under den tiden fick jag fick se många proffs och snabba amatörer då löparbanan gick i en loop och transitionområdet passerades flera gånger. Två reaktioner: det här skulle var helt omöjligt för mig; men sen på vägen till hotellet såg jag de långsamma cycklisterna på vägen och då kändes det inte så omöjligt längre, i alla fall om målet bara är att komma under 17 timmar som är maxtiden. Det är frågan om det är värt det. Mitt långsiktiga mål är nog fortarande att klara en halv IronMan och, vilket blir betydligt lättare, en PowerMan, en lång duathlon, duathlons motsvarighet till IronMan. Framför allt, att klara en sånt lopp på en anständig tid och inte känna sig totalt nedbruten efteråt.

Men jag måste säga att jag är imponerad de som inte ger upp utan fortsätter ända till midnatt (loppet börjar 7 och banan stängs klockan 24), i ett fall bara några sekunder för midnatt. Resultatlistan talar sitt tydliga språk. Man kan nästan känna lidandet när man ser tiderna. Speciellt hårt måste det vara att cyckla så långsamt och därmed behöva tillbringa så många fler timmar i sadeln. Under en 6- eller 7 timmars marathon blir det ju mycket promenerande.

En annan grupp som verkade lida var åskådarna, många med t-shirts typ "IronMan Dad". De hade en lång tråkig dag i brännande sol.

Jag har just börjat fundera över hur jag ska hålla igång under vintern; jag vill inte tappa så mycket kondition (just nu är jag i mitt livs bästa form). Mycket beror på vädret förstås, och simningen måste få ta sin tid. Men sen läste jag den här artikeln. Råden är enkla och inte speciellt revolutonerande:

Spring minst fyra gånger i veckan, minst 30 minuter per gång. Spring en lång runda per vecka, samt en temporunda. Lägg sedan till snabba intervallpass och löpskolning.

Det är i princip vad jag gör under årets varma månader. Men under den värsta snön är programmet knappast möjligt. Jag tror att det går att klara formen relativt väl med bara tre löppass i veckan, om man använder tiden väl de övriga tre eller fyra dagarna, speciellt intensiv styrketräning (CrossFit) har fungerat väl tidigare, och bygga upp styrkan på löparband med lutning, både långa långsamma pass, och intensiva korta.

Grönsaker, pizzasås och ketchup

Det är faktiskt sant det som står i DN om amerikanska skolluncher (och det har varit så under många år, diskussionerna blossar upp då och då, och frågan kommer upp på agendan). Logiken är enkel: 1) En skollunch ska innehålla grönsaker, 2) tomater är grönsaker, och 3) det finns tomater i ketchup och pizzasås. Således får barnen i sig en välbalanserad måltid med sin pizza. Hur kan någon ha något att invända mot den logiken?

I det amerikanska systemet finns det ingen gratis skollunch (utom för de som inte har råd). Och om livsmedelsindustrin bestämmer hur en hälsosam måltid ska se ut så är det faktiskt ett system med en stor fördel: man kan själv laga hälsosamma luncher som barnen tar med sig till skolan. Vi gör det åt våra barn. Idag fick de visserligen pizza, rester från middan igår, men den var hemlagad och dessutom fick de frukt, grönsaker, och mjölk, förstås.

Det vore förstås bättre om politikerna kunde säga nej till industrin. Det är inte så svårt, jag gör det dagligen.

‘Oh my God, it’s just running.’ Löpning för nybörjare.

När jag började jobba med en tränare för ett år sedan kändes det som jag tillhörde en liten skara som ägnade löptekniken en tanke. Det stämde nog, även om proffs alltid brytt sig om tekniken och även om boken Born to run kommit ut ett år tidigare. Nu har dock barfotalöpning, fotnetsättning, kroppslutning, etc. blivit allmängods och som väntat kommer också en motreaktion.

I gårdagens New York Times står det att läsa om idottsfysiologer som beklagar sig över den stora uppmärksamhet tekniken har fått och hur skadligt det kan vara för nybörjare.

Om man inte kan jogga 400m utan att stanna finns det troligen bättre saker att koncentrera sig på än att ta av sig skorna och springa barfota. Man måste naturligtvis bygga upp en grundkondition. Men att tidigt i sin utveckling som löpare fundera över hur mekaniken fungerar kan inte vara fel. Skador i början uppstår för det mesta för att man ökar träningsmängden för snabbt. Ingen kan väl påstå att man får flera skador genom att springa på ett väl fungerande sätt jämfört med en ineffektiv teknik (jag tänker framför allt på att sätta ner foten långt framför tyngdpunkten och därmed bromsa farten).

Men en av artikelns slutsatser är utmärkt: många lägger av att springa efter några veckor p.g.a. att de förväntar sig för snabba resultat. Men det tar tid. Om jag började om att träna från noll skulle jag inte planera in en halvmaraton förrän efter minst ett år, gärna två, och hålla mig till kortare distanser utan några ambitioner att slå PR vid varje lopp.

Man måste ha tålamod helt enkelt. Jag tror på Jeff Galloways metod att varva löpningen med att promenera. Här är en metod för en marathon, men den skulle fungera för 5k också. Det är den metoden jag skulle använda om jag någon gång skulle delta in en ultramarathon.

Rödbetor

Forskningen som säger att rödbetsjouice förbättrar uthålligheten kom för ett bra tag sen, men det har varit oklart varför. Men det visar sig nitratet i jouicen fungerar som en signalmolekyl som talar om för blodkärlen att vidga sig. De nya rönen förklarar hur det hänger ihop och ifrågasätter tidigare kostråd där nitrat ansetts vara något man ska undvika. Och nitrat finns inte bara i rödbetor utan i många andra grönsaker. Kostråd går i vågor, som författaren till inlägget skriver:

In the world of sports science, it’s all too easy to become caught up in the marketing hype of sports performance drinks and supplements and forget the dietary basics. Should these findings on nitrate be confirmed by further studies (and there’s no reason to doubt they will), the implications and benefits for endurance athletes are potentially very significant.

It seems remarkable that eating humble vegetables such as beetroot and spinach could be a far better route to enhanced performance than quite a few so-called ‘energy-boosting’ supplements. Even more remarkable is the fact that the active ingredient (nitrate) has long been considered a health villain. It just goes to show the wisdom of our elders. How right Grandma was when she told us to ‘eat up your greens’!

Triathlon i Kenya

Varför finns det inga Kenyanska triathleter? Den här texten (där även Lisa Nordén intervjuas) förklarar det väl: få pooler, men framför allt saknas intresset och traditionen (på samma sätt som man knappast spelar amerikansk fotboll i Sverige eller bandy i USA).

Knäproblem

Iliotibial Band Syndrome, IBS, alltså en smärta på utsidan av knät (som ibland, felaktigt såvitt jag förstår, kallas för löparknä), är en vanlig skada. Jag har ytterst sällan haft såna känningar, men här är en fin text som förklarar vad som händer. Slutsatsen är tydlig: det är inte massage som hjälper i det långa loppet utan att börja använda rätt muskler vid löpning: de stora glutus maximus och hamstring musklerna, och i mindre utsträckning Tensor Fascia Lata.

På slutet av artikeln finns det länkar till utmärkta styrkeövningar.

Marathon och 5k

Här är en fin artikel i New York Times om Lauren Fleshman, en medeldistanslöpare som beslutade sig för att springa sin första marathon för att få upp uthålligheten på 5k inför OS i sommar. Det var inte ett helt okontroversiellt beslut. När hon berättade det för sin man svarade han, “Are you smoking crack?”

Min egen erfarenhet är positiv. Efter min höstmara satt jag PR på 5k och 10k, två respektive tre veckor efter loppet. Det skulle naturligtvis inte fungera för ett proffs som springer på en betydligt högre intensitetsnivå och har betydligt bättre planerade formtoppar. Men jag är nyfiken på för min del hur länge den här positiva träningseffekten håller i sig, om jag för att springa fort på korta lopp skulle må bra av att springa en mara eller två om året.

Nya mål

Jag har funderat över tävlingsplanerna för nästa år. Hade jag råd och tävlingen ägde rum lite tidigare än september (då det är möjligt att få ledigt) skulle jag gärna åka till Zofingen i Schweiz för den stora (den största och häftigaste?) duathlontävlingen.

Men efter att ha följt eliten på New York Marathon och tittat på Jojje Borsséns fina film från loppet 2009 beslöt jag mig för att springa Chicago Marathon 2012. Det finns visserligen en teoretisk möjlighet att jag kan komma med i New York genom lotteriet, sannolikheten är runt 20% såvitt jag förstår, men det räcker inte förstås för att man ska kunna räkna med att komma med. Chicago är ett fint lopp också och betydligt enklare: man behöver bara boka ett hotellrum downtown och promenera till starten, istället för att gå upp supertidigt för att ta en buss till Staten Island och vänta i flera timmar på startskottet. Jag behöver bara anmäla mig i tid, min seeding är redan klar: Start Corral C, eller t.o.m. B om jag springer halvmaran 7 minuter snabbare än PR före den 19/8 (inte helt omöjligt, men det skulle kräva ganska mycket träning). I vilket fall som helst är det ett bra mål.

Beslutet förenklar livet. Nu behöver jag inte fundera över om jag ska springa en mara redan i april. Det behövs inte med ett större mål i sikte. Det får bli samma vårupplägg som i år: 10 miles i januari, tre halvaror i mars, april, och maj (om jag inte blir sjuk eller det blir total snöstorm). Triathlon eller duathlon i juni, juli och augusti för att kulminera i Chicago i början av oktober.