Styrketräning

Ska man som löpare styrketräna med lättare vikter och färre reps eller tyngre vikter och färre reps? En vetenskaplig undersökning från Bergen visar att det inte spelar så stor roll, om målet inte är att bli riktigt stark (då måste man ta till det tunga artilleriet). Skillnaden var minimal mellan två grupper nybörjare som under åtta veckor följde två helt skiljda program.

Själv växlar jag mellan de olika metoderna för att få variation, och det är bra att nu få veta att båda är helt ok.

What to wear

Jag har utvecklat en ganska bra känsla för hur mycket kläder jag ska ha på mig vid en löprunda utomhus så här års. Jag tittar på termometern och väljer antal lager enlig en enkel modell, 5-10 grader, två topplager och shorts, 0-5 jacka + tights, etc.

Men den här kalylatorn var imponerande eftersom den tar hänsyn till fler parametrar än bara temperatur.

Triathlonlöpning

Det här inlägget överensstämmer helt med mina erfarenheter (förutom att jag inte har Quadzilla-lår). Det är bättre att spring färre km men att fokusera på teknik och varierad hastighet.

Ingen höjdarmarathon i Vegas

Här och här finns tävlingsrapporter från Rock'n'Roll Las Vegas Marathon och Halvmarathon. Det var ingen höjdartävling, dåligt organiserad och för många deltagare, dessutom förenads halv och helmaran efter att ha varit åtskilda, och då fanns det bara långasamma löpare kvar i halvmaran så det var omöjligt att hålla ett högt tempo. Lika illa är rapporten att direktören för Competitor Group, som organiserar Rock'n'Roll serien, möjligen fuskade i tävlingen, eller att flera löpare blev sjuka av vattnet som serverades.



Jag har bara sprungit en RnR tävling. Det var inte riktigt så här illa, men tendenserna fanns där. Men hade jag varit i Vegas i andra ärenden hade jag nog deltagit ändå. Det måste ha varit häftigt att springa på natten mellan casinona. Lärdomen är istället att dessa lopp har andra funktioner än att slå PR. Och ska man försöka slå PR måste man start långt fram (men det gäller alla stora lopp), och i det här fallet är halvmaran det enda tänkbara loppet.

Men, jag kommer att tänka mig för innan jag anmäler mig till en Rock'n'Roll tävling. Det finns gigantiska, välorganiserade där man faktiskt kan springa fort och inte bli sjuk.

Träning och mental hälsa

I dagens DN finns en fin artikel om fördelarna med att röra på sig (det kan vara atletisk träning eller dans) även för den mentala hälsan. Jag har sett liknande resultat från andra studier så det verkar inte finnas något skäl att ifrågasätta det som sägs. Det spelar mindre roll att vi inte än förstår de fysiologiska mekanismerna: är det stimulering av hjärnan genom förbättrad cirkulation hjärnceller, t.ex.? Fungerar det så fungerar det.

Ett citat ur artikeln låter fullsätndigt fasansfullt, och borde få vem som helst att helt ifrågasätta kompetensen hos de ansvariga:

På en slutenvårdsavdelning i dag går patienterna ofta bara runt oroligt, och går ut och röker. Och hemma isolerar de sig, äter för mycket, röker för mycket och rör sig för litet. Vilket förvärrar symtomen.

Rökning och löpning

Den kanadensiske journalisten Alex Hutchison är på hugget den här veckan (se det tidigare inlägget). Den här gången visar han på problem med att tolka forskningsresultat och statistik. Med misstolkningar kan man t.o.m. visa att rökning är bra för löpningen.

Colting om föräldraskap

Jonas Colting twittrade några salvor om barn och föräldraskap idag, kommentarer som är värda att följas upp med mer än 250 tecken. Jag menar inte kommentaren "Barn tråkar ut mig på 14 sekunder. Det är som att prata med en Alzheimerssjuk, repeat var god skölj", med den vill han bara provocera, förstås, men det betyder inte att han har i grunden fel, som "För helvete, är hela vårt samhälle uppbyggt som en curlingbana för barnen?"

Men framför allt var det kommentaren

Inte undra på att nästan alla småbarnsföräldrar är tjocka, socker är enda trösten i ***löst tråkig hem-o-skola tillvaro.

som fångade mitt intresse.

Sockerknaprandet är verkligen ett problem. Vid varje födelsedagkalas, föräldramöte, eller annan social aktivitet bjuds det på socker, ofta i flytande form, inte bara som läsk utan än värre, som juice. Juicer har fått en slags godkäntstämpel som hälsosamma tack vare att de innehåller några mg vitaminer, trots att kolhydratnivåerna är lika höga som i Cola.

Barn antas älska skräpmat: mac&cheese, pizza, hamburgare, pommes frites. Det är sant, det gör många, men de utvecklar inte en hälsosamma smak genom att bara erbjudas samma typ av mat vid varje party eller på varje barnmatsedel.

Vad som är värre – och som sammanfogar Coltings olika anti-barn tirader – är barnfokuseringen även när den i grunden är bra. Ett talande exempel, men långt ifrån det enda jag sett: Under min dotters simträning 2-4 gånger i veckan sitter en överväldigande majoritet av de övriga föräldrarna på läktaren och tittar på eller läser tidningen istället för att själva simma eller träna på andra sätt. Vem vet, de kanske tar sig en löparrunda senare på kvällen, men jag tror absolut inte det gäller alla.

De missar ett fantastiskt tillfälle att dela en aktivitet med sina barn och att vara förebilder för en hälsosam livsstil. De kanske inte känner sig tillräckligt snabba? Men klockan 17:00 är poolen inte befolkad av olympiska simmare precis, utan vattengympare, barn och amatörer. (De skulle vara där klockan 06:00 när några deltagare i de olympiska uttagningarna finns i vattnet.)

Min 3-åring vill bli löpare som pappa (samt brandman, förstås). Det är inte något som någon intalat honom, det har han sett.

Mindre träning

Det här inlägget är lysande. Det är en ironisk kommentar till en rapport som påpekar ett problem med HIT (High Intensity Training): det tar för lång tid, kanske hela 20 minuter. Det har knappast någon tid med nuförtiden.

Och författaren till inlägget, Alex Hutchinson, jämför med Twitter-parodin Flutter:

Skid-Parkour

Jag har inte åkt utför på skidor på tjugo år. Det finns inga backar där jag bor och jag är inte lika orädd som förr. Men det här skulle jag aldrig drömma om att göra ens som 18-åring. Det är verkligen skidåkningens parkour. Såvitt jag kan se är det inte trickfilmat. Men det är grymt vackert:

Brick workout

Varför har jag inte tänkt på det? När man gör en brick workout (kombinerar två eller flera moment i en triathlon, speciellt cykel till löpning), byter i alla fall jag bara en gång mellan varje moment. Här är dock en version som gör att verkligen får in den tunga cykel-löpningsövergången.

30-minute warm-up on the bike

10 minutes of running
10 minutes of cycling
10 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

10 minutes of cycling
5 minutes of running

20-minute cool down on the bike.

Skor

Jag är inte speciellt besatt av löparskor. Det senaste året har jag köpt fyra par, varav ett par för terränglöpning och resten Saucony Kinvara/Kinvara 2, ett par i gymmet och två par hemma. Häromveckan när jag på tjänsteresa, sprang jag i 6 år gamla och tunga Asics då jag inte hade plats i bagaget för mer en ett par (och det fick bli finskorna). Jag kände knappast någon skillnad.

Igår köpte jag dock ytterligare ett par för att ha att för ombyte. Jag testade både Adidas Adizero Adios och Nike Free 2; ingen av de passade speciellt bra, så jag testade Saucony a2 racing flats som var oerhört sköna på mina fötter och inte kändes så annorlunda än Kinvara trots att de har mindre dämpning. Jag hade inga problem efter en 7km runda, men jag kommer inte att träna i dem så mycket utan använda dem för kortare lopp. Jag kände mig verkligen snabb.

Jerry Schumacher och Pascal Dobert

Här är den tredje artikeln (och den bästa) om tekniker från Nike-lagtränarna Jerry Schumacher och Pascal Dobert.

Speciellt tror jag på explosiva hoppövningar, som jag använt en hel del själv, och "lateral lunge". Den sistnämnda använder ett rörelseplan som man normal inte utnyttjar som löpare (eller triathlete för den delen): sidorörelsen.

En fördel med Schumacher/Dobert övningarna är att de alltid varieras. Det är aldrig samma workout från pass till pass.

Sista loppet

Vädret var fint så jag deltog i årets 26:e lopp idag, en 5k med drygt 1900 löpare där det blev både PR (20:45) och där jag vann min åldersgrupp (jag hade kolossal tur, tiderna för vinnarna var lägre både i de äldre och yngre grupperna 40-44 och 50-54, och t.o.m. i klasserna 55-59 och 60-64), och vinnartiden totalt var fenomenala 15:01.

Det blev en intensiv tävlingssäsong. Det här var min 50:e tävling sedan 2010, alltså ägde fler än hälften rum i år. Men jag gillar att tävla: det blir ett större fokus och intensitet på löpningen och sen träffar man intressanta människor och ser ibland intressanta platser.

Det här var nog det sista loppet för i år. Nu ska jag fokusera på simningen, CrossFit, och springa en längre runda i veckan för att inte tappa formen för ett 10 miles lopp i januari.

Mot fetare tider, men inte nödvändigtvis ohälsosammare

TT artikeln i dagens DN är inte speciellt upplyftande. Det verkar dock inte riktigt vara så illa i Sverige på andra ställen i Europe (USA ska vi inte tala om).

Fetma är skadligt förstås, det ger högt blodtryck och kan orsaka en mängd andra problem, diabetes, t.ex. Men det finns något som är värre, att vara i dålig fysisk kondition även om man har normalvikt. Det är bättre att vara överviktig och tränad än normalviktig och otränad, alltså det är bättre att vara "fat and fit" som framgår av det här referatet av en vetenskaplig studie, "Athlete physiology: research suggests there are positive health implications of being both fat and fit!" (man måste registrera sig för att läsa artikeln, men det är det värt och det är gratis). Och det är också väl värt tiden att läsa hela texten.

Om jag var överviktig skulle jag koncentrera mig att börja träna, inte leta dieter eller försöka hitta någon genväg för att gå ner i vikt. Jag skulle också se till att få upp intensiteten i träningen, d.v.s. att bli riktigt trött efter en workout (jag ser många i gymmet som månad efter månad gör samma enkla övningar, och då händer det inte något). Viktnedgången kommer gradvis men de positiva hälsoeffekterna visar sig tidigare.

Min första IronMan (som åskådare)

Av en slump fick jag möjlighet att se IronMan Arizona på nära håll då jag var på tjänsteresa i Phoenix i helgen. Jag kunde bara stanna en timme vid T2 runt six timmar in på loppet. Men under den tiden fick jag fick se många proffs och snabba amatörer då löparbanan gick i en loop och transitionområdet passerades flera gånger. Två reaktioner: det här skulle var helt omöjligt för mig; men sen på vägen till hotellet såg jag de långsamma cycklisterna på vägen och då kändes det inte så omöjligt längre, i alla fall om målet bara är att komma under 17 timmar som är maxtiden. Det är frågan om det är värt det. Mitt långsiktiga mål är nog fortarande att klara en halv IronMan och, vilket blir betydligt lättare, en PowerMan, en lång duathlon, duathlons motsvarighet till IronMan. Framför allt, att klara en sånt lopp på en anständig tid och inte känna sig totalt nedbruten efteråt.

Men jag måste säga att jag är imponerad de som inte ger upp utan fortsätter ända till midnatt (loppet börjar 7 och banan stängs klockan 24), i ett fall bara några sekunder för midnatt. Resultatlistan talar sitt tydliga språk. Man kan nästan känna lidandet när man ser tiderna. Speciellt hårt måste det vara att cyckla så långsamt och därmed behöva tillbringa så många fler timmar i sadeln. Under en 6- eller 7 timmars marathon blir det ju mycket promenerande.

En annan grupp som verkade lida var åskådarna, många med t-shirts typ "IronMan Dad". De hade en lång tråkig dag i brännande sol.

Jag har just börjat fundera över hur jag ska hålla igång under vintern; jag vill inte tappa så mycket kondition (just nu är jag i mitt livs bästa form). Mycket beror på vädret förstås, och simningen måste få ta sin tid. Men sen läste jag den här artikeln. Råden är enkla och inte speciellt revolutonerande:

Spring minst fyra gånger i veckan, minst 30 minuter per gång. Spring en lång runda per vecka, samt en temporunda. Lägg sedan till snabba intervallpass och löpskolning.

Det är i princip vad jag gör under årets varma månader. Men under den värsta snön är programmet knappast möjligt. Jag tror att det går att klara formen relativt väl med bara tre löppass i veckan, om man använder tiden väl de övriga tre eller fyra dagarna, speciellt intensiv styrketräning (CrossFit) har fungerat väl tidigare, och bygga upp styrkan på löparband med lutning, både långa långsamma pass, och intensiva korta.

Grönsaker, pizzasås och ketchup

Det är faktiskt sant det som står i DN om amerikanska skolluncher (och det har varit så under många år, diskussionerna blossar upp då och då, och frågan kommer upp på agendan). Logiken är enkel: 1) En skollunch ska innehålla grönsaker, 2) tomater är grönsaker, och 3) det finns tomater i ketchup och pizzasås. Således får barnen i sig en välbalanserad måltid med sin pizza. Hur kan någon ha något att invända mot den logiken?

I det amerikanska systemet finns det ingen gratis skollunch (utom för de som inte har råd). Och om livsmedelsindustrin bestämmer hur en hälsosam måltid ska se ut så är det faktiskt ett system med en stor fördel: man kan själv laga hälsosamma luncher som barnen tar med sig till skolan. Vi gör det åt våra barn. Idag fick de visserligen pizza, rester från middan igår, men den var hemlagad och dessutom fick de frukt, grönsaker, och mjölk, förstås.

Det vore förstås bättre om politikerna kunde säga nej till industrin. Det är inte så svårt, jag gör det dagligen.

‘Oh my God, it’s just running.’ Löpning för nybörjare.

När jag började jobba med en tränare för ett år sedan kändes det som jag tillhörde en liten skara som ägnade löptekniken en tanke. Det stämde nog, även om proffs alltid brytt sig om tekniken och även om boken Born to run kommit ut ett år tidigare. Nu har dock barfotalöpning, fotnetsättning, kroppslutning, etc. blivit allmängods och som väntat kommer också en motreaktion.

I gårdagens New York Times står det att läsa om idottsfysiologer som beklagar sig över den stora uppmärksamhet tekniken har fått och hur skadligt det kan vara för nybörjare.

Om man inte kan jogga 400m utan att stanna finns det troligen bättre saker att koncentrera sig på än att ta av sig skorna och springa barfota. Man måste naturligtvis bygga upp en grundkondition. Men att tidigt i sin utveckling som löpare fundera över hur mekaniken fungerar kan inte vara fel. Skador i början uppstår för det mesta för att man ökar träningsmängden för snabbt. Ingen kan väl påstå att man får flera skador genom att springa på ett väl fungerande sätt jämfört med en ineffektiv teknik (jag tänker framför allt på att sätta ner foten långt framför tyngdpunkten och därmed bromsa farten).

Men en av artikelns slutsatser är utmärkt: många lägger av att springa efter några veckor p.g.a. att de förväntar sig för snabba resultat. Men det tar tid. Om jag började om att träna från noll skulle jag inte planera in en halvmaraton förrän efter minst ett år, gärna två, och hålla mig till kortare distanser utan några ambitioner att slå PR vid varje lopp.

Man måste ha tålamod helt enkelt. Jag tror på Jeff Galloways metod att varva löpningen med att promenera. Här är en metod för en marathon, men den skulle fungera för 5k också. Det är den metoden jag skulle använda om jag någon gång skulle delta in en ultramarathon.

Rödbetor

Forskningen som säger att rödbetsjouice förbättrar uthålligheten kom för ett bra tag sen, men det har varit oklart varför. Men det visar sig nitratet i jouicen fungerar som en signalmolekyl som talar om för blodkärlen att vidga sig. De nya rönen förklarar hur det hänger ihop och ifrågasätter tidigare kostråd där nitrat ansetts vara något man ska undvika. Och nitrat finns inte bara i rödbetor utan i många andra grönsaker. Kostråd går i vågor, som författaren till inlägget skriver:

In the world of sports science, it’s all too easy to become caught up in the marketing hype of sports performance drinks and supplements and forget the dietary basics. Should these findings on nitrate be confirmed by further studies (and there’s no reason to doubt they will), the implications and benefits for endurance athletes are potentially very significant.

It seems remarkable that eating humble vegetables such as beetroot and spinach could be a far better route to enhanced performance than quite a few so-called ‘energy-boosting’ supplements. Even more remarkable is the fact that the active ingredient (nitrate) has long been considered a health villain. It just goes to show the wisdom of our elders. How right Grandma was when she told us to ‘eat up your greens’!

Triathlon i Kenya

Varför finns det inga Kenyanska triathleter? Den här texten (där även Lisa Nordén intervjuas) förklarar det väl: få pooler, men framför allt saknas intresset och traditionen (på samma sätt som man knappast spelar amerikansk fotboll i Sverige eller bandy i USA).

Knäproblem

Iliotibial Band Syndrome, IBS, alltså en smärta på utsidan av knät (som ibland, felaktigt såvitt jag förstår, kallas för löparknä), är en vanlig skada. Jag har ytterst sällan haft såna känningar, men här är en fin text som förklarar vad som händer. Slutsatsen är tydlig: det är inte massage som hjälper i det långa loppet utan att börja använda rätt muskler vid löpning: de stora glutus maximus och hamstring musklerna, och i mindre utsträckning Tensor Fascia Lata.

På slutet av artikeln finns det länkar till utmärkta styrkeövningar.

Marathon och 5k

Här är en fin artikel i New York Times om Lauren Fleshman, en medeldistanslöpare som beslutade sig för att springa sin första marathon för att få upp uthålligheten på 5k inför OS i sommar. Det var inte ett helt okontroversiellt beslut. När hon berättade det för sin man svarade han, “Are you smoking crack?”

Min egen erfarenhet är positiv. Efter min höstmara satt jag PR på 5k och 10k, två respektive tre veckor efter loppet. Det skulle naturligtvis inte fungera för ett proffs som springer på en betydligt högre intensitetsnivå och har betydligt bättre planerade formtoppar. Men jag är nyfiken på för min del hur länge den här positiva träningseffekten håller i sig, om jag för att springa fort på korta lopp skulle må bra av att springa en mara eller två om året.

Nya mål

Jag har funderat över tävlingsplanerna för nästa år. Hade jag råd och tävlingen ägde rum lite tidigare än september (då det är möjligt att få ledigt) skulle jag gärna åka till Zofingen i Schweiz för den stora (den största och häftigaste?) duathlontävlingen.

Men efter att ha följt eliten på New York Marathon och tittat på Jojje Borsséns fina film från loppet 2009 beslöt jag mig för att springa Chicago Marathon 2012. Det finns visserligen en teoretisk möjlighet att jag kan komma med i New York genom lotteriet, sannolikheten är runt 20% såvitt jag förstår, men det räcker inte förstås för att man ska kunna räkna med att komma med. Chicago är ett fint lopp också och betydligt enklare: man behöver bara boka ett hotellrum downtown och promenera till starten, istället för att gå upp supertidigt för att ta en buss till Staten Island och vänta i flera timmar på startskottet. Jag behöver bara anmäla mig i tid, min seeding är redan klar: Start Corral C, eller t.o.m. B om jag springer halvmaran 7 minuter snabbare än PR före den 19/8 (inte helt omöjligt, men det skulle kräva ganska mycket träning). I vilket fall som helst är det ett bra mål.

Beslutet förenklar livet. Nu behöver jag inte fundera över om jag ska springa en mara redan i april. Det behövs inte med ett större mål i sikte. Det får bli samma vårupplägg som i år: 10 miles i januari, tre halvaror i mars, april, och maj (om jag inte blir sjuk eller det blir total snöstorm). Triathlon eller duathlon i juni, juli och augusti för att kulminera i Chicago i början av oktober.

Chris McDougall och skoindustrin

Det har blivit flera kritiska kommentarer till Chris McDougalls (författaren till Born to Run) artikel idag i New York Times; t.ex. här och här. Det rör sig snarare om tonen i artikeln och argumenten som utgår från anektdoter istället för vetenskap. Jag är heller inte säker på att "100-up" övningen är lösningen. Men i stort tycker jag det är en mycket fin text.

Den lyfter t.ex. fram skoindustrins alldeles för stora makt (som när Nike drog in annonseringen i Runner's World på 80-talet, vilket bidrog till att det inte längre förekommer några kritiska tester bara ljumma "alla skor är lika bra" kommentarer även i ett magasin som Running Times). Den stora, ofta arroganta gorillan, nu är Asics, vars forskningschef jag refererat till tidigare.

Ska vi inte vara tacksamma för skoindustrin? Utan Asics ingen Asics Stockholm Marathon, dvs. inga stora prispengar eller "appearance fees" för eliten. Men tävlingen skulle kunna äga rum ändå, eftersom alla andra kostnader betalas av amatördeltagarna. Utan skotillverkarna skulle det inte heller bli vackra välproducerade videos. Men livet skulle gå vidare ändå.

En sak skulle gå förlorad dock, den direkta sponsringen av löpare som Nikes träningsanläggning och lag i Oregon i USA.

Stegfrekvens

De senaste åren har det skrivits mycket om stegfrekvens, alltså hur många steg per minut man ska ta för att vara effektiv. Min tränare insisterade på att jag skulle hålla 90 steg per minut oavsett fart. Jag var aldrig helt övertygad, det kändes för fort för mig i låga farter, och här är en artikel som ger fog för min skepsis: benlängden har betydelse (förstås!). Och skälet till att många elitlöpare har samma frekvsens beror på att de ofta har samma kroppsbyggnad.

Tufft simpass

Det är hårt att gå upp klockan 5 för att hinna till simträningen kl. 6, men när man väl är i vattnet är det inte så dumt. Idag testade jag mina nya simfenor och de fungerade som det var tänkt: motståndet i vattnet ökar vid sparkrörelsen genom den större ytan, så man får en rejäl workout i benen, å andra sidan går det mycket fortare så man får också en känsla för hur det kan kännas att simma fort. Ytterligare en fördel är att man stretchar fotleden.

Uppvärmningen löd på 6x200m intervaller med olika moment, crawl, ryggsim, spark, pullbouy. Sedan blev det ytterligare intervaller, 16x25, med olika intensitetsgrader och som avslutning 2x(150 spark + 50 snabb crawl). Det blev inte exakt den föreskrivna sträckan för mig, men nästan, 1550m blev det, vilket är det längsta jag någonsin simmat. Nu finns det ingen återvändo, det blir en triathlon under 2012: när jag var i Florida förra veckan köpte jag en våtdräkt. Synd bara att den enligt anvisningarna inte kan användas i klorerat vatten. Såvitt jag förstår är det lättare att simma med våtdräkt än utan, ungefär som att använda en pullbouy, så målet blir bara att kunna simma 800m utan att stanna; tanken är att det blir lättare under tävling (om man undviker den värsta trängseln). Om det går bra kanske jag försöker med en olympisk distans, 1500m simning. Cycklingen och löpningen blir ju inga problem.

Ross Tucker om Marathon

Det här är en helt otrolig artikel om marathon-utvecklingen de senaste åren. Man bara baxnar över vissa statisktiska iakttagelser:

Under de senaste tre åren har genomsnittiden för de tio bästa löparna legat under världsrekordstiden 2003.

Intressant är också diskussionen om hur mycket marathon dominerar på bekostnad av banlöpning. Sponsorerna når helt enkelt så många fler under en marathon.

Skadeförebyggning

Även om det inte är den mest välskrivna och vetenskapligt underbyggda artikeln, den här texten ger några argument för värdet av intensiv styrketräning, typ CrossFit, för att undvika skador.

Slut på tävlingssäsongen?

Det blev ett bra tävlingsår (PR på alla distanser: 5k, 10, halvmara, marathon och både spring och olympisk duathlon, även om duathlontävlingar är svåra att jämföra pga skillnaderna i banorna; samt hyfsade tider på distanser jag aldrig sprungit tidigare, 8k, 5 miles, 10 miles, 25k). Det blev 25 tävlingar totalt, flera än jag tidigare sprungit i hela mitt liv.

Jag känner mig inte helt motiverad att springa ytterligare ett lopp i år utan ta det lugnt och börja förbereda mig för nästa år. Jag kommer att planera in minst en marathon: även om det inte riktigt är min distans och tiden var medioker så kände jag att min form blev betydligt bättre efter loppet. Och eftersom jag sprang så långsamt behövde jag bara en vilodag så den negativa inverkan var minimal.

Nu när jag sprungit de flesta lokala småloppen här i närheten vet jag också vilka som är bra (fin organisation och hög nivå på de som ställer upp). Jag funderar på att anmäla mig till ett störe lopp som Chicago Marathon, som uppvärmning för New York Marathon 2013 (där jag garanterat kommer med eftersom jag då kommer att ha deltagit i lotteriet tre år i rad; de har just ändrat reglerna så det blir sista året man kan komma med på det sättet, de nya kvalificeringstiderna gör det nästan omöjligt att komma med). Eller kanske en kort ultra, 50k på en inte alltför teknisk bana. Om man lever och har hälsan.

Florida

Efter en tjänsteresa till Tampa i Florida har jag blandade känslor: jag har absolut inget emot att kunna springa utomhus året om. Jag sprang på stranden i Clearwater och längs Tampa Bay och det var oerhört skönt även när det regnade. Jag träffade också en duathlet (en riktig en, som hade tävlat i Zofingen och bekräftade det jag redan visste, det är ett oerhört tufft lopp) som trots att det är oktober hade flera tävlingar kvar på säsongen. Men jag tror att årstidsvariationerna är bra för träningen, och leder troligen till färre skador. Om jag kunde springa ute så skulle det bli mindre styrketräning, det är jag övertygad om. Nu kan jag även koncentrera mig mer på simningen och mer intensiva cycklingspass inomhus, utan problem med väder och vind.