För några veckor sedan återgav Jojje Borssén den här videon med ultralöparen Kilian Jornet (jag är speciellt fascinerad av hans intensive arbete med armarna, både uppför och nedför):
Tänk att att ett skoföretag kunde satsa så enormt mycket på en löpare inom en sån obskyr sport med knappast någon TV eller eller annan mediabevakning (av förståeliga skäl, det är svårt att sända från skogen; men han är ändå stor hos allmänheten i Spanien, men knappast någon annanstans). Det är glädjande att någon kan leva på sporten, men Kilian utgör ett undantag:
Här är kontrasten: en av USAs bästa löpare under de senaste två åren, Dave James, som får kämpa för varenda dollar. Som framgår i artikeln, det mest prestigfyllda loppet, Western States 100 miles, har otroligt lite prispengar.
Ytterligare en kontrast. För ett par veckor sedan skrev jag om Lisa Nordén, som just vunnit $150000 i en enda triathlontävling.
lördag 24 september 2011
torsdag 22 september 2011
Kolhydrater och vätska
Gatorades nye forskningschef Asker Jeukendrup är just vad man borde förvänta sig av någon med den titeln – en forskare. Den här intervjun är mycket givande.
En del av det han säger var nytt för mig, om inte helt nytt så åtminstone delvis nytt:
Kroppen kan bara ta upp 240 kcal/timme, men man kan öka den nivån med 75% om man använder rätt kombination av kolhydrater.
Man måste träna att konsumera kalorier under träning, det vet de flesta som springer långdistans, men det är lättare att träna magen än att träna musklerna.
De senaste rönen om vätskebalansen är korrekta; man kan svettas 2% av sin kroppsvikt utan problem (men inte 9%, som han själv erfarit). Däremot försespråkar han inte att man tar in extra salt, mer än det som finns i sportdrycken.
Det är bättra att springa alldeles för långsamt i början av en marathon, då räcker inte bara kolhydraterna längre, utan fettförbränningen kommer igång tidigare.
"Train low, race high" verkar fungera (alltså att träna med lägre glycogen-nivåer i musklerna och tävla med högre). Men man kan också inkorporera det metodiskt i sin träning genom att ta springa ett pass i veckan utan extra kolhydrater, men också motsatsen, ett där det finns kolhydrater i stor mängd, för att lära kroppen att använda flera energisystem.
Han tycker inte hyponatremia är speciellt mycket att oroa sig för.
Råden ligger i linje med mina strategiplaner för maratonloppet om en dryg vecka. Det var ett svårt val, då det fanns många lopp att välja mellan den helgen: marathon, halvmara, 10k, eller en duathlon; jag föll för utmaningen, en distans jag inte sprungit mer än en gång och då riktigt dåligt. Mitt 25k lopp för en knapp vecka sen gick så bra och jag kände mig så stark trots den svåra banan att jag känner mig redo för en mara, på runt fyra timmar, utan att förstöra resten av höstsäsongen.
En del av det han säger var nytt för mig, om inte helt nytt så åtminstone delvis nytt:
Kroppen kan bara ta upp 240 kcal/timme, men man kan öka den nivån med 75% om man använder rätt kombination av kolhydrater.
Man måste träna att konsumera kalorier under träning, det vet de flesta som springer långdistans, men det är lättare att träna magen än att träna musklerna.
De senaste rönen om vätskebalansen är korrekta; man kan svettas 2% av sin kroppsvikt utan problem (men inte 9%, som han själv erfarit). Däremot försespråkar han inte att man tar in extra salt, mer än det som finns i sportdrycken.
Det är bättra att springa alldeles för långsamt i början av en marathon, då räcker inte bara kolhydraterna längre, utan fettförbränningen kommer igång tidigare.
"Train low, race high" verkar fungera (alltså att träna med lägre glycogen-nivåer i musklerna och tävla med högre). Men man kan också inkorporera det metodiskt i sin träning genom att ta springa ett pass i veckan utan extra kolhydrater, men också motsatsen, ett där det finns kolhydrater i stor mängd, för att lära kroppen att använda flera energisystem.
Han tycker inte hyponatremia är speciellt mycket att oroa sig för.
Råden ligger i linje med mina strategiplaner för maratonloppet om en dryg vecka. Det var ett svårt val, då det fanns många lopp att välja mellan den helgen: marathon, halvmara, 10k, eller en duathlon; jag föll för utmaningen, en distans jag inte sprungit mer än en gång och då riktigt dåligt. Mitt 25k lopp för en knapp vecka sen gick så bra och jag kände mig så stark trots den svåra banan att jag känner mig redo för en mara, på runt fyra timmar, utan att förstöra resten av höstsäsongen.
Simning: börja med crawl eller bröstsim? 3
Det här är en fortsättning på två tidigare inlägg. Det närmast föregående är det här.
Nu har jag sett min sjuåriga dotter gå från hyfsat crawl som hon lärde sig för ett år sedan, till riktigt fint crawl efter två intensivkurser i somras, en timme, fyra dagar i veckan under sammanlagt fyra veckor. Hon är nu med i simklubben och visar sig ha bättre teknik än de flesta i gruppen 6-8 år. Hon kan andas korrekt och har fin bålstabilitet i vattnet. Hennes bröstsim är inte speciellt bra, och hennes ryggsim är går inte rakt, men just att få till crawl, det snabbaste och effektivaste simsättet vid en sådan tidig ålder tror jag är riktigt bra. Det är användbart, både för att rädda liv och för att ha en rolig hobby. Jag har nu tränat själv med seniorerna. Jag är sämst förstås, men jag ser hur stor glädje som finns bland klubbkamraterna. De är riktigt bra på något, tävlar, och håller sig i god form. Men även de bra simmarna behöver jobba med detaljer så övningarna i morse utgick från varianter av "sidkick", för att förbättra balansen i vattnet. Det var mycket svårt för mig, speciellt med en aning träningsvärk efter loppet i söndags och en 10km runda igår.
Jag är nu helt övertygad om att det inte är svårare att lära sig crawl än andra simsätt. Istället ger enkelheten och effektiviteten i crawl att det är det bästa att börja med för de allra flesta.
Jag försöker komma ihåg detaljerna i min egen simundervisning. Jag gick i simskola när jag var 6. En gång i veckan var det nog. Kursen var helt inriktad på att kunna simma 25 meter, vilket jag kunde om än med snabba okontrollerade bröstsimtag. Inget blev egentligen annorlunda på lågstadiet, mer än att vi simmade längre, 200m, tror jag, och inkomporerade några livräddningsmoment, dykning och märkestagning. Simning blev något man skulle klara av, och det är inget fel med det: något man kan plocka fram om det skulle behövas, livräddning, t.ex. Men det fanns ingen i skolan, och jag kommer inte någon av mina klasskamrater under något år därefter, som höll på med simning. Inte ens i kustartilleriet lärde man ut simning ordentligt, utan använde den fina poolen i Vaxholm för intensiv och ganska tramsig vattengympa en gång i månaden.
Jag tror att simförbundet missar många talanger genom det sätt som simning lärs ut i Sverige. Men det är ingen tvekan om att Sverige haft stora framgångar trots detta. Men det skulle kunna vara bättre.
Här är ytterligare ett inlägg.
Nu har jag sett min sjuåriga dotter gå från hyfsat crawl som hon lärde sig för ett år sedan, till riktigt fint crawl efter två intensivkurser i somras, en timme, fyra dagar i veckan under sammanlagt fyra veckor. Hon är nu med i simklubben och visar sig ha bättre teknik än de flesta i gruppen 6-8 år. Hon kan andas korrekt och har fin bålstabilitet i vattnet. Hennes bröstsim är inte speciellt bra, och hennes ryggsim är går inte rakt, men just att få till crawl, det snabbaste och effektivaste simsättet vid en sådan tidig ålder tror jag är riktigt bra. Det är användbart, både för att rädda liv och för att ha en rolig hobby. Jag har nu tränat själv med seniorerna. Jag är sämst förstås, men jag ser hur stor glädje som finns bland klubbkamraterna. De är riktigt bra på något, tävlar, och håller sig i god form. Men även de bra simmarna behöver jobba med detaljer så övningarna i morse utgick från varianter av "sidkick", för att förbättra balansen i vattnet. Det var mycket svårt för mig, speciellt med en aning träningsvärk efter loppet i söndags och en 10km runda igår.
Jag är nu helt övertygad om att det inte är svårare att lära sig crawl än andra simsätt. Istället ger enkelheten och effektiviteten i crawl att det är det bästa att börja med för de allra flesta.
Jag försöker komma ihåg detaljerna i min egen simundervisning. Jag gick i simskola när jag var 6. En gång i veckan var det nog. Kursen var helt inriktad på att kunna simma 25 meter, vilket jag kunde om än med snabba okontrollerade bröstsimtag. Inget blev egentligen annorlunda på lågstadiet, mer än att vi simmade längre, 200m, tror jag, och inkomporerade några livräddningsmoment, dykning och märkestagning. Simning blev något man skulle klara av, och det är inget fel med det: något man kan plocka fram om det skulle behövas, livräddning, t.ex. Men det fanns ingen i skolan, och jag kommer inte någon av mina klasskamrater under något år därefter, som höll på med simning. Inte ens i kustartilleriet lärde man ut simning ordentligt, utan använde den fina poolen i Vaxholm för intensiv och ganska tramsig vattengympa en gång i månaden.
Jag tror att simförbundet missar många talanger genom det sätt som simning lärs ut i Sverige. Men det är ingen tvekan om att Sverige haft stora framgångar trots detta. Men det skulle kunna vara bättre.
Här är ytterligare ett inlägg.
onsdag 21 september 2011
Spring inte så här
Jag kunde inte låta bli att återge den här (även om videon är extremt överdriven så finns typerna):
måndag 19 september 2011
IronMan på 20 månader?
Kan man verkligen komma från ett liv på soffan till att fullfölja en IronMan på bara 20 månader? Det här inlägget påstår att det är möjligt. Det är klart, mycket är möjligt, men är det bra? Jag tror risken för skador är för stor med en sån enorm ökning av träningsmängden för de flesta. Skribenten är i 20-årsåldern så det gör saken lättare. Men texten är ändå intressant och de nio råden är bra: speciellt att utgå från små mål, först 5k sen utveckla distansen och gå vidare om man nu vill det. Jag har ingen lust att delta i en IronMan, men en halv IM vore överkomligt för mig (om jag får simningen att fungera).
söndag 18 september 2011
25k terränglopp
Det gick ungefär som förväntat. Min inofficiella tid blev 2:01:33. Vädret var perfekt, runt 10 grader vid starten, skugga hela vägen och torr luft. Banan var oerhört svår, dock: en blandning av myrstig, ridväg, preparerat löparspår och tuff, backig terräng. Jag ramlade bara en gång, vilket måste ses som ett mirakel. Jag hade en kille i hasorna under flera km som inte direkt drog ner min fart. Skogen var så tät så satellitklockan visade fel på nästan en km. Det var nog den tuffande tävling jag genomfört sen den ödestigna Stockholm Marathon 2002.
Det här var ett utmärkt formtest. Vid 13 mile markeringen, närapå halvmaradistansen, var min tid 1:40, vilket är under PR för halmaraton (trots att jag passerat det tuffaste avsnittet). Det har hjälpt otroligt mycket att springa i extrem värme och fuktighet. Även mina experiment fungerade (jag bröt mot regeln att aldrig testa något nytt på tävlingsdan): jag tog en salttablett, drack kaffe före loppet, och under loppet åt en gel, och drack sportdryck närhelst det erbjöds, trots en hög puls. I vanliga fall brukar jag få magkramp om jag äter eller dricker något annat än vatten när intensiteten är hög.
Distansen var inte svår, utan det var terrängen som var problemet. Så blir det inte en marathon om två veckor så blir det en om fyra, och jag tror det kan gå hyfsat bra vilket datum det än blir.
Och en tredjeplacering i åldergruppet sitter aldrig fel.
Det här var ett utmärkt formtest. Vid 13 mile markeringen, närapå halvmaradistansen, var min tid 1:40, vilket är under PR för halmaraton (trots att jag passerat det tuffaste avsnittet). Det har hjälpt otroligt mycket att springa i extrem värme och fuktighet. Även mina experiment fungerade (jag bröt mot regeln att aldrig testa något nytt på tävlingsdan): jag tog en salttablett, drack kaffe före loppet, och under loppet åt en gel, och drack sportdryck närhelst det erbjöds, trots en hög puls. I vanliga fall brukar jag få magkramp om jag äter eller dricker något annat än vatten när intensiteten är hög.
Distansen var inte svår, utan det var terrängen som var problemet. Så blir det inte en marathon om två veckor så blir det en om fyra, och jag tror det kan gå hyfsat bra vilket datum det än blir.
Och en tredjeplacering i åldergruppet sitter aldrig fel.
lördag 17 september 2011
Okänt territorium
Imorgon blir det ett 25km terränglopp. Det känns bra: en obekant distans på en nästan helt obekant bana (jag har bara promenerat en liten del av den tidigare). Om man får döma från tidigare år brukar det vara flera proffs och halvproffs som deltar. Det är alltid roligt. Mitt mål är 2 timmar jämt, det skulle ha räckt till tredjeplatsen i min åldersgrupp i fjol, men det kanske är ett högt ställt mål. Men nu har det blivit kallt och lättare att springa, dessutom har jag tagit det lugnt de sista dagarna med bara några backintervall i torsdags och helvila igår.
fredag 16 september 2011
Kalorier och maskiner
Kan man lita på träningsmaskinerna i gymmet när det gäller antalet kalorier man förbränner? Det borde ju inte vara något problem att mäta energiåtgången för maskin om man matar in sin vikt. Den här artikeln diskuterar varför frågan inte entydigt kan besvaras ja. Kalkylerna i maskinerna utgår från medelvärden. Har man större andel fett i sin vikt bränner man färre kalorier/kg. Vissa algoritmer tar hänsyn till pulsen, och det ger ju bättre resultat. Men det allra största problemet är skillnaden mellan netto och bruttoenergiåtgång. Om man tränar med låg intensitet går det åt relativt få extra kalorier än om man bara skulle ha vilat.
onsdag 14 september 2011
Simning
Efter informationsmötet för min dotters simklubb pratade jag med tränaren för seniorerna och blev inbjuden att träna med dem ett par gånger för att se om det är något jag vill hålla på med.
De tränar fem dar i veckan kl. 06:00-7:30 och jag lyckades gå upp och ta mig till poolen i morse. Träningen var oerhört intensiv. De flesta verkar ha tränat och tävlat sen barnsben och gör otroliga övningar (fjärilsim med en arm, t.ex.) och håller ett krawltempo som ser ut som OS, i alla fall för en amatör som jag, eller simmar längder som sälar med ett minimalt antal simtag. Det är ingen tvekan om att jag skulle förbättra min simning otroligt mycket och att en sprint triathlon vore ganska enkel att fullfölja efter några månaders träning (jag simmade nästan dubbla sträckan idag, 1100m blev det, längre än jag någonsin gjort i hela mitt liv; och muskelgrupperna i axlarna är helt färdiga nu). Mitt mål, om jag går med, skulle bli att simma ekonomiskt och så tekniskt perfekt som möjligt för att inte förlora för mycket tid in i T1 i en triathlon.
Tränaren var uppmuntrande och tyckte min teknik var helt ok, förutom en obalans som jag redan kände till och har jobbat med, högerarmen gå över mittlinjen när jag sätter ner handen.
Problemet blir att hinna med löpningen och cycklingen, en balansgång som varje triathlete brottas med. Men jag gillar att kunna ägna mig åt en träning som inte sliter så mycket på benen (det gjorde visserligen det idag efter 300m benspark med planka, men det är andra muskler än de som används för löpning). Ett större problem är nog tidpunkten för träningen och de uppoffringar som krävs av familjen, men mina planer är inte mycket jämfört med Phelps (som min nyblivne tränare har jobbat och tränat tillsammans med):
De tränar fem dar i veckan kl. 06:00-7:30 och jag lyckades gå upp och ta mig till poolen i morse. Träningen var oerhört intensiv. De flesta verkar ha tränat och tävlat sen barnsben och gör otroliga övningar (fjärilsim med en arm, t.ex.) och håller ett krawltempo som ser ut som OS, i alla fall för en amatör som jag, eller simmar längder som sälar med ett minimalt antal simtag. Det är ingen tvekan om att jag skulle förbättra min simning otroligt mycket och att en sprint triathlon vore ganska enkel att fullfölja efter några månaders träning (jag simmade nästan dubbla sträckan idag, 1100m blev det, längre än jag någonsin gjort i hela mitt liv; och muskelgrupperna i axlarna är helt färdiga nu). Mitt mål, om jag går med, skulle bli att simma ekonomiskt och så tekniskt perfekt som möjligt för att inte förlora för mycket tid in i T1 i en triathlon.
Tränaren var uppmuntrande och tyckte min teknik var helt ok, förutom en obalans som jag redan kände till och har jobbat med, högerarmen gå över mittlinjen när jag sätter ner handen.
Problemet blir att hinna med löpningen och cycklingen, en balansgång som varje triathlete brottas med. Men jag gillar att kunna ägna mig åt en träning som inte sliter så mycket på benen (det gjorde visserligen det idag efter 300m benspark med planka, men det är andra muskler än de som används för löpning). Ett större problem är nog tidpunkten för träningen och de uppoffringar som krävs av familjen, men mina planer är inte mycket jämfört med Phelps (som min nyblivne tränare har jobbat och tränat tillsammans med):
måndag 12 september 2011
Powerman Zofingen: IronMan Hawaii för Duathletes
Jag letade efter lokala duathlonlopp för att se om jag missat något. Det hade jag, bara några timmar härifrån äger ett lopp rum i oktober i serien Powerman. Jag hade aldrig hört talas om den; den har inte slagit igenom som IronMan precis på den här sidan Atlanten, men de har ett lopp som motsvarar IM Hawaii (VM platsen för IM): Duathlon VM i Zofingen i Schweiz. Jag såg också till min förvåning att två svenskor ligger på delad femteplats i världsrankningen, Camilla Lindholm och Eva Nyström (som vanligt står det inget i svenska tidningar om deras prestationer, trots att serien är stor i Europa).
Zofingen har långdistansen 10k löpning, 150k cykel, 30k löpning. Cyckeldistansen ligger under en IM-distans men löpningen ungefär densamma, och det är ingen simning. Men det är ett brutalt lopp i alla fall:
Lindholm skrev ett fascinerande inlägg om Zofingen 2009, (jag hittade ingen direktlänk men gå till bloggen http://www.camillalindholm.com/index.php?option=com_wrapper&Itemid=87 och sök "3a i Zofingen". Hon blev trea även året därpå, och i år kom Nyström tvåa, vilket hon även gjort tidigare). Banan är alltså extremt svår med långa backar. Det här är ett lopp jag skulle vilja delta i med ett års förberedelse (och en massa cash för att ta mig och cyckeln till Schweiz). Frågan är om jag ska åka till Muncie Indiana för ett av de två Powerman-loppen i USA. Den långdistansen är 10k/60k/10k. Ingen Zofingen precis, men den tar ändå mellan 3 och 4 timmar, i möjligt höstrusk (eller skön brittsommar).
Zofingen har långdistansen 10k löpning, 150k cykel, 30k löpning. Cyckeldistansen ligger under en IM-distans men löpningen ungefär densamma, och det är ingen simning. Men det är ett brutalt lopp i alla fall:
Lindholm skrev ett fascinerande inlägg om Zofingen 2009, (jag hittade ingen direktlänk men gå till bloggen http://www.camillalindholm.com/index.php?option=com_wrapper&Itemid=87 och sök "3a i Zofingen". Hon blev trea även året därpå, och i år kom Nyström tvåa, vilket hon även gjort tidigare). Banan är alltså extremt svår med långa backar. Det här är ett lopp jag skulle vilja delta i med ett års förberedelse (och en massa cash för att ta mig och cyckeln till Schweiz). Frågan är om jag ska åka till Muncie Indiana för ett av de två Powerman-loppen i USA. Den långdistansen är 10k/60k/10k. Ingen Zofingen precis, men den tar ändå mellan 3 och 4 timmar, i möjligt höstrusk (eller skön brittsommar).
söndag 11 september 2011
Marathonträning Hanson Style
Jag hade mina längsta löparpass idag och igår. Inspirerade av Hanson brödernas filosofi att inget enskilt pass får vara av för stor betydelse och dominera veckan för mycket. Det verkar ha fungerat: idag sprang jag 20km efter att ha sprungit 16 igår.
20k är inget märkfärdigt (ens för mig): efter en halvmara känner jag mig lite trött men jag går aldrig in i väggen, jag tar på sin höjd två klunkar sportdryck under ett lopp. Idag gick jag nästan in i väggen. Jag sprang otroligt långsamt och testade en gel med kaffein efter en knapp timme, men efter runt 1:40 började jag bli yr och trött. Pulsen var låg och jag hade inga smärtor i benen. Men det är tydligt att springa långt två dar i rad gör att effekten blir en annan än att springa med glykogenfyllda, fräscha ben. Dagens pass kanske motsvarade km 10-30 av en mara, eller ännu hellre km 15-35. I alla fall hoppas jag det.
20k är inget märkfärdigt (ens för mig): efter en halvmara känner jag mig lite trött men jag går aldrig in i väggen, jag tar på sin höjd två klunkar sportdryck under ett lopp. Idag gick jag nästan in i väggen. Jag sprang otroligt långsamt och testade en gel med kaffein efter en knapp timme, men efter runt 1:40 började jag bli yr och trött. Pulsen var låg och jag hade inga smärtor i benen. Men det är tydligt att springa långt två dar i rad gör att effekten blir en annan än att springa med glykogenfyllda, fräscha ben. Dagens pass kanske motsvarade km 10-30 av en mara, eller ännu hellre km 15-35. I alla fall hoppas jag det.
fredag 9 september 2011
Löpartakt
Jag har skrivit om löpartakt (cadence) tidigare, bland annat om mina egna försök att öka takten till 180 steg per minut. Jag har lyckats ganska bra, i alla fall på tävlingar (jag har en fotpod som räknar ut farten när jag springer inomhus, men även takten).
Jag läste just två blogginlägg som tar en ny titt på rekommendationen av hålla den takten (argumenten är ju att det blir mindre rörelse i höjdled om stegen kommer snabbare och att skaderisken då minskar):
Sciencebasedrunning har kalylerat takten för några elitlöpare och fann att den är konstant, oberoende av hastigheten. Det är mycket intressant.
Sweatscience ifrågasätter om eliten håller den höga takten även under träning. Min tränare (som jag inte träffat på länge nu; det är ganska dyrt) ville att jag skulle hålla samma höga takt även under en lätt jogg, vilket jag hade och fortfarande har svårt att göra. En långsam träningsjogg med hög takt innebär ju bara att stegen blir kortare och att man inte sträcker ut benen vid frånskjutet.
Uppdatering: Sweatscience hittade ett videoklipp som stöder tesen att även snabba löpare har en låg take när de springer långsamt. Det är ingen vetenskaplig undersökning, förstås, men intressant i alla fall.
Jag läste just två blogginlägg som tar en ny titt på rekommendationen av hålla den takten (argumenten är ju att det blir mindre rörelse i höjdled om stegen kommer snabbare och att skaderisken då minskar):
Sciencebasedrunning har kalylerat takten för några elitlöpare och fann att den är konstant, oberoende av hastigheten. Det är mycket intressant.
Sweatscience ifrågasätter om eliten håller den höga takten även under träning. Min tränare (som jag inte träffat på länge nu; det är ganska dyrt) ville att jag skulle hålla samma höga takt även under en lätt jogg, vilket jag hade och fortfarande har svårt att göra. En långsam träningsjogg med hög takt innebär ju bara att stegen blir kortare och att man inte sträcker ut benen vid frånskjutet.
Uppdatering: Sweatscience hittade ett videoklipp som stöder tesen att även snabba löpare har en låg take när de springer långsamt. Det är ingen vetenskaplig undersökning, förstås, men intressant i alla fall.
torsdag 8 september 2011
Fortfarande träningsvärk
Två dar efter en 30 minuters workout med CrossFit övningar (squats med 30kg, burpeepullups, vanliga pullups, dips, box jumps, rodd, löpning) har jag fortfarande träningsvärk och speciellt i låren. Det måste betyda att jag sprungit för mycket, och nästan uteslutande på plan mark (det finns inte mycket annat här). Styrka är viktigt och 30kg är inte speciellt mycket i CrossFit-sammanhang. Det kan också förklara varför min löpning stagnerat under de sista veckorna. Det har inte blivit så mycket kvalitet efter den olympiska duathlontävlingen, och förra helgens halvmara sprangs ju med förkylning. Jag börjar känna mig motiverad igen. Om en dryg vecka går det ett 25km terränglopp som verkar lovande. Och två veckor senare blir det en maraton eller halmvara (eller 10km) beroende på hur väl maratonträningen har gått. Om jag kan få in två långpass, minst två timmar för det längsta passet, till helgen blir det inga problem.
måndag 5 september 2011
Lisa Nordén vann Hy-Vee
Jag sökte just efter svenska artiklar som nämnde Lisa Nordéns seger i Hy-Vee olymiska triathlontävling i Iowa igår. Det står inget i skrivades stund.
Prissumman för vinnaren var otroliga $150.000 (plus delsegerpengar), och en hel del för de som kommer bakom också, en av de högsta prispotterna inom sporten, men det met intressanta var att fältet var stjärnspäckat med bland andra Mirinda Carfrae (vinnaren av IronMan Hawaii i fjol). Nordén är ju ingen underdog förstås, men just i år ansåg många att hon var det: hon har haft en dålig säson med skador, och fick inbjudan till loppet sent. Men formtoppen infann sig tydligen. Hon gick om ledaren, Sarah Haskins, under den sista fjärdedelen av löpningen.
Helt fenomenalt.
Prissumman för vinnaren var otroliga $150.000 (plus delsegerpengar), och en hel del för de som kommer bakom också, en av de högsta prispotterna inom sporten, men det met intressanta var att fältet var stjärnspäckat med bland andra Mirinda Carfrae (vinnaren av IronMan Hawaii i fjol). Nordén är ju ingen underdog förstås, men just i år ansåg många att hon var det: hon har haft en dålig säson med skador, och fick inbjudan till loppet sent. Men formtoppen infann sig tydligen. Hon gick om ledaren, Sarah Haskins, under den sista fjärdedelen av löpningen.
Helt fenomenalt.
Oväntade fördelar med Garmin
Här är en intressant artikel om en reporter som kraschade med cyckeln, men fick en minneslucka på 20 minuter. Han lyckades rekonstruera sin tur med GPS datan. Han kunde se var han föll och kunde verifiera att det inte var något hjärtfel utan bara en grop i vägen.
Artikeln återger en annan historia där en cycklist blev påkörd av en bil, och vann mot försäkringsbolaget genom att exakt kunna återge sin färdväg, inklusive ett fullständigt stopp vid en stoppskylt.
Hoppas man slipper använda sin klocka för sådana ändamål. Men det är bra att man kan.
Artikeln återger en annan historia där en cycklist blev påkörd av en bil, och vann mot försäkringsbolaget genom att exakt kunna återge sin färdväg, inklusive ett fullständigt stopp vid en stoppskylt.
Hoppas man slipper använda sin klocka för sådana ändamål. Men det är bra att man kan.
söndag 4 september 2011
Dan efter
Det kändes inte värre idag än under en vanlig förkylning, alltså en då jag tar träningspaus (och inte springer en halvmara). Lite ont i halsen och snuva, men inte värre än att jag kunde ta en tre kilometers återställare. Och nu känns det riktigt bra. Vila är överskattat.
Men det var ett tufft lopp. Jag slutade på 30:e plats, samma tid i fjol skulle bara ha räckt till 40:e. Det var mycket kallare i fjol (enligt bilderna som visar publiken i tröjor och jackor). En medtävlare, en triathlete, sa att det här loppet var jobbigare än hans senaste halv IronMan p.g.a. värmen och luftfuktigheten. Det kan jag förstå.
Under den sista kilometern pratade jag med en kvinna som skulle springa New York Marathon i november. Hon använde loppet som ett av två träningspass den dagen. Det lät som en smart idé. Även om hon inte gick för fullt fick hon in ett bra pass med tävlingskänsla.
Men det var ett tufft lopp. Jag slutade på 30:e plats, samma tid i fjol skulle bara ha räckt till 40:e. Det var mycket kallare i fjol (enligt bilderna som visar publiken i tröjor och jackor). En medtävlare, en triathlete, sa att det här loppet var jobbigare än hans senaste halv IronMan p.g.a. värmen och luftfuktigheten. Det kan jag förstå.
Under den sista kilometern pratade jag med en kvinna som skulle springa New York Marathon i november. Hon använde loppet som ett av två träningspass den dagen. Det lät som en smart idé. Även om hon inte gick för fullt fick hon in ett bra pass med tävlingskänsla.
lördag 3 september 2011
Lyssna på kroppen? Inte idag.
Man ska lyssna på kroppen, sägs det. När väckkarklockan ringde klockan 5:30 i morse sa kroppen stäng av och sov några timmar till. Förkylningen kändes inte bättre – näsan rann och jag hade ont i halsen – men konsensus på internet var att om förkylningen sitter i halsen och däröver, alltså inte i lungorna, så är det ok att träna. Såldes sprang jag halvmaran. Vi får se om jag får betala för det imorgon med feber (eller ännu värre, hjärtmuskelinflammation). Jag höll dock koll på pulsen under hela loppet, och den visade normala värden.
Det var varmt, 24 grader vid starten klockan 8 och 28 vid målgången samt fuktigt. Solen sken obönhörligt och banan hade nästan ingen skugga. Det var ett tufft lopp, men tiden blev trots det bara 30s över PR. Jag är i god form alltså. Det hade utan tvekan kunnat ha blivit PR i kallare väder och utan virus. För första gången i mitt liv hamnade jag på prispallen i min åldergrupp i en halvmara, 3:a med 1:43. I stora lopp räcker den tiden kanske till bland de 100 bästa i åldersgruppen, men det här var ett litet lopp med bara några hundra deltagare. Resultatet visar hur korrekt Age-Grade Kalkylatorn är. Min halvmaratid ger ett resultat på 63%, d.v.s. Lokal Klass. Jag kan hamna på prispallen om loppet är lokalt, och inte med professionella löpare som tävlingen för två veckor sedan.
Det känns bra nu. Jag behöver inte ta det så lugnt med en liten förkylning. Nu är det fyra veckor kvar till en möjlig maraton. Jag tränar i alla fall för den, och kanske byter till halvmaran eller 10k på tävlingsdagen om det inte känns bra. Får höra vad kroppen säger. Jag lyssnar, men kanske inte lyder.
Det var varmt, 24 grader vid starten klockan 8 och 28 vid målgången samt fuktigt. Solen sken obönhörligt och banan hade nästan ingen skugga. Det var ett tufft lopp, men tiden blev trots det bara 30s över PR. Jag är i god form alltså. Det hade utan tvekan kunnat ha blivit PR i kallare väder och utan virus. För första gången i mitt liv hamnade jag på prispallen i min åldergrupp i en halvmara, 3:a med 1:43. I stora lopp räcker den tiden kanske till bland de 100 bästa i åldersgruppen, men det här var ett litet lopp med bara några hundra deltagare. Resultatet visar hur korrekt Age-Grade Kalkylatorn är. Min halvmaratid ger ett resultat på 63%, d.v.s. Lokal Klass. Jag kan hamna på prispallen om loppet är lokalt, och inte med professionella löpare som tävlingen för två veckor sedan.
Det känns bra nu. Jag behöver inte ta det så lugnt med en liten förkylning. Nu är det fyra veckor kvar till en möjlig maraton. Jag tränar i alla fall för den, och kanske byter till halvmaran eller 10k på tävlingsdagen om det inte känns bra. Får höra vad kroppen säger. Jag lyssnar, men kanske inte lyder.
fredag 2 september 2011
Tid för träning
Här är en mycket inspirerande video om en simmare som jobbar som lastbilschaufför. Om han kan ta sig tid att träna, trots att han är hemifrån 320 dagar om året, så borde vi andra kunna göra det också.
torsdag 1 september 2011
Stretching
Jag har följt fysioterapeuten Kelly Starretts Mobility WOD (workout of the day) i flera månader nu. Varje dag under ett helt år kommer en ny stretchövning. Det är lite jobbigt att hänga med då många är anpassade för CrossFit, men här är en artikel som komprimerar det han sagt med ett utmärkt val av videos och anpassade för löpare. Jag har testat flera under de senaste månaderna och de verkar fungera.
Jag beslutade mig nyligen att springa en halvmara på lördag. Jag är i god form, i alla fall tills igår då jag fick en förkylningskänning. Det är värre idag, men inte riktigt illa än. Det är inte helt uteslutet att jag kan delta.
Det här är skälet till att jag inte kan planera i detalj för hösttävlingssäsongen. Jag försöker träna som om varje helg var en halvmarahelg, och tävla när jag är frisk (och många virus blir det när skolan börjat).
Jag beslutade mig nyligen att springa en halvmara på lördag. Jag är i god form, i alla fall tills igår då jag fick en förkylningskänning. Det är värre idag, men inte riktigt illa än. Det är inte helt uteslutet att jag kan delta.
Det här är skälet till att jag inte kan planera i detalj för hösttävlingssäsongen. Jag försöker träna som om varje helg var en halvmarahelg, och tävla när jag är frisk (och många virus blir det när skolan börjat).
onsdag 31 augusti 2011
Hur mycket är för mycket?
Här är en länk till en intressant artikel som diskuterar träningsmängd för löpare.
tisdag 30 augusti 2011
Kilian Jornet Mont Blanc ultra
Kilian Jornet vann sitt andra stora lopp i år (det första var Western States 100 i Kalifornien). Mont Blanc ultran är nåt helt annat. Loppet har bitvis lite att göra med löpning, det är mer fjällvandring, i alla fall bitvis. Många använder stavar. Men trots det genomförde Jornet de 166km på drygt 20 timmar, det blir ca 7:23 min/km. Det är intressant att se vad arrangörerna kräver av varje medverkande i fråga om utrustning: telefon, filt, vatten, visselpipa, etc.
Den här videon från årets lopp är bland den vackraste löparvideo jag sett.
Den här videon från årets lopp är bland den vackraste löparvideo jag sett.
måndag 29 augusti 2011
Hälnedsättning
Att sätta ner hälen först när man landar har fått dåligt rykte. Men som jag har refererat till tidigare, all hälnedsättning är inte dålig. Det finns olika typer. Här är ett fint inlägg som förklarar att många elitlöpare (siffran 60% har dock ifrågasatts på goda grunder) sätter ner hälen först. Det viktiga är inte nedsättningen i sig, utan att den kommer så nära tyngdpunkten som möjligt.
lördag 27 augusti 2011
Isabellahs sjundeplats
Isabellah Anderssons resultat i VM i Daegu idag är fullständigt sensationellt (om än inte oväntat). Hon var bästa europé och slog samtliga amerikanskor (USA skickade dock inte sina främsta maratonlöpare, men inte ens de hade nog kunnat vinna). Det är det bästa maratonresultatet för en svensk kvinna någonsin i ett OS eller VM. Och det är i det perspektivet man måste se resultatet (vilket flera kommentarer till DN-artikeln missar). Tiden, även för vinnaren Edna Kiplagat, låg betydligt över det svenska rekordet, men man kan inte direkt jämföra maratonlopp eftersom banorna och förutsättningarna är helt olika.
Isabellah har gett en enorm energikick till svensk långdistanslöpning genom att ständigt delta i (och vinna, förstås) de stora svenska loppen som Stockholm Marathon, Stockholm Halvmaraton och tjejmilen.
Isabellah har gett en enorm energikick till svensk långdistanslöpning genom att ständigt delta i (och vinna, förstås) de stora svenska loppen som Stockholm Marathon, Stockholm Halvmaraton och tjejmilen.
fredag 26 augusti 2011
Mats Lagerkvist
Mats Lagerkvist (hans egna blogg finns här) framstår mer och mer som Maratonbloggens största tillgång. Hans svar är genomtänkta och uppriktiga. Idag fick han frågan om en speciell 10-minuters workout med kroppsviktsövningar fungerade. Svaret blev nej, men med ett förslag som påminner om en CrossFit metcon (en intensiv konditionsträniningsövning):
- Hopprep 30 sek
- Djupa knäböj 20 reps
- Hopprep 30 sek
- Chins 30 sek (du får sätta upp ett räcke hemma)
- Hopprep 30 sek
- Armhävningar 20 reps
- Hopprep 30 sek
- Djupa knäböj 10 reps
- Hopprep 20 sek
- Chins 30 sek
- Hopprep 20 sek
- Armhävningar 10 reps
- Roterande situps max antal
- Crunch max antal
- Plankan max tid
Övningen är lysande: tekniskt enkel och kräver inga maskiner eller vikter, men oerhört effektiv. Jag skulle tro de flesta ligger på golvet och flämtar efter tio minuter, i alla fall de som hållit max intensitet hela vägen.
Från den här övningen kan man sedan gå vidare med variationer och mer intensiva varianter av varje övning och med vikter om man har sådana. Pullups och armhävningar med olika handpositioner och med tyngder, dubbelhopp (double unders). Man behöver inte bli medlem av ett gym.
Sen skulle jag vilja lägga till burpees:
- Hopprep 30 sek
- Djupa knäböj 20 reps
- Hopprep 30 sek
- Chins 30 sek (du får sätta upp ett räcke hemma)
- Hopprep 30 sek
- Armhävningar 20 reps
- Hopprep 30 sek
- Djupa knäböj 10 reps
- Hopprep 20 sek
- Chins 30 sek
- Hopprep 20 sek
- Armhävningar 10 reps
- Roterande situps max antal
- Crunch max antal
- Plankan max tid
Övningen är lysande: tekniskt enkel och kräver inga maskiner eller vikter, men oerhört effektiv. Jag skulle tro de flesta ligger på golvet och flämtar efter tio minuter, i alla fall de som hållit max intensitet hela vägen.
Från den här övningen kan man sedan gå vidare med variationer och mer intensiva varianter av varje övning och med vikter om man har sådana. Pullups och armhävningar med olika handpositioner och med tyngder, dubbelhopp (double unders). Man behöver inte bli medlem av ett gym.
Sen skulle jag vilja lägga till burpees:
onsdag 24 augusti 2011
Intervaller av olika slag
Igår körde jag mina vanliga tisdagsintervaller 16x400m, med 40s gåvila emellan, men på löparbana för första gången i år. Det gick betydligt fortare, ett annat skäl är att jag vanligen brukar jogga emellan varje intervall. Jag kom ner till mitt måltempo på 90 sekunder en gång och under 95 flera gånger. Jag tror den stora mängden reps är mycket värdefull. Övningen är så hård att den för mig kräver en vilodag efter (det gör inte ens en halvmara).
Men det finns mycket annat att göra i intervallväg: Den här artikeln ger många förslag från tränare av tonårslöpare. Jag tycker just den här är intressent (men har inte testat den än):
Men det finns mycket annat att göra i intervallväg: Den här artikeln ger många förslag från tränare av tonårslöpare. Jag tycker just den här är intressent (men har inte testat den än):
THE WORKOUT: 1.5-mile tempo run at 30 seconds per mile slower than 5K race pace; 3-minute jog/walk recovery; 1 mile at 5K race pace; 3-minute jog/walk recovery; 800m at "reach" 5K race pace; 3-minute jog/walk recovery; 2 x 200m sprints; walk back rest in between. When done properly, this workout should feel "moderately hard." Recovery is relatively quick and you can run hard again, or even compete, a few days later.
Purpose: To transition through a spectrum of energy systems used in various training phases. It also aids in the concept of not going out too fast in a race.
måndag 22 augusti 2011
Träna på fastande mage
Det finns flera som säger att det är bra att träna med ett carbunderskott i kroppen, medan andra säger att det är skadligt.
Den här artikeln visar att det är både och. För löpare verkar det finnas flera fördelar att träna med låg glycogen nivå. Oberoende av vilket av de två lägren man tillhör är det är intressant läsning som visar hur komplicerat näringsläran kan vara.
Den här artikeln visar att det är både och. För löpare verkar det finnas flera fördelar att träna med låg glycogen nivå. Oberoende av vilket av de två lägren man tillhör är det är intressant läsning som visar hur komplicerat näringsläran kan vara.
lördag 20 augusti 2011
Ännu en tävling
Jag har svårt att hålla mig borta från lokala tävlingar med många och snabba deltagare. Igår sprang jag ett 5 miles lopp, drygt 8km, med fler än 500 deltagare. Liksom i fjol blev det en kamp mellan två proffs Julius Kiptoo och Matt Folk löpare som båda sprang på under 25 minuter. (Kiptoo springer 10k på under 30 minuter och Folk en marathon på 2:20.) Som vanlig deltagare ser man vanligen inte uppgörelsen, men i det här loppet som vände och gick tillbaka på samma väg kunde man se ledarna, om än inte slutspurten. Det var värt hela deltagaravgiften.
Själv började jag långsamt, ökade och höll ett jämt tempo och slutade på 36 minuter, 4:32 minuter/km, alltså betydligt snabbare tempo än mitt 10k PR. Jag börjar inse vikten av en långsam start. Jag kom nästan upp i maxpuls i slutet i alla fall. Och det var varmt, över 30 grader igen och loppet gick på kvällen, vilket jag inte gillar.
Min nya träningsprincip är att kombinera hårda pass så jag sprang 17km i morse. Idén kommer från Hanson-metoden som jag skrivit om tidigare. Inget pass ska vara för stort under veckan, men att springa 17km morgonen efter en hård tävlingar har samma effekt som att springa kanske 25km som föregåtts av två dagars vila.
Vi får se om det fungerar. Planen är en halvmara om två veckor. Om jag slår mitt PR så blir det en mara om en dryg månad. Om jag får vara frisk, vill säga: förkylningstiderna är i antågande. Annars får det bli ytterligare en halvmara i höst.
Själv började jag långsamt, ökade och höll ett jämt tempo och slutade på 36 minuter, 4:32 minuter/km, alltså betydligt snabbare tempo än mitt 10k PR. Jag börjar inse vikten av en långsam start. Jag kom nästan upp i maxpuls i slutet i alla fall. Och det var varmt, över 30 grader igen och loppet gick på kvällen, vilket jag inte gillar.
Min nya träningsprincip är att kombinera hårda pass så jag sprang 17km i morse. Idén kommer från Hanson-metoden som jag skrivit om tidigare. Inget pass ska vara för stort under veckan, men att springa 17km morgonen efter en hård tävlingar har samma effekt som att springa kanske 25km som föregåtts av två dagars vila.
Vi får se om det fungerar. Planen är en halvmara om två veckor. Om jag slår mitt PR så blir det en mara om en dryg månad. Om jag får vara frisk, vill säga: förkylningstiderna är i antågande. Annars får det bli ytterligare en halvmara i höst.
fredag 19 augusti 2011
Maratonträning
Jag läste just den här artikeln om maratonträning för nybörjare. För mig som inte springer maratons, verkar metoden rikigt bra. Enligt tränaren behöver man inte springa så många långa rundor före loppet, eftersom det kan ta flera dar att återhämta sig efter varje pass. I princip skulle det räcka med ett välpasserat långt pass några veckor innan tävlingen.
Jag funderar fortfarande på att springa en maraton i oktober. Jag ska försöka få in ett tvåtimmarspass snart och ser hur det går. Tävlingen förra helgen tog 2:36, men innefattade ju också cyckling, kändes inte speciellt hårt.
Jag funderar fortfarande på att springa en maraton i oktober. Jag ska försöka få in ett tvåtimmarspass snart och ser hur det går. Tävlingen förra helgen tog 2:36, men innefattade ju också cyckling, kändes inte speciellt hårt.
torsdag 18 augusti 2011
Marshall Ulrich
UltraRunner.com har en serie med intervjuer med ultralöpare (och vi talar inte om en mara+100m, utan oftast minst 100 miles, 161km).
Här är länken till intervjun med 60-åriga Marshall Ulrich som sprungit genom Sahara och USA kust till kust på rekordtid. Fascinerande. Även om jag inte planerar ultralöpning så kan man alltid lära sig något.
Här är länken till intervjun med 60-åriga Marshall Ulrich som sprungit genom Sahara och USA kust till kust på rekordtid. Fascinerande. Även om jag inte planerar ultralöpning så kan man alltid lära sig något.
onsdag 17 augusti 2011
Simning och triathlon
Hempa10 kommenterade just att jag skriver om duathlon. Skälet att det inte har blivit några triathlontävlingar är min simförmåga. En olympisk distans kräver 1500m simning, vilket jag nog skulle kunna klara i en pool med lite vila då och då, men inte med 50 andra i öppet vatten och vågor. Dessutom har det varit så varmt den här sommaren att våtdräkt inte varit tillåten, ett verktyg som skulle hjälpa mig att hålla underkroppen i horisontellt läge och därmed simma betydligt effektivare.
Efter två dödsfall i New Yorks triathlon, olympisk distans, för några veckor sedan kom den här artikeln. Det är alltså riktigt farligt att delta i en triathlontävlings simmoment (cycklingen är helt ofarlig heller, som skrev om tidigare) om man inte klarar stressen av att bli sparkad, tappa simglasögonen eller få kallsupar med saltvatten.
Efter två dödsfall i New Yorks triathlon, olympisk distans, för några veckor sedan kom den här artikeln. Det är alltså riktigt farligt att delta i en triathlontävlings simmoment (cycklingen är helt ofarlig heller, som skrev om tidigare) om man inte klarar stressen av att bli sparkad, tappa simglasögonen eller få kallsupar med saltvatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
