Då var triathlondebuten avklarad. Jag överlevde simningen.
Eftersom det är möjligt att byta distans på tävlingsdagen, sprint-, ultrasprint-triathlon eller duathlon (arrangörerna vill av säkerhetsskäl inte ha några problem med deltagare som registrerat sig långt i förväg, men som inte känner sig i simform på tävlingsdagen). Distanserna var 800m/26km/8km för sprinten och ungefär halva för ultrasprinten.
Eftersom det var "kallt" i vattnet, runt 22 grader, vilket är tillräckligt kallt för att reglerna tillåter våtdräkt valde jag den längre distansen. Och nu vet jag att jag klarar det. Det gick inte speciellt snabbt under simningen, men jag ville hellre överleva än pressa farten. Tiden blev 22 minuter vilket är långsamt även för mig, men jag simmade inte helt rakt (p.g.a. den starka solen och ovanan med att inte ha ett svart streck i bassängbotten att följa) och det var ganska långt från stranden till tidtagningsmattan i T1, minst en minuts löpning i uppförsbacke. Tack vare min barfotalöpträning gick den biten ganska snabbt och smärtfritt.
Livräddarna, hörde jag sen, blev tvungna att plocka upp en deltagare som beskrev sig själv som maratonlöpare men något otränad beträffande simningen. Det är tydligen vanligare än man tror (
se den här artikeln om farorna med simningsmomentet).
Men jag hade anledningar att ta det lugnt: Jag var första gången jag simmade så långt i en sjö och utan att stanna, eller kunna skjuta ifrån från bassängkanten. Det var också första gången jag simmade i våtdräkt (jag kunde inte testa den i poolen då gummit inte mår bra av klor). Det var ungefär som jag tänkt mig. Att simma i våtdräkt är som att använda en pull-boj, man får mycket bättre kroppshållning, högre ben och därmed mindre motstånd. Jag kände ingen klaustrofobi eller problem med att röra armarna och jag blev inte hårt sparkad eller slagen av någon medtävlande.
I fortsättningen blir det nog triathlons endast när vädret tillåter våtdräkt, i all fall tills jag har förbättrat min simteknik. Så det är bäst att passa på nu innan det blir för varmt.
Varmt var det dock på cykeln och under löpningen. Det blev uppemot 30 grader idag. Min erfarenhet från idag är att det är mycket lättare att cykla efter en simning jämfört med löpning, speciellt eftersom jag simmade med minimal benspark. Benen kändes betydligt fräschare. Medelhastigheten blev 31km/h jämfört med 22 i fjol (då jag fick punktering) trots den mycket kuperade banan. I andra lopp har jag legat strax under 30 i medelfart.
Löpningen gick som vanligt, jämt måttligt tempo p.g.a. de många backarna, ungefär lika snabbt som i fjol. Problemet är att när man byter ut sin snabbaste gren, den första löpningen, mot sin absolut långsammaste, simning, blir det inte några fina placeringar. Jag brukar sluta på prispallen i min åldergrupp i duathlon, men det kommer inte ifråga i triathlon. Däremot känns det som jag fick en bättre workout totalt.
Sluttiden blev 1:56: 22:03 1:40 50:11 1:52 41:06 (T2 gick lite för långsamt eftersom jag glömde ta av mig hjälmen innan jag började springa och fick vända tillbaka).
Om valet är bättre hälsa eller en pokal i plast väljer jag hälsan.
