måndag 26 september 2011

Det var bättre förr!!

Igår publicerades två likasinnade krönikor i DN av Johan Esk och Aftonbladet av Erik Hörstadius. Båda texterna har samma refräng: det var bättre förr, innan GPS-klockor, pulsmätare, bloggar, och annat otyg. Det har kommit kommersialism i löpningen. Vad jag inte riktigt förstår är varför teknologiska landvinningar inte kan användas inom löpningen. Det är väl ingen som klagar på GPS i bilen eller strykfria skjortor som inte bara innehåller bomull. Båda inläggen framstår som överdrivet gnälliga och en klagosång över åldrandet.

Jag måste medge att Esk gör en värdefull observation beträffande Lidingöloppet: de bästa tiderna har inte blivit bättre, snarare sämre, och det är allvarligt, men vi måste skilja på eliten och motionärerna. Att fler springer loppet kan inte utgöra något problem om resultatet blir en större andel av befolkningen som håller på med löpning (om än på lägre nivå än på 70-talet).

Jag vill absolut inte bli personlig, men Hörstadius maratonresultat enligt Athlinks har gått ner markant från en topp 1994. Jag ingen aning om skälet, eller vilken typ av träning han gör, han har kanske varit skadad, eller han kanske har sprungit många andra lopp som inte finns med i statistiken, eller kanske inte gillar att springa längre och ägnar sig åt annan träning. Det spelar ingen roll. Men om vi antar att det rör sig om en nedgång som beror på åldrande och minskad träning, så skulle generellt sett en sån typ av löpare ha nytta av en GPS klocka och följa sin utveckling i en digital träningsdagbok. Då får en fin långsiktig översikt, istället för att gå från osammanhängande workout till workout. Även en snygg syntetisk tröja skulle vara bra, för att hålla svetten borta från kroppen.

Hörstadius avslutning håller jag helt med om:
Nu när löparen är på väg att bli ett modeoffer som ­alla andra 2000-tals­människor, är jag rädd att han förminskas som rebell, civilisations­kritiker, ­individualist och fri­fräsare.

Det känns inte ens "frifräsande" när någon springer maror på alla sju kontinenterna längre, även om det är imponerande. Men rollerna som civilisationskritiker förändras och har gjort så genom tiderna: från poeter och filosofer till bloggare, rockartister och pratshowvärdar. Inom löparvärlden utgör inte en mainstream vanlig marathonlöpare som springer i världens storstäder saltet i samhällskritiken av det enkla skälet att det är för många som springer. När något blir helt mainstream, förlorar det sin udd.

Kryddan är nog snarare en ultralöpare (ultramarathon är distanser över en marathon, 50k eller 100k, t.ex.).

Jag har länkat den här videon med Geoff Roes förut, men den är värd att ses igen. Löpning som en livsstil, löpning som Zen. Som han säger under intervjun, "Home is certainly more of a state of mind than an actual place."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hälsoblogg