Den här långa extremt välskrivna historien av Mark Singer är som en Sherlock Holmesberättelse. Här är en länk till en podcast där Singer berättar om sin artikel. Den handlar om Michigan-tandläkaren Kip Littons ofta framgångsrika försök att fuska i marathonlopp och även i kortare lopp.
Här en länk och här ytterligare en till inlägg med bilder som visar att det är otänkbart att Litton sprang så fort i loppen ifråga. Mitt favoritinlägg är det här som visar hur han smyger över startlinjen som om han vore en åskådare för att senare avsluta med en 2:57 tid efter att ha bytt kläder.
Det är fortfarande ett mysterium exakt hur han gjorde. På något sätt måste han tagit sig av banan och åkt bil, cyklat eller tagit en genväg, det är nog inte så svårt eftersom han alltid startade bland de sista. Men att komma tillbaka in på banan bland elitmotionärerna är svårare och ofta, men inte alltid, lyckades han passera tidskontrollerna. Och varför gjorde han det? På sin hemsida, som nu är nedtagen, försökte han få in pengar till cystisk-fibrosforskning. Men ingen har visat att han försökte sig på något finansiellt bedrägeri.
Ingen skada skedd, finns det de som säger, eftersom ingen vinner några pengar på den här nivån. Dock berövade han någon annan chansen att få springa Boston Marathon och att få stå på prispallen i åldergruppen.
Historien är fascinerande och tragisk på samma gång. Men hade han varit min tandläkare så hade jag bytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar