Tröskelvärden för träning, alltså nivån där möjksyra börjar ansamla sig i musklerna, har ofta mätts med en enkel intuitiv metod: om man kan samtala utan problem ligger man under, om man inte kan prata alls ligger man över, och om man kan prata i korta eller halva meningar ligger man runt tröskelvärdet. Det låter ovetenskapligt och banalt, men har visat sig vara ganska korrekt, enligt en ny studie.
Metoden verkar inte fungera vid längre lopp, i alla fall inte för mig. På slutet av maran i söndags steg min puls upp emot 180 trots att farten sjönk och trots att aningsfrekvensen inte steg: den sista kilometern pratade jag friskt med farthållaren för 4-timmarssluttiden och jag hade inte den minsta svårighet att andas. Min amatörtolkning är att det var snarare kolhydrater som behövdes än syre (eller möjligen att syreupptagningen var så god att jag inte behövde andas oftare).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar