Men vad har hänt med Svenska Dagbladet? På värsta kvällstidningsvis lyder rubriken till artikeln som kommenterar den ytterst knapphänta nyhetsrapporten från Reuters: ”Det har varit en häxjakt mot Armstrong”. Går det inte att producera något bättre i en en gång så fin tidning?
För den svenske förbundskaptenen Glenn Magnusson och Ulf Näslund, antidopingansvarig på Svenska Cykelförbundet, som missat stora delar av historien kommer en bakgrund. Att bara avfärda historien som häxjakt, vilket är samma uttryck som Armstrong själv använder, duger inte:
Här är en äldre och ganska ytlig artikel som lägger fram anklagelserna på ett pedagogiskt sätt. En extremt lång lista över olika turer under händelseförloppet finns här.
Den här intervju med Tyler Hamilton blev också mycket uppmärksammad:
Den här intervju med Tyler Hamilton blev också mycket uppmärksammad:
Min favoritartikel är den här av Bill Strickland, redaktör för Bicycling Magazine och författaren av Tour de Lance: The Extraordinary Story of Lance Armstrong's Fight to Reclaim the Tour de France, som beskriver sina blandade känslor över att insett att Armstrong troligen var dopad. Artikeln publicerades i mars 2011 och innehåller inga bevis men det visar att fallet inte bara är svart eller vitt.
Men Magnusson och Näslund har ju rätt såtillvida att Armstrongs beslut inte är bra för cykelsporten, och definitivt inte för triathlon. För bara några månader sedan var förhoppningarna stora: Armstrong hade just vunnit en halv-IronMan och skapade stor glädje och uppmärksamhet när han förklarade att han skulle försöka kvalificera sig för IronMan Hawaii. Men det blir inget av det.
Vad händer nu? Ganska mycket enligt det här initierade inlägget som publicerades idag (läs gärna läsarnas kommentarer också), och det kanske kommer att få följder inom andra sporter:
Cycling tried to hide the doping problem, sweeping the debris under the carpet. Even when the stench got too much the UCI found means to silence things, such as the Vrijman Report which looked at L’Equipe’s accusation of positive EPO tests but only let WADA point out institutional failings in the UCI. Now USADA has pulled the rug away and the mess is there for all to see. Athletics, swimming, tennis and other sports probably need to substantially increase testing and introduce a bio passport scheme as soon as possible.
Artikeln har också en länk till Armstrongs öppna brev till USADA där han tyvärr låter som en rättshaverist. Jo, USADA har rätt att stänga av honom. Det gjordes klart nyligen av en federal domare.
Men det är ett otroligt tragiskt slut förstås. Det var tack vare Lance jag slaviskt började titta på Tour de France för runt tio år sedan: Jag kan fortfarande komma ihåg den otroliga känslan de första åren av att se den sista etappen in till Paris. Och jag var alltid nervös över att det skulle inträffa en krasch.
Tyvärr tror jag både Hamilton och Strickland har rätt. Och som Dan Turner skrev idag:
Men det är ett otroligt tragiskt slut förstås. Det var tack vare Lance jag slaviskt började titta på Tour de France för runt tio år sedan: Jag kan fortfarande komma ihåg den otroliga känslan de första åren av att se den sista etappen in till Paris. Och jag var alltid nervös över att det skulle inträffa en krasch.
Tyvärr tror jag både Hamilton och Strickland har rätt. Och som Dan Turner skrev idag:
It's laughable to think that Armstrong, a battler who routinely unleashes teams of lawyers against his accusers, would give up now simply because of "the toll this has taken on my family, and my work for our foundation and on me." Or because he doesn't think the USADA's arbitration process is fair. Make no mistake: Armstrong is quitting because anti-doping officials have assembled too many former teammates ready to testify against him, and too much physical evidence, for him to overcome in a fair forum. Much as fans of Armstrong -- and I count myself among them -- wish it weren't so, the greatest cyclist of all time isn't. He is a cheat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar