måndag 28 februari 2011

Junk miles

Junk miles (jag vet inget bra ersättningsuttryck på svenska, skräpkilometer låter inte bra), d.v.s. att springa ett pass som saknar funktion (uthållighet, snabbhet etc.), har diskuterats av tränare till och från. Den åsikt som dominerar varierar med trender, men till liten grad forskningsresultat.

Här är ett typiskt negativt argument.
Och här är ett positivt.

Jag vet inte vem som har rätt. Jag har sprungit mycket junk utan att bli skadad, men mina tider har då inte utvecklats speciellt mycket.

Jag har beslutat mig för att testa att dra ner och köra mer styrka och kvalitet. Det är alldeles för tidigt att säga om det fungerar. Den första riktiga tävlingen, en halvmara i mars, får ge ett preliminärt första svar.

Men en avgörande impuls var en artikel i Triathlete Magazine för ett par månader sedan (tyvärr inte tillgänglig på nätet). Där har flera triathleter övergått från långa pass till fokuserade styrkepass, och CrossFit inspirerad träning.

There were no 60-minute recovery runs or easy spins. "Recovery was sleep," she says. The training was shockingly intense—she had one interval workout that consisted of five one-mile repeats, each mile an all-out effort.

2 kommentarer:

  1. Det en del ser som junkmiles ser jag som nöjeslubbning, jag gillar att springa en runda utan att ha något annat mål än att trampa runt och känna mig nöjd att jag kan.

    Men det är klart, artiklarna är riktade till tävlingslöpare och inte såna som jag.

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren!

    Jo, jag uppskattar själv att springa långsamt. Speciellt måste jag göra det nu inför halvmaran om mindre än två veckor så jag vet att jag klarar distansen. Men vädret har varit förskräckligt.

    Jag gillar tävlingsaspekten även om jag sällan hamnar på prispallen i min åldersgrupp (och de gångerna jag gör det är det i små lopp). Och om man kan bli bättre genom att springa lite mindre så är det inte mig emot.

    SvaraRadera

Hälsoblogg