Värkande knän

Det blev en förbättring med 20 minuter i dagens duathlon jämfört med samma tävling (och exakt samma bana) för två år sedan. Men då jag hade jag brutit armen ett halvår tidigare och tillbringat mycket tid hos fysioterapeuten. Då var jag mycket orolig för att ramla och bryta armen igen. Idag var jag försiktig också, eftersom löpningen gick på terrängbana (en mycket tuff och smal bana med sand, sten, rötter). Total höjdskillnad för hela loppet var 200m (lika mycket upp som ner, vilket är bra på cykel, men inte så bra för löpningen), vilket är otroligt mycket för mig som bor långt från bergen och kullarna. Men det fanns några avsnitt där det var plant och just då, två gånger, ramlade jag då snavade på en sten eller rot. Det var så illa att jag blev omplåstrad i sjuktältet efter målgång: bandage på båda knäna och höger armbåge.

När jag sprang för två år sedan fick en chock när jag såg att min puls nått 190 i en brant backe efter bara någon km. Det hände nu också i samma backe. Men nu var jag vältränad och sprang bara på. Och pulsen sjönk (tills nästa backe). Jag behövde inte gå någon gång.

Men att springa försiktigt även när det går lätt är inte dagens stora lärdom utan hur uselt jag cyklar. Jag passerades av flera 60+are, och jag ser i resultatet att 5 av 6 i åldersgruppen 60-64 cycklade snabbare än jag. Jag sprang visserligen snabbare än dem, men jag inser nu att jag måste göra något åt saken. Jag är för van att cykla för transport, då man inte behöver jobba så hårt. Jag måste börja träna med samma metoder som tävlingscyklister. En del av lösningen heter ny triathloncykel, men det är för dyrt just nu.

Men duathlon (och triathlon, om jag kunde simma tillräckligt väl) är en underbar sport. Varierande och ofta på vackra ställen. Och det är tufft: även en sprintdistans tar lika lång tid som en halvmara och bränner lika många kalorier (enligt min Garmin). Det finns ingen motsvarighet till ett kort 5k lopp.

Nästa duathlon äger rum om en vecka. Löparbanan är helt flack, och cykelbanan är ganska enkel också.