Vad som kanske är mest irriterande I dietdebatterna (LCHF mot low fat, t.ex.) är den dogmatiska tonen i argumentationen och det enkla resonerandet: fett är bra därför att det mättar bättre; kolhydrater är skadligt därför att det kan omvandlas till fett och höjer insulinnivån. Ett annat simpelt sätt att resonera utgår från att eftersom människa under sin utveckling bara ätit spannmål under en relativt kort tid, är det olämpligt som föda eftersom spannmål inte bidragit till evolutionen. Med den argumentationen kan man inte äta tomater heller, eftersom tomater bara fanns på den sydamerikanska kontinenten fram till kolonisationen.
Som Roger Lustig visar, är inte alla kolhydrater lika. Fruktos är det stora problemet som tillsats; fruktos i naturliga fibrer som i frukt utgör inte några problem, vanligen (jag skriver vanligen eftersom en överdriven fruktdiet för de flesta resulterar i fetma, vad som är överdriven är en annan fråga).
Här är ett annat sätt att betrakta dieten. Det egendomliga är att resultatet blir detsamma som Lustigs. Man undviker socktillsatser och industriell mat. Och Terry Wahls visar att man kan landa på liknande slutsatser med olika metoder.
Wahls utgår från vilka näringsämnen som kroppen behöver, snarare än vad som händer i levern. Det fungerar det också, och speciellt i hennes fall: hon lyckades tillfriskna från MS (vilket jag inte trodde var möjligt). Det är en otrolig historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar